Nu sitter jag har och det kanns som att datorn ar mitt enda satt att komma de manniskor jag saknar nara. 4 veckor kvar och jag har drabbats av ett antiklimax och ett tillstand av ororlighet. Att nagon maste saga till mig vad det ar jag ska gora. Var ar schemat och ordningen ? var ar kraven och deadlines ? En van sa till mig att du har ju rena semestern dar nere! Och jag blev sa provocerad, for just idag har jag som sagt inte formatt mig gora nagot alls i verkstan. Dessutom tycker jag att jag ar vard att ha det lugnt och skont, men jag har lite daligt samvete for att det gick bort nagra dager kring helgen och da ar det inte mycket som behovs for att fa mig att kanna mig onyttig eller lat.
Jag har hallit igang bra de har manaderna och hemma i Sverige har mina klasskamrater sommarlov sen snart en manad. Jag var flitig redan innan jag kom hit och borjar bli trott, borjar langta efter sommarlov. Samtidigt som jag langtar sa himla mycket efter att ha vissa rutiner sant som maste goras som jag egentligen ar van vid, som tex. att laga mat till flera till nagon annan till barnen,tvatta, lasa godnatt saga. Jag tar inte riktigt ut mig som jag ar van vid har. Haller inte samma hoga tempo. Kunna gora saker for nagon annan. Kanna sig behovd. Det har jag inte kant de har manaderna jag varit borta - att det ar nagon som behover mig....
Jag vill garna kunna fa vara den som man lutar sig emot framatkvallen samtidigt som jag langtar efter att fa ha nagon som jag kan luta mig framat kvallen.
Idag var barnen inte sarskilt sugna pa att prata. Det gjorde inget jag fick se dom i alla fall och dom vet att jag tanker pa dom. Jag tror lilla L langtar ratt mycket faktiskt men hon ville inte visa det. Hon hade bytt sina orhangen till ett par jag kopt har i Halle som hon hade pekat ut.
Pa fredag gar dom pa sommarlov och jag hoppas dom far det mysigt. Det blir landet som galler och om vadret tillater sol bad, bat, etc. glassar i mangder och annat sant vi minns fran Astrid Lindgrens barndomsdagar......vi ses snart.....jag alskar er !
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar