tillsammans ar man mindre ensam...

Den har dagen gick den ocksa... jag hade inte den minsta lust att jobba idag och var sen till skolan. Ni vet en san dar dag nar man kanner pa sig att det kommer i alla fall inte bli bra. Sa, ...jag at min lunch och fika lite och talade om for alla att jag kande mig sa hopplost oinspirerad vilket ledde till att min amerikanska utbyteskompis Jonathan garna ville ga en svang pa promenad och precis nar vi skulle ga blev vi inbjudna till en av vara larare pa tee och kuchen en stund senare. Vi var hemma hos henne hela eftermiddagen och hon visade oss huset och runt i tradgarden , hennes keramikverkstad och det var saa trevligt och fick min eftermiddag att ga mycket snabbare och jag kande mig mindre ensam.

Eftersom jag har glomt min kamera sladd hemma kan jag inte lagga ut nagra bilder fran min egna kamera annu, kanske loser det sig langre fram. Jonathan har lovat att lana mig sin kortlasare och troligtvis far jag den imorgon om han kommer ihag...

Jag har fatt lana en dammsugare av min granne Radov som bor i rummet bredvid vilket ar en nodvandighet eftersom jag har heltackningsmatta..... ni fattar laget va....? Hela koket har dom rivit ut idag vilket ar en bra sak for det koket var hopplost ackligt. Vad som ar mindre bra ar att det janske drojer en vecke eller 14 dar tills det nya ar installerat sa jag far komma pa nat annat satt att ata middag, typ sallad eller te och macka eller ute.... det ar inte dyrt att ata nat enklare ute har i Halle, vilket ar bra. I gar hittade jag och jeanette ett schysst hak med asiatisk mat pa Hauptbahnhof som var jattegott och billigt. Och precis runt horenet fran dar jag bor ligger