Jag litar på 2008. Jag vet att det kommer vara ett händelserikt år, det kommer hända massor. Stora förändringar. Skillnaden denna gången är att förväntningarna än så länge uteblir. Det är mer ett lugn över att jag vet och hoppas på ett bra händelserikt år men tror samtidigt inte så mycket mer om det än just det. Det får tiden utvisa.
Men visst är jag nyfiken....
onsdag 26 december 2007
torsdag 20 december 2007
onsdag 19 december 2007
I wish.......for christmas .. do..do.!
Hon skrev: "ta mig i handen så går vi vägen fram tillsammans"
Han läste: " ta mig i häcken så går vi vägen fram tillsammans"
Det var ju bara önsketänkande.
från bådas sida.
Han läste: " ta mig i häcken så går vi vägen fram tillsammans"
Det var ju bara önsketänkande.
från bådas sida.
lördag 15 december 2007
vissa dagar - two in one
hej,
I jakten på att hitta en tillsynes känd person men egentligen okänd för mig själv och andra tenderar jag att ibland gå över gränsen, barnsligt obstinat och / eller plump och ja illa. Men för att hitta medelvägen får man röra sig lite i ytterligheterna. Tassa runt och undersöka hur det känns, för jag kan inte välja bort något jag inte känner till. jag kanske inte vill välja bort rollen som oförskämd,obstinat surfitta, det kanske är sån jag är,sån jag alltid velat vara men aldrig fått lov till eller givits utrymme till?
konsekvenserna däremot är jag MYCKET oförberedd på, att andra reagerar och kanske blir ledsna och att alla möten hur som helst får ett efterspel. Det är jag inte övad i. Hur hanterar jag konflikter ? Hur gör man? Jag är inte van inte övad i detta. Jag måste öva.
Jag håller på att öva mig i olika saker men framför allt handlar det om ( nej inte framför allt snarare bland annat handlar det om) vad vill jag? Vad känner jag ? och hur tar jag hand om det lilla barnet inuti, hon finns nämligen kvar och hon blir tydligare och tydligare och jag känner mig vissa dagar som två personer i en. Att hon den lilla får komma fram är extremt viktigt för sammanhanget. Den till synes kända personen som känns som okänd för tom.mig själv är ju ingen annan än jag själv... mycket ställs på sin spets, på ändå - mycket blir med ens mycket klarare mer självklart och mycket ligger än fördolt i dunkel (under det där berömda locket ni vet som man gärna lägger på).
Puss och kram på er alla!
I jakten på att hitta en tillsynes känd person men egentligen okänd för mig själv och andra tenderar jag att ibland gå över gränsen, barnsligt obstinat och / eller plump och ja illa. Men för att hitta medelvägen får man röra sig lite i ytterligheterna. Tassa runt och undersöka hur det känns, för jag kan inte välja bort något jag inte känner till. jag kanske inte vill välja bort rollen som oförskämd,obstinat surfitta, det kanske är sån jag är,sån jag alltid velat vara men aldrig fått lov till eller givits utrymme till?
konsekvenserna däremot är jag MYCKET oförberedd på, att andra reagerar och kanske blir ledsna och att alla möten hur som helst får ett efterspel. Det är jag inte övad i. Hur hanterar jag konflikter ? Hur gör man? Jag är inte van inte övad i detta. Jag måste öva.
Jag håller på att öva mig i olika saker men framför allt handlar det om ( nej inte framför allt snarare bland annat handlar det om) vad vill jag? Vad känner jag ? och hur tar jag hand om det lilla barnet inuti, hon finns nämligen kvar och hon blir tydligare och tydligare och jag känner mig vissa dagar som två personer i en. Att hon den lilla får komma fram är extremt viktigt för sammanhanget. Den till synes kända personen som känns som okänd för tom.mig själv är ju ingen annan än jag själv... mycket ställs på sin spets, på ändå - mycket blir med ens mycket klarare mer självklart och mycket ligger än fördolt i dunkel (under det där berömda locket ni vet som man gärna lägger på).
Puss och kram på er alla!
måndag 10 december 2007
här är jag och jag samlar på Sol
Shit vilket djävla tempo!
Jag fattar inte att jag hunnit med allt det där. gjorde jag det eller har jag bara drömt alltihop?
en konstig känsla det där
man tar en sak i taget för
annars går allt åt helvete
och The Wall blir ett faktum.
i efterhand gick allting bra
lite rester att ta hand om
men i övrigt... stilltje
Som en djävla Gudrun som dragit fram
och sen bara lugnt
"du vet, mötet med sig själv
är inget tjafs - det är på riktigt.
Det är i alla fall på riktigt
och jag lovar att det känns.
Fan va det känns"
Jag fattar inte att jag hunnit med allt det där. gjorde jag det eller har jag bara drömt alltihop?
en konstig känsla det där
man tar en sak i taget för
annars går allt åt helvete
och The Wall blir ett faktum.
i efterhand gick allting bra
lite rester att ta hand om
men i övrigt... stilltje
Som en djävla Gudrun som dragit fram
och sen bara lugnt
"du vet, mötet med sig själv
är inget tjafs - det är på riktigt.
Det är i alla fall på riktigt
och jag lovar att det känns.
Fan va det känns"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)