creating a new creativ platform

tisdag 19 juni 2007

" i det enkla finns möjligheter "











Rörprojektet är på gång. full gång !

Jag kom på att jag redan har ett arbetsnamn på det här projektet. jag sökte t.o.m stipendiepengar för att kunna jobba med det (något som jag ändå inte fick och jobbar med det ändå verkar onödigt att vara ledig på sommarlovet ! )

Arbetsnamnet är följande :

" I det enkla finns möjligheter "

Idén till namnet är delvis kopplat till den tekniken jag använder mig utav i framställningen av rören. Men också att det finns så många utvecklingsmöjligheter av en så enkel form som en cylinder. Cylindern i det här sammanhanget är också väl förankrat i den keramiska traditionen framför allt inom brukskeramiken. I och med processen har även en tredje dimension lagts till eftersom jag valt att inte sätta ihop alla delarna utan låta delarna vara som byggstenar i en helhet.

måndag 18 juni 2007

små nyanser

Hon trodde att det var viktigt med ytan. Att den var slät och fin och utan skavanker. Men hon gjorde inte det. Hon tyckte faktiskt mer om den när det var levande och lite ruffig. Ursprunget var inte det viktiga längre utan färdriktningen, som precis tagit sig en annan riktning. Hon kunde knappt bärga sig längre. Hon hade trots allt tagit ställning.

En schysst låda


En schysst låda.

Som tyvärr inte rymmer mer än 11 danska filmer

jag har inte mindre än 26 danska filmer till mitt förfogande

och jag har hittills sett 5 stycken.



  • bänken

  • arvet

  • dråpet (mordet)

  • se till vänster där är en svensk

  • brinnande lyktor

Jag lovar att jag återkommer med fler förslag på lådor

den här kan ju funka till något annat i filmprojektet (som

ju egentligen heter "klubben" och skulle kunna bli en klubb

för lite allt möjligt).

Frågan om vad jag skulle kunna bidra med är inte så svår som om jag vågar släppa iväg mina kära ägodelar till en helt främmande person som jag inte ens vet vem det är eller vart han eller hon bor..? (läskig tanke). Men filmkillen är modig. Levererar som bestämt, utsatt tid och plats. Inga frågor ingen krusning

.. förr eller senare kommer jag veta vad den är ämnad för.

En schysst låda är det i alla fall !

lördag 16 juni 2007

missa inte !

Jag tipsade tidigare om HDK Konsthantverk Kandidat´s utställning på konstepidemin. Har du inte varit och sett den så måste du gå!
Den var väldigt bra, framför allt är där en student från textil som ställer ut en installation som är så stark. Den handlar om ensamheten och oförmågan att mötas. I vardagen. Hon kallar den för "tänker man inte på det finns det inte" ....

Hos mig ... Å man, den gick rätt in !

Gå in på hennes hemsida för ett smakprov på vad hon jobbar med - http://www.idalovisa.se/

icke fokus

Jag har verkligen börjat tappa det. Mitt fokus. Kanske blir det så när sommaren kommer och det är dags att varva ner. Men jag vill inte varva ner. Kroppen gör det anyhow. Jag kan som inte göra någonting åt det. Jag hade ju alla de här planerna för vad jag skulle hinna med innan jag började jobba. Sommarjobba. Ändå så går jag här mer vankelmodig för var dag. Jag avskyr den där vankelmodigheten att gå runt och inte veta. Inte vara bestämd. Det måste nog få vara så ändå, men jag kan liksom inte tillåta att jag inte får DET ur händerna.

Ett myller inombords
utanpå
sävlighet och stum

Musiken är bra att gå in i om man vill sky verkligheten en lite liten stund eller film. Helt klart.
Ändå sitter jag här och tänker att mat hade varit gott. Sova hade varit djävligt skönt ( jaha tänker du då - det är väl bara att lägga sig då . Ta en macka och lägg dig sen. Kanske kolla på en film.) Det rådet hade jag lätt kunnat ge till någon annan.Men det går liksom inte. Tvångsmässigt. Det kan ha att göra med alla valen.
Nu är jag på ett sätt ledig och bestämmer helt över min tid, men eftersom jag inte är särskilt konsekvent kan jag i sista stund lätt "hoppa över" de staket som jag (i huvudet) satt upp för mig själv och dagen får en helt annan vändning. Och det jag tänkt blev inte gjort.
Det är ändå roliga saker jag menar. Tex. komma iväg på en fest. Nehe det blev inte av. Åka till ateljén, se en film, träna, fota "my favorite objects", börja på LÅDAN,

