Varför konstnärlig gestaltning?

De senaste 10 åren har jag aktivt på heltid jobbat med konstnärlig gestaltning på ett eller annat sätt. Jag har inte reflekterat över om jag skulle sakna det om det inte fanns, utan det är det jag gör.
Jag börjar märka att om det går för lång tid emellan nu ( typ en vecka) blir jag orolig i kroppen och märker faktiskt skillnad när jag jobbar kreativt igen. Det behöver inte alltid vara de värsta mästerverken utan räcker med skiss, idéarbete, men består av ett fysiskt görande och inte bara ett tankearbete. Man kan faktiskt tala med annat än ord. Inte minst med sig själv. men vad som blivit tydligt det senaste åren är att jag börjar längta efter ny input, nya material och kanske nya utmaningar. Det börjar märkas att det var ett tag sen jag slutade min utbildning, och att jag själv arbetar med utbildning. Att leverera kostar på på alla sätt och vis. Det kan ibland vara svårt att vara sin egen handledare, men det går. Å ena sidan vill jag ha andras synpunkter och reflektioner, men det gäller att de viktiga frågorna ställs - å andra sidan kan det vara lättare att gå på sin uppriktiga idé, och göra det man vill om man arbetar utan påverkan och synpunkter, särskilt om nyckelfrågorna uteblir. Balans helt enkelt.

Poängen med vad jag upptäckte igår när jag började med ett collage i papper är ändå att det var lustfyllt och lugnade mig i en just nu lite rörig och lite orolig period.