Still alive

Grodynglen mår fortfarande bra och lever. Dom har fått lite mer vatten och jord och gräs att överleva på.

.

- du letar på fel ställe, sa en vän till mig

Vi var på grodyngeljakt. Jag hade nog inte själv kommit på idén om inte jag sett några hos en kompis till barnen.
Jag minns känslan från när man var liten.
På landet i diket alldeles vid vägen brukade det finnas grodyngel. massor av dem. Det hör liksom våren till. Nuförtiden tycker jag aldrig att jag ser några grodor alls på sommaren.
- du letar på fel ställe, sa en vän till mig. Saken är den att jag nog faktiskt inte letar alls.
Men så gick vi ialla fall på jakt den här dan
Dom hade sina små hinkar med sig och var mycket förväntansfulla
Jag var nog mer återhållsam, realistisk men det höll jag för mig själv. Vi gick in i skogen bakom husen följde stigen och kom fram till den lilla bäcken som faktiskt är ett otroligt mysigt litet tillhåll. Som en naturens alldeles egna lekställe. Vi behövde inte alls leta länge det fullständigt kryllade av yngel och lyckan var såklart total!
Nu har vi VÄLDIGT många grodyngel i en stor trädgårdskruka i trädgården och har byggt lite bo med stenar och pinnar och sand från bäcken och jag undrar om man ska mata dom? Vi har gett dom lite fiskmat det borde väl vara smaskens.... kanske rena lyxen ? vad vet jag.
Det är spännande att följa dem och våra andra små odlingsprojekt vi har, barnen och jag.
pumpa,solros,tomater,basilika,luktärt,rabarber - det allra enklaste
Enklaste men så fantastiskt rogivande och tillfredställande. En urkänsla som är svårt att beskriva och återskapa med hjälp av något annat material, än självaste naturen själv.

morgonen efter

Ena dagen så oerhört uppåt
sprallig glad förväntansfull
mysig kväll med godaste maten och
mesta vinet
uppsluppen stämning men alldeles för mycket vin
upptäckte det först
morgonen efter

Det var längesen jag hade bakfylleångest alltså
tyckte fört inte att det var så
bara att jag mådde illa. men senare under eftermiddagen insåg jag att det var precis vad jag hade. Ingen rolig känsla alls. bara ett krypande molande något odefinierbart
Imorgon är en annan dag
som tur är

Ett oväntat möte

Gjorde cykelhandtag och ringklocka som skulle passa på ett tillverkat styre. Och imorse, helt oväntat, såg jag den ultimata cykeln, ståendes någonstans i stan och den var gammal och sliten, lite rostig men det bästa av allt var att den saknade handtagen på styret. Både handtagen och ringklockan saknades, så som jag såg det, eftersom det här var precis vad jag behövde utan att ens veta om det. Hela idén blev faktiskt bättre än jag trott från början.

Ut och leta!

lycka till

är trött. som så många kvällar lika trött. Ändå på ett behagligt sätt och utan att för den skull gå och lägga mig.
Helgen har varit social och ganska aktiv. har spenderat tid med mig själv tillsammans med mina barn. och min mamma. Varit på ett-årskalas och på utställning och museum. Det är så lätt att man inte kommer iväg på saker.blir bekväm, lat eller snål. men gör man inte det blir man snart även deprimerad. Jag hade glömt hur det var de där första åren med barnen då man liksom hade kalas som mer liknande en öppen förskola än nåt trevligt samkväm. Eller så hade inte jag några sådana kalas. Nu ville jag mycket hellre stå på balkongen och röka och prata personlig utveckling och skiljsmässor. Stämmer inte så bra in på ett sammanhang där de flesta skulle gifta sig till sommaren eller precis hade fått bygglov till sitt drömhus på landet vid havet. Vänta bara tänkte jag... hur det blir sen.
med en liten uns av avundsjuka ska väl erkännas. Inte på vigseln, bebisarna eller drömhuset , utan på den energin och tron på sitt kommande liv och tvåsamheten. Tvåsamheten som det innebär att man har när man delar samma drömmar , samma visioner...

Det är nog väldigt lätt att två personer tror att man delar en dröm eller en vision utan att förstå eller tänka på att det i själva verket handlar om två drömmar och två visioner.

Lycka till ! säger jag

närvaro

det är här och nu. ingenting annat