minnen

Jag tänker på
Nef.
Dom har premier för sin utegårdikväll. Det börjar klockan 22.
Det har jag hört.
Jag tänker på en
sommar. Faktiskt en sommar på Nef. Vi fick alltid stå i kö. Antagligen för att vi kom så sent. Korvgubben hade redan ställt upp sin korvkiosk redan innan vi kommit in. Jag var kär i en kille som inte var kär i mig. han visste inte om det. men han var så kär i min kompis som i sin tur var kär i någon annan. Hon bor i Köpenhamn och vi hörs inte av längre. Det är synd.
Jag tänker på en vän.Fast det är inte henne jag tänker på.
Jag tänker på en snubbe som bloggar. Jag har inte läst så många bloggar men den här är en av dom jag läst och gillar.

Jag tänker på en stad. en stad som jag bott i till och från sen jag föddes. Det är någonting med den som gör att man tycker man känner den utan och innan men som vid närmare granskning trots allt har förändrats ganska mycket . Jag tänker att det är inte riktigt min stad längre trots allt. När jag går ut är det som att jag gästspelar i en annan värld. Ändå är det min stad. Det är som att när man inte aktivt tar del av den på ett tag har man liksom förlorat sin rätt.
Det är som när man var liten och skulle gå och hämta nåt och bad kompisen att passa platsen. Eller släppte gungan ett tag och blev så djävla upprörd över att någon annan hade tagit den under den korta stunden man var borta.

Jag tänker på allt som hänt sedan dess.