är trött. som så många kvällar lika trött. Ändå på ett behagligt sätt och utan att för den skull gå och lägga mig.
Helgen har varit social och ganska aktiv. har spenderat tid med mig själv tillsammans med mina barn. och min mamma. Varit på ett-årskalas och på utställning och museum. Det är så lätt att man inte kommer iväg på saker.blir bekväm, lat eller snål. men gör man inte det blir man snart även deprimerad. Jag hade glömt hur det var de där första åren med barnen då man liksom hade kalas som mer liknande en öppen förskola än nåt trevligt samkväm. Eller så hade inte jag några sådana kalas. Nu ville jag mycket hellre stå på balkongen och röka och prata personlig utveckling och skiljsmässor. Stämmer inte så bra in på ett sammanhang där de flesta skulle gifta sig till sommaren eller precis hade fått bygglov till sitt drömhus på landet vid havet. Vänta bara tänkte jag... hur det blir sen.
med en liten uns av avundsjuka ska väl erkännas. Inte på vigseln, bebisarna eller drömhuset , utan på den energin och tron på sitt kommande liv och tvåsamheten. Tvåsamheten som det innebär att man har när man delar samma drömmar , samma visioner...
Det är nog väldigt lätt att två personer tror att man delar en dröm eller en vision utan att förstå eller tänka på att det i själva verket handlar om två drömmar och två visioner.
Lycka till ! säger jag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jaha här ryckte hon ut, bitterfittan, eller hur var det? nej fan. man KAN inte ha en gemensam dröm, ett gemensamt mål. livet är förihelvete ingen roddtävling. man ska ha och har sina egna drömmar och visioner. man ÄR två separata individer som fungerar rätt så ok ihop.
men eftersom vardagen ska levas, det är ju till stor del våran faktiska verklighet... så är det ju rätt bra om kommunikationen funkar. det är inte helt lätt när båda vill olika saker och barnen vill också, och så går man och tror saker eller skiter i att prata.
jag vill gärna bestämma att blomplantering är roligt för alla, men den jag är gift med tycker inte det. men vi kan ha små enkla stenläggar-projekt ihop och ta en kopp te efter och beundra vad vi åstadkommit tillsammans. sen fortsätta med egna intressen.
nej lätt är det inte, men det har heller aldrig blivit lovat. det går i cykler av "bra och dåligt". försvinner cyklerna då...
står man mitt i separationenstöcken, då finns ingen utväg mer än friheten. den längtan tar all kraft ( = oväntad trötthet), har man avvecklat varandra och lagt ner intimitetsprojektet, lagt ner kärleken, då är det sunda att gå vidare. trots Allt.
Tack!
Skicka en kommentar