Vill man inte så vill man inte

Jag blir bara så djävla irriterad. känner en sån enorm frustration inom mig som jag verkligen försöker hålla i shack samtidigt som jag arbetar på att reda upp varför det känns så här. Skulle självklart bara skrika rakt ut för att sen kanske kunna kanalisera ilskan dit den hör hemma och bli av med den en gång för alla! Är jag trött blir det ju ännu värre. Någon skrev nånstans att han var så djävla rädd för att ta konflikten. Det är så sant och att ta konflikten med en annan borde vara värre än att ta den med sig själv. Kanske var det det han menade. Värre därför att man inte vet vad man får för reaktion tillbaka och därför inte kan "förbereda sig" på hur man ska reagera. Hmm. Kanske är man för kontrollerad som människa när man inte kan bråka spontant med någon för att orden inte kommer ut av sig själv. Dom liksom stannar nånstans i strupen. Men konflikten med sig själv borde gå lättare för då kan man liksom resonera med sig själv och förbereda sig och anpassa sig .... eller? Man bara lurar sig själv. Självbedrägeri! Inte kan man skylla på någon annan heller . Nej Fy Fan. Konflikten är det enda rätta om man lyckas ta sig över berget och ner igen på andra sidan.

En nära vän sa till mig
" Vill man inte så vill man inte
man lever bara en gång
så vill man inte så vill man inte
och då är det bara att rassla vidare"