Det regnar och jag har sa svart att komma igang att jobba. Jag saknar alla. dig och dig och dig.
Vill kunna lyfta luren ,ringa upp dig och bara prata prataprata sadar som vi gor ibland. Sarskilt nar det var langesen vi horts. Det bubblar inom mig, en rastloshet som anda gor mig paralyserad.
kanske ar jag bara trott.
det tar pa krafterna att vara bland folk man inte riktigt kanner och det ar sa mycket i vardagen dar hemma som fattas mig,
jag langtar hem.
det ar inte det att jag inte har det bra har men jag borjar bli uttrakad, dar har vi det. Jag har trakigt. Precis som ett barn... Men!
...det blir val battre , for efter regn kommer soldken som det heter....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar