morgonen efter

Ena dagen så oerhört uppåt
sprallig glad förväntansfull
mysig kväll med godaste maten och
mesta vinet
uppsluppen stämning men alldeles för mycket vin
upptäckte det först
morgonen efter

Det var längesen jag hade bakfylleångest alltså
tyckte fört inte att det var så
bara att jag mådde illa. men senare under eftermiddagen insåg jag att det var precis vad jag hade. Ingen rolig känsla alls. bara ett krypande molande något odefinierbart
Imorgon är en annan dag
som tur är

Ett oväntat möte

Gjorde cykelhandtag och ringklocka som skulle passa på ett tillverkat styre. Och imorse, helt oväntat, såg jag den ultimata cykeln, ståendes någonstans i stan och den var gammal och sliten, lite rostig men det bästa av allt var att den saknade handtagen på styret. Både handtagen och ringklockan saknades, så som jag såg det, eftersom det här var precis vad jag behövde utan att ens veta om det. Hela idén blev faktiskt bättre än jag trott från början.

Ut och leta!

lycka till

är trött. som så många kvällar lika trött. Ändå på ett behagligt sätt och utan att för den skull gå och lägga mig.
Helgen har varit social och ganska aktiv. har spenderat tid med mig själv tillsammans med mina barn. och min mamma. Varit på ett-årskalas och på utställning och museum. Det är så lätt att man inte kommer iväg på saker.blir bekväm, lat eller snål. men gör man inte det blir man snart även deprimerad. Jag hade glömt hur det var de där första åren med barnen då man liksom hade kalas som mer liknande en öppen förskola än nåt trevligt samkväm. Eller så hade inte jag några sådana kalas. Nu ville jag mycket hellre stå på balkongen och röka och prata personlig utveckling och skiljsmässor. Stämmer inte så bra in på ett sammanhang där de flesta skulle gifta sig till sommaren eller precis hade fått bygglov till sitt drömhus på landet vid havet. Vänta bara tänkte jag... hur det blir sen.
med en liten uns av avundsjuka ska väl erkännas. Inte på vigseln, bebisarna eller drömhuset , utan på den energin och tron på sitt kommande liv och tvåsamheten. Tvåsamheten som det innebär att man har när man delar samma drömmar , samma visioner...

Det är nog väldigt lätt att två personer tror att man delar en dröm eller en vision utan att förstå eller tänka på att det i själva verket handlar om två drömmar och två visioner.

Lycka till ! säger jag

närvaro

det är här och nu. ingenting annat

Som att hålla en len sten i handen

Det är inte bara att dreja en mugg och sen sätta på en hänkel. Faktiskt inte. Det är så mycket mer än det.

Att överhuvudtaget sätta på en hänkel bestämmer väldigt mycket av funktionen. Och styr betraktaren och användaren. Det gör i och för sg ingenting eftersom om det nu är så att man ändå bestämt sig för att göra just en mugg.

Ska man göra en MUGG är det praktiskt och funktionellt att ha en hänkel att hålla i för att inte bränna sig. Funktionen får emellertid inte ta överhand, eftersom den egentligen är tillräckligt stark i sig för att berättiga ett föremåls existens i sig. Formen glöms alltför ofta bort. Många tror att det räcker att dreja en mugg och därefter sätter på en hänkel och ger muggen en färg (glasyr).För mig är det ett vårdslöst sätt att förhålla sig på. Ignorant mot muggen som ting och ignorant mot användaren.

Form är en sak - funktion en annan. Att förena dessa två element kräver att alla sinnen är närvarande. Självklart är det en smaksak vad som är estetiskt tilltalande. Hänkeln är ett formelement och kroppen ett annat. Ägnar man å andra sidan formen för mycket uppmärksamhet på bekostnad av funktionen kommer man som användare antagligen inte använda muggen så mycket, om man nu har bestämt sig för att göra en MUGG som går att använda på ett praktiskt och tilltalande sätt blir det ju också fel, vill säga.

Personligen tycker jag utmaningen ligger i att just få dessa två formelement kropp och hänkel att förenas i ett eget formspråk. Som också ska vara funktionsdugligt.

Frågor som hur muggen känns att hålla i, hur den ligger i handen, vilken upplevelse det är att dricka ur den, hur det känns där läpparna möter muggens kant är viktiga. Hur ter sig kaffet mot en vissa färger, hur är muggen att titta på hålla i att använda. Dessa frågor är viktiga att ställa sig. Både när man som görare och användare. Dom ställer krav på båda parter.

Jag förringar absolut inte brukskeramiken när jag väljer bort den för mer experimentella uttrycksformer inom keramiken. Tvärtom. Jag beundrar dem som verkligen ställt sig dessa frågor och som enligt min mening har lyckats förena både form och funktion i sina saker.

Någon gång vill jag göra en fullt funktionell mugg efter måttot " som att hålla en len sten i handen"

Det vilda

Det vilda kan ju vara så mycket.
Jag funderar en hel del på vad det är för mig. Jag tror ju att jag vet. Det är bara det att det inte låter sig formuleras i ord. Men när jag når det, får kontakt med det, så bara är det där.
Det känns.
Men att formulera det i ord - det går inte.
Ändå försöker jag med det gång på gång på gång.
Nånstans är det vilda som en känsla av det totala flödet.
Som ju inte heller låter sig formuleras med ord
det bara finns där och då mår jag bra.


Solen stärker verkligen
liksom dimman en tidig morgon
efter en natt av frost
precis då solen stiger över horisonten
doften av vår
sommar, regn, natur
en skogspromenad och grym musik



Även fast det ultimata är att uppleva och njuta dessa saker
i all sin ensamhet
själv
i egenskap av sig själv med sig själv som enda sällskap
vill jag på nåt sätt alltid dela det med någon,
men då förorar upplevelsen sin dynamik
Lika motsägelsefullt som att sätta ord på ett flöde eller som att sätta "det vilda" i ett fack.
Det gör man bara inte

vänskap på distans

Det är en guldgruva att leka tillsammans med någon annan. Att någon annan tolkar ens eget arbete ( läs lek) och gör sitt eget avtryck i detsamma är en aldrig sinande källa till glädje och inspiration. En liten tygbit med bokstäver - kom tillbaka med ett tillägg som helt ändrade innerbörden på dem. Ingen prestige ingen ångest- bara glädje och vänskap.Ett nytt budskap kom i min hand. Det ska bli spännande att se vad jag gör av det.
Tack V

paketet

Jag har ett paket liggandes. Jag fick det i förrgår och har ännu inte öppnat det. Jag vet vad det är i men ändå inte. Trots att det är av egen fri vilja och att jag är djävligt nyfiken vill jag inte öppna det förrän jag vet att tillfället är rätt. Som att sätta sig i solen med tidningen och hett nytt kaffe och veta att här får jag sitta ifred i minst si och så länge. En egen stund helt enkelt. Jag vill ha tid att se vad det är min vän har skickat mig. Faktiskt känner jag nu i skrivande stund att den tiden är kommen. Alla andra sover, det är tyst och jag är ensam. Jag har tid. nu.
och jag är glad att jag väntade.