i stora drag...

Nu är det mycket bra samtida konsthantverk på Röhsska .
Gå dit och kolla!

studiebesök
promenader
raska
lunch
presentation
lyssna
lyssna
lyssna
förbereda
lera
lägga blöt
slå
plasta in
engobe
sikta
diska
sortera
systematisera
ställa in
den
mentala
blicken
framåt
bakåt
och
åt
sidan
innan
morgondagen

Springtime!

Nu är våren väl ändå på väg? Jag tyckte det kändes så idag. och jag är för en gångsskull utsövd.
Har dragit ner på kaffet och ska absolut äta mer vitaminer...
och kanske röra på mig....( jag vet låter som ett försenat nyårslöfte. men det är inget löfte, bara enn ansats !)


Ytterligare en rolig grej att kolla in! Man måste se HELA.

http://video.yahoo.com/video/play?vid=28238&fr

Nytt tips !

Röhsska utlyser en Slöjdkonst-vårsalong inför våren 2009 .
gå in på www.designmuseum.se och kolla.

Kanske är det nåt att haka på ?

så djävla tråkigt

Fick roliga tips idag ! Gå in och kolla - streetart av blandad sort !!

http://www.woostercollective.com/
http://www.ulrikaerdes.se/public_embroidery.html

Piggar upp en ganska tråkig dag.

..ska nog se på en film istället......för att ligga här och deppa.

Hej hopp alla !!

Jag tror att jag har fått nog av passiva människor i min närvaro. Är trött på att initiera saker och dra i trådarna och ta "första "steget. Jag har drömmar precis som alla andra. Har alla andra lika svårt som jag att förmedla dessa ? Å ena sidan vill jag slippa förmedla dem och bara bli sedd för den jag är. och MÖTT. Jag är helt klart ute efter möten. Så långt är jag med. Dom mötena vill jag även ska kunna initieras av andra . Att jag blir inbjuden istället för att alltid vara den som bjuder in. Som i helgen... Jag blir lyckligare och lyckligare för varje gång jag tänker på det. Någon annan ordnade alltsammans och jag kunde bara följa med. Utan motprestakrav. Du ville dela med dig av din tid med mig! Fantastiskt. Det betyder verkligen väldigt mycket.
Samtidigt kämpar jag med att våga vara tydlig. Ord som ; vill, vill inte, behöver, behöver inte,
-är så svåra att UTTALA . jag förstår inte.. bara små ord... men de gör ändå stor skillnad.
Ibland undrar jag om det krävs en hyperaktiv människa, gärna diagnostiserad med någon bokstavskombination, för att möta upp mig...ändå älskar jag att ta det lugnt också..

den lilla svarta

..på konstmuséet hittade jag den mest vackra lilla svarta anteckningsbok jag nånsin sett. En liten fickformat stor med ett evart gummiband om. Den innehöll syrafritt papper så den håller för små skisser i ja vilken typ av penna man än använder... små lappar att riva av i perifierade linjer om man ska lämna ut nån not till någon, sidor vari man kan fylla i adresser, bra restauranger, teatrar etc.. boken fanns i många exemplar och alla hade olika städer som tema. Jag tog Berlin, det var den sista och den innehåller stadskarta översiktligt och gatukarta, översikt över tunnelbanesystemet och en hel del bra telefonnr och web adresser. Jag har ikväll haft nytta av adressen till deras motsvarighet till Västtrafik... www.bahn.de där kunde jag gå in och kolla hur och när jag ska ta mig fran Berlin flygplats till Halle.
Så tack vare den underbara lilla boken kommer jag känna mig trygg på färden och har redan tagit ett steg närmare avgång så att säga. I alla fall mentalt.

Skolan heter Burg Giebichenstein - Hochschule fur Kunst und Design Halle www.burg-halle.de

min helg

Det var ju inte jag som valde filmerna. Jätteskönt! Att bli tillfrågad över att gå med på filmfestival och inte behöva göra någonting mer än att infinna sig på en viss plats en viss tid. Mycket mycket ovanligt för att vara jag. Jag gillade det väldigt mycket. Tack.
Ändå var det en aning underligt att inte ha klart för sig hur "dags-schemat" såg ut!

Det var litegranna som att få turista i sin egen stad och det ! kära vänner, det! är verkligen något jag rekomenderar, särskilt om livet är lite sunkigt och det känns som att allt går på rulle på slentrian. Tyvärr var både fredag och lördag så djävla kalla!
Lördagen var för visso solig och jag kunde för en gångsskull se himlen (som var blå!) och det gjorde livet lite ljusare, men fan vad kallt och blåsigt det var ändå. Det var synd.

Jag bidrog med andra saker, såsom vart vi kunde gå och ta en drink eller äta suschi eller vilken utställning som var på Konsthallen och var vi hittade (ganska) bra parkeringar. Det blev en bra kombination. Emellertid tycks tiden (som alltid när vi träffas) inte räcka till utan fullkomligt flyga iväg och jag hade gärna haft en dag till med strosande på stan , galleribesök, caffe latte och SAMTALEN.

Lyssnar på radioprogram om en snubbe som "lyckats" bygga upp ett företag (eller flera)under sitt livstid
har störst hus i Borås (1500 m2), Marstrand och hus i Frankrike. Han säger att det spelar ingen roll om att ett rum är stort eller litet ..ett rum är ändå bara ett rum.
Företagen och aktier är sålda sen ett par år tillbaka, behöver inte jobba såklart, har all tid i världen som han är ledig och läser mycket, kappseglar i Frankrike osv.
Han ser själv på skillnaden mellan sitt liv och någon annan som att: han lever ungefär som alla andra
även om han inte behöver oroa sig för pengar någon månad eller så men annars tycker han inte att det är så stor skillnad. Man kan inte äta sig mer än mätt så att säga...

Alltså va fan,

Men det var någonting som faschinerade mig , något som fick mig att lyssna till vad han sa. Jag tror det var det sätt han såg på sitt företagande och hur han pratade om vikten att tro på det man gör, att vara en vinnare. Som om en idrottsstjärna skulle vara med i tävlingar men inte ha siktet inställt på att vinna... Då är man inte med om man inte vill och tror att man kan vinna. Det är (och måste vara ) drivkraften. Och kanske nyckeln bakom hans framgång förutom en massa andra parametrar som också är extremt viktiga, såsom tid , en fungerande familj, inga småbarn, tur, etc. (!!?)
Viljan ... jag har tappat det nu hur han uttryckte sig men han hade varit väldigt fokuserad och arbetat hårt och jag bara känner det att...Någon annan har ju fixat resten. Fixat markservicen, fixat barnen, fixat ....
Jag vill gärna kunna släppa allt och bara jobba på. Jag blev på nåt sätt lite avundsjuk kanske skulle det vara så att jag borde vara: man,25 år och singel för att det ska gå vägen!

Det måste gå ändå - har jag nu gett mig in i den här tävlingen - måste jag tro att jag kan vinna...!
Men - jag gör det ändå inte riktigt. men jag försöker.
Trots att jag har ont om tid, små barn, ofungerande familjesituation ? Oddsen är inte på topp just nu.
Men jag kämpar på ändå.