Den ständiga retro-generationen

- älskar bilder från -60 -70 talet. Musik likaså. Särskilt svensk. Svensk progg. Det verkar somom det var mer stillsamt då . Ett liv i mindre skala. Lugnare. På nåt sätt. Jag känner ofta att jag är född i fel tid. Jag skulle verkligen egentligen varit född på -40 -50 talet i stället och fått uppleva den tiden "på riktigt" Inte som nu, bara tillhöra den generationen som liksom vill återuppleva, återskapa den tiden. Jag är avundsjuk på mina egna föräldrar för att dom var unga när jag föddes och inte jag. Det fanns så mycket att upptäcka, nya vägar att själv stampa upp. Nu idag är det omöjligt att stampa upp något nytt. Allt har tamigfan redan gjorts förut. Det går ju knappt ens att provocera längre. Den ständiga RETRO-GENERATIONEN. Nej I want real stuff. Så som någon säkert snart förstår har jag blivit återväckt av Peter Birros FANTASTISKA skildring av livet i Göteborg från tidigt 60-tal och ca 10 år framåt. Den var så djävla bra och det var så djävla bra att den var så kort som den var, det var precis så att man inte hann tröttna eller tappa fokus. Mer sånt i svt. Mer tidigt -70 tal in i våra liv. I alla fall i mitt.