Med anledning av att jag kände mig direkt påhoppad häromdagen!

Till dem som tycker att det är oförskämt att gå ut med en konsulttjänst/handledning inom keramik och konstnärlig verksamhet och som har lätt att döma andra människor utan att veta något om dem vill jag bara säga. Gör inte det.
Min resa med keramiken som yrke har verkligen inte varit spikrak som man kanske lätt kan tro om man ser det utifrån. Jag sitter med i två styrelser inom fältet, konsthantverkets vänner Göteborg som är en ideell förening som vill stötta och sprida konsthantverket och Konsthantverkarna i Stockholm som är en medlemsdriven förening för samtida konsthantverk. Jag har fram tills nu ansvarat för keramiklinjen på Löftadalens Folkhögskola i Åsa och nyligen startat upp MUD market som säljer leror, glasyrer och andra råmaterial och verktyg. och ja - jag har gått på Formakademin för 100 år sedan och HDK, ganska nyligen. Jag gick ut 2010 med en master i bagaget.
Men jag var över 30 när jag kom in där. åren mellan Formakademin och HDK var 7 år. och innan formakademin, som för övrigt, hette PKI på den tiden hade jag gått kvällskurser sedan -92 med en dröm att bli krukmakare ( någonstans på vägen förändrades krukmakeriet mot skulptur och installation).
Så åren mellan - 99 och 2006 startade jag ett krukmakeri i Leksand med min dåvarande man, födde barn, lade ner krukmakeriet, flyttade hem till Göteborgigen, gjorde lite keramik och stod på marknader i ur och skur, vickade som lärare, gick med i ett annat kollektiv, stod på ännu fler marknader, sökte till både HDK och Konstfack utan resultat.
Började läsa till bildlärare och när den utbildningen började lida mot sitt slut tänkte jag att nu djävlar! Försöker jag inte en gång till så blir det aldrig av. Och denna gången, tack vara att jag under min lärarutbildning hade tillgång till lärare med erfarenhet av konstnärliga utbildningar och att vi under kurserna jobbat med projekt som faktiskt innehöll konstnärlig eller kalla det för kreativ problemlösning om ni hellre vill det, och dessutom en process, så klarade jag mina antagningsprover och blev kallad till intervju. Intervjun gick också verkligen bra för att jag just hade processen att luta mig mot, vilket gör att saker och ting inte "bara blir" utan man kan också motivera på ett annat sätt. Likadant fortsätter sedan arbetet på den keramiska utbildningen och vidare in i verkstan.

Jag om någon vet verkligen hur det är att ha en dröm och hur svårt det kan vara om man inte har någon att fråga, be om hjälp eller tips. Även om man HAR folk i sin närhet att fråga vågar man inte yppa sin dröm av rädsla för att misslyckas. Jag har under mina 5 år som folkhögskolelärare träffat på många elever på olika utbildningar som knappt vågar tänka ens för sig själva att de önskar söka vidare eller drömmer om att ställa ut någonstans. Om man då gör arbetet i smyg eller på egen hand efter bästa förmåga blir det inte alltid tillräckligt bra. Man behöver någon som hjälper en att hela tiden ställa frågor och på så sätt hjälper en att dra sitt arbete så långt man kan. Det behöver jag själv fortfarande i mitt eget arbete.
Så tro mig - det finns underlag för handlednings/konsulterande.

Att vissa sen vänder sig emot att ta betalt för det och inte bara hjälpa hit och dit är ju beklagligt. De som vill och förstår vikten av denna typ av tjänst vet att det är värt det. Det hade jag gjort för ett antal år sedan och nu också faktiskt. Jag besvärar helst inte mina kollegor och deras dyrbara tid med en timmes snack enbart om mina grejer. om vi inte gjort upp en deal att hjälper du mig så hjälper jag dig. Men tillslut känner man varandra så väl och skulle vilja ha någon annans, kanske någon utomståendes syn på saken. Någon som har erfarenhet och insyn i det samtida Konsthantverket, någon som vet hur det är att stå på marknader och ibland inte sälja något medan grannen säljer massor. Har det med ens formspråk att göra? eller är det prissättningen som är fel? eller är det kanske helt enkelt inte rätt forum för just mina saker? Vilka andra forum finns det i så fall? hur gör jag för att nå dit? vilka steg skall jag ta? osv.osv.

Jag har också stött på människor, kollegor och elever som inte är det minsta räddhågsna av sig. Som verkligen har drivet att bara göra, marknadsför sig jätte bra och når dit de vill hur lätt som helst. Dom avundas jag i bland som verkligen inte haft det anlagen genom åren. Men jag har gått många omvägar och hittat saker på den krokiga vägen som faktiskt fört mig hit idag. Senaste utmaningen har ju varit och är uppstarten av MUD market. Aldrig hade jag väl trott att det skulle vara så svårt, så mycket och ta så mycket tid i anspråk att sälja lera. Men det är min bebis. det är jätte mycket och jag och min kollega hinner inte med, men vi gör det bästa vi kan och vi kommer bli bra. vi är bra och vi kommer bli bättre. Då kommer jag kunna föreläsa eller vara coach åt dem som vill starta eget och handleda dem. precis samma sak jag vill nu fast inom konstnärlig verksamhet.
Fokus skall inte hamna på mig. Fokus ligger på varje individ och mitt jobb är att se att individen växer och blir sitt allra "bästaste" jag inom det område den vill bli det på. Då gör jag mitt jobb allra bäst. Och jag älskar det. Men inte ens jag kan jobba gratis. så ser tyvärr den bistra sanningen ut.

Så den som nu trots allt vill och har möjlighet att unna sig denna lyx är välkommen att höra av sig.
Tycker man att det är en urdum idé är det helt okej, men jag slipper gärna få slängt i ansiktet att jag inte skulle vara kompetent nog eller sakna förnuft att avgöra vad som lämpar sig och inte i relation till mina övriga uppdrag jag har utanför den här tjänsten. Det kan jag faktiskt själv avgöra.