- du letar på fel ställe, sa en vän till mig

Vi var på grodyngeljakt. Jag hade nog inte själv kommit på idén om inte jag sett några hos en kompis till barnen.
Jag minns känslan från när man var liten.
På landet i diket alldeles vid vägen brukade det finnas grodyngel. massor av dem. Det hör liksom våren till. Nuförtiden tycker jag aldrig att jag ser några grodor alls på sommaren.
- du letar på fel ställe, sa en vän till mig. Saken är den att jag nog faktiskt inte letar alls.
Men så gick vi ialla fall på jakt den här dan
Dom hade sina små hinkar med sig och var mycket förväntansfulla
Jag var nog mer återhållsam, realistisk men det höll jag för mig själv. Vi gick in i skogen bakom husen följde stigen och kom fram till den lilla bäcken som faktiskt är ett otroligt mysigt litet tillhåll. Som en naturens alldeles egna lekställe. Vi behövde inte alls leta länge det fullständigt kryllade av yngel och lyckan var såklart total!
Nu har vi VÄLDIGT många grodyngel i en stor trädgårdskruka i trädgården och har byggt lite bo med stenar och pinnar och sand från bäcken och jag undrar om man ska mata dom? Vi har gett dom lite fiskmat det borde väl vara smaskens.... kanske rena lyxen ? vad vet jag.
Det är spännande att följa dem och våra andra små odlingsprojekt vi har, barnen och jag.
pumpa,solros,tomater,basilika,luktärt,rabarber - det allra enklaste
Enklaste men så fantastiskt rogivande och tillfredställande. En urkänsla som är svårt att beskriva och återskapa med hjälp av något annat material, än självaste naturen själv.