- Förresten tänkte jag ta fram den trogne gamla systemkameran i sommar och fotografera med.
Även polaroiden kunde vara kul att sjuta av några bilder med. Ett tag fotograferade jag med egenhändigt gjorda lådkameror, det är djävligt häftigt faktiskt och nåt som jag starkt kan rekommendera.
Å så en annan sak som jag stör mig på : När man lyssnar på radion och det kommer en sån där skitbra favoritlåt man kanske inte hört på HUUR LÄNGE SOM HELST och man blir svin glad, börjar sjunga med kanske till och med boppar loss en aning (knät rycker i alla fall med) men efter första versen om ens det, kommer den upphypade remixen med /av nån djävla technosnubbe.....
Alltså! Jag blir så besviken. Är det ett tecken för att man borde känna sig gammal ? - för det vägrar jag göra , jag vill det inte. jag kan inte låta bli att tycka att originallåtarna oftast i alla fall var/är bättre. I det här fallet var det låtar ur HAIR som man hade satt ihop till ett potpurrie och remixat den kraftigt.
(låång suck) Men inte ringer jag till ring P1 för det, för nån djävla gnällkärring är jag i alla fall inte. Och eftersom jag dessutom precis alldeles nyss har kopplat in gramofonen , så kan jag ju lyssna på den låten hemma då som jag naturligtvis har på LP och inte ens har brytt mig att lägga över på cd eller köpa en ny.
Antagligen är det därför som jag längtar efter dessa låtar och blir så himla glad när de kommer på radion, för jag har helt enkelt slutat lyssna på favoriterna bara för att de är på LP och inte på CD.
Nu ska du inte tro att det inte finns några cd skivor hos mig för det gör det, men det har kommit nya favoriter och det är fortsättningen på de gamla favoriterna som finns på cd, bara inte det gamla. Det gamla får jag ta fram och damma av om jag skall kunna lyssna . Det kan faktiskt ligga en bra tanke i det .

lördag

"Its not a question of devotion
you cannot carv your own tattoo
I´m not apart of your emotion
you cannot tell me what to do"

torsdag 14 juni 2007

cognito ergo sum












Efter att ha tänkt och tänkt och tänkt igen, på olika projekt och dess genomföranden kommer man till en punkt då det liksom inte går att tänka ut mer. Hur mycket man än tänker och tänker och hur mycket man än vill så går det bara inte att tänka fram projektet !



Tillexempel har jag tänkt att jag ska dokumentera "klubben" som från "brun´s" sida kommer att gå under namnet filmprojektet. Och jag måste börja från början. Sen...har jag tänkt att mitt första bidrag till filmprojektet kommer vara en bok, en anteckningsbok som jag skrvier ner olika saker i, kanske ritar nåt. Den får sedan följa med LÅDAN som ska tillverkas.






När jag sitter och TÄNKER - kommer det upp massa andra olika sidospår på andra möjligheter och andra utvecklingar / avarter av Filmprojektet som jag kanske kommer spinna vidare på. En av dessa är något som jag kallar "my favorite objects" och den innehåller också lådor. Men tar först sin början, precis som filmprojektet med dokumentation. Det blir som insamling av fakta, av byggstenar, helt enkelt.


tisdag 12 juni 2007

att våga prova något nytt

Det var ju så spännande! Överlämnandet. Det gick fort, var lite obekvämt men var snabbt och koncist över. Efteråt stod jag där med en påse full med danska filmer.
Hmm.
En Påse, en papperspåse. Från Konsum.
Hade det varit för längesen hade den varit blå/vit och kanske hade det stått "filmer" på den. Det fick mig att tänka på ett citat ur en svensk film;

-vad har du i väskan ?
- lite film

När hela den skumma händelsen lagt sig upptäckte jag en besvikelse hos mig själv pga att filmerna inte levererats i LÅDAN, utan i denna grön/vita papperspåse. Halva idén liksom försvann....
Det dröjde rätt länge ( typ 5 timmar) innan min nya idé damp ner! Den bara uppdagades där i mitt huvud medan jag satt på bussen. Att jag inte tänkt på det förut. Det var ju självklart. Det är ju jag som skall göra lådan !

Kanske flera till och med, i olika material. Både att använda och sådana som blir skulpturer av volymen som X antal danska filmer uppgår till. Och lägger jag dem i olika konstellationer (olikformade högar) blir boxarna olikformade också,såklart men alla utgår från volymen av X antal danska filmer...)

Fortsättning följer på detta !

måndag 11 juni 2007

Fyra (eff) F



Faktum är att jag faktiskt sett flera stycken personer den sista tidan med tatueringar på halsen. Och dom uppfyller PRECIS den sortens fördomar vi snackat om! Så det är väl så då...desto mer anledninga till att vilja bryta "trenden", strömmen ,normen eller vad vi ska kalla det?!

Förutom rör - projektet (som någon gärna får döpa till något bättre . förslag mottages tacksamt) är att jag påbörjat ett annat projekt som mer är förkroppsligat med mig själv och som (med lite eftertanke) skulle kunna hänga ihop med tatueringsfilosofin ..... .. nja jag säger inte mer än ordet : hantlar !

Filmer som jag skulle kunna säga att jag går igång på är den spanska regissörens Pedro Almodóvar. Jag hade nästan glömt bort det , men när det började snackas om filmer och saker som skulle kunna skickas kors och tvärs i världen ( ja Europa i alla fall) tänkte jag på att saker som jag samlar på eller gillar är ju mest prylar, du vet loppisfynd och små kitschiga saker, kanske inte mycket till utbyte om man nu inte går igång på det. Så jag tänkte film, musik, böcker, etc.. och kom fram till att om jag skulle välja film så, MÅSTE det bli Almodóvar. Annars gillar jag tanken på att mina småsaker skulle få åka på utbyte, dokumentation ett måste.

Jag kommer troligtvis (om jag nämner det nu vet du som har läst tidigare inlägg att om jag nämner det högt måste jag genpmföra det snarast) att lägga ut smakrov på saker som ingår i min pryl samling.


För övrigt har jag sansat mig igen.

Hon längtade verkligen efter ett svalkande glas och cigaretter och Bara få singla ner på en skön plats och koppla av i sommaren. Allt det verkliga kunde hon glömma för en stund
bara vara i nuet och kanske drömma sig lite lite bort till någon form av framtid.

lördag 9 juni 2007

Första riktiga sommarnatten

Gud vad vi har kul. Skall jag jag gå här gå utan underbyxor??? Vad skall alla andra säga, de tror ju inte att jag är riktigt klok...."Fyll på mammas nakenhet"
Låt oss gå ut i den ljumma sommar natten, andas in nakna livet det ljuva. Skit i Birro och allt han står för just nu är det nuet som gäller. "I morgon kommer vi vakna utan namn och utan minnen" men natten kommer fortfarande vara lika mörk.
bhjghhjjkjkjkkkllklölkssewsazxzdghgfdrfgfhjkkllölööopopioooooooooooooooooooossssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssss
bhlisaselisabethnbvcxzasdfg hhjklöäåpoiuyyyyyyyyyyyyyyyytrewqqwertyujjlnjklklmjmjjnjmjcccccccccccccccccccccccccccccccccccccccccbbbbbbbbbbbbbbbbbbbb
vcdsgfghhklpoiuytrrdgsgzvlkmnvcbbxzmjhuilisa
hanna sandqvist marjanen.jag är 11 och ska fylla 12 i september.min mamma heter anna,min pappa heter tommi och min syster heter sofia.hej då mvh hanna sandqvist marjanen klart slut varulvs tjut

World Wide Pipe






fredag 8 juni 2007

Rör - projektet
















Mitt kommande projekt handlar om rör. Egentligen ska jag inte skriva så mycket om det än eftersom jag håller på att starta upp det precis, men jag har gjort prototyper och research som grund och känner mig faktiskt djävligt taggad. Det började med att jag gjorde ett gigantiskt rör .


Jag gjorde en båge och ett rakt rör. Det sistnämnda lät jag stå kvar som ett tillägg i rummet . Andra aktiviteter kom emellan men röret stod kvar där jag ställt det.
Nu ska jag börja med mindre rör. Mer som handtag. Vad är det med rörformen som gör den så tilltalande ?












torsdag 7 juni 2007

nykokt rabarber

När jag var liten gjorde alltid mormor rabarberkräm om somrarna. Det var det bästa jag visste. Hon lade alltid upp dem i samma särskilda skålar. Det var på deras landställe. jag minns inte att det nånsin serverades något annat ur de där fina skålarna än just varm nykokt rabarberkräm. Det var om kvällen, precis innan jag och min kusin skulle gå och lägga oss. Vi var ofta där tillsammans min kusin och jag. Då fick vi mormors rabarbärkräm till kvällsmat. Ingen har nånsin serverat mig hemmagjord rabarberkräm sen dess.

vernissage !!!

Jaha, hur blev det här då? Det ska föreställa en inbjudan till vernissage nu på lördag. Det är konsthantverk Kandidatexamen på Konstepedimin.

Inte för att jag tar exemen. än. Men det är helt klart värt att se (ändå) ha ha!! Det blir astrevligt tror jag. Jag hoppas på mycket folk, fint väder och en möjlighet att stämma upp ett gäng för antingen bad eller grillning så där rent spontant om man känner för det!
Konstepedimin är ett schysst ställe att vistats på bara det och lördagar kan ju hursomhelst ses som galleridag.
Jag vill iallafall passa på att göra reklam för en bra utställning där man kan beskåda det nya konsthantverket på G. Sen är det ju fortfarande magisterexamensarbeten på Röhsska att se.

Förresten det här med bloggen. Hur det startade och allt det och varför. Det slog mig nu när jag skriver lite om skolan och så, att det var en idé jag hade när det var dags att lämna in terminsrapporter att jag skulle skriva den som en blogg (tyckte jag var skitcoolt) . Bara det att när jag skrev ut den så såg det ju fan inte klokt ut. BARA Tråkigt. Effekten var ju helt försvunnen och jag insåg först då att en blgg´s layout ser ut som den gör och funkar som den gör BARA för att den ligger på Webben. Det är liksom det den ska göra. Så jag sa till mig själv att nästa år ska jag hänvisa till en riktig blog. på nätet. Så eftersom jag hade sagt det högt och också skrivit det i min pappersrapport som jag fick skriva och göra om , blev jag "tvungen" att komma igång med en blogg. Så att jag hade en att hänvisa till. Så de första grejerna handlar nog en del om skolan, nu har jag gått ifrån det men återkommer ibland, som nu här.

Om du ser det färdiga resultatet ska du välja ett annat projekt

Så var det ju det här fantastiska inlägget om att SKRIKA UT
rakt ut i samhället
Rakt ut i Tillvaraon
i staden i sin egen värld
har tänkt på det och det är djävligt konstigt
att det inte skriks mer
Självupptagen som jag är refererar jag ju
självklart på mitt kortsiktiga sätt på
varför inte JAG
skriker mer

Jag BORDE verkligen skrika MYCKET mer.

Har liksom svårt för det ändå
Kanske är det där alla dagböcker
kommer in i bilden och får
en given plats. Samtidigt skrev Mattias
(dagarna) om att
att säga och prata om det man ska göra
inte är det samma som att man verkligen
gör det
Min tolkning utifrån mina preferenser är
att OM jag uttalar mina idéer högt
(iallafall om jag gör det ofta)
ställer jag samtidigt krav på
mig att också genomföra dem.
Har jag tid att sätta mig in i
idéerna
ger jag dem full fokus och tid.
Har jag däremot inte tid eller plats i
Min Hjärna
för mer info mer intryck, mer av allt
måste det få vila.

Motsägelsefullt blir då detta:
att när jag har fått en bra idé eller åtminstone en idé som absolut är värd att provas kan jag heller inte komma vidare om jag inte genomför idén och får den OUT OF MY HEAD.

Detta innebär att hon hela tiden håller på med någonting och ibland många saker samtidigt. Men först när hon tycker att hon är färdig kan hon ta fram den, visa den och konstatera hur det blev för om det är någonting hon värnar om så är det den kreativa processen. Den måste få vara öppen och fri.


Jag citerar en av de bästa lärarna jag nånsin haft i något ämne alls (speciellt skapande ämnen)

-" Om du redan ser det färdiga resultatet framför dig ska du välja ett annat projekt".

Även i den vevan lärde jag mig att bara för att man tycker att en grej är färdig ( eller i allafall att jag är färdig med den för tillfället) kan man alltid fortsätta, och genom att "hålla på", genom att skapa så föds det hela tiden nya idéer och man vet inte vart den processen för en.
Den upptäckten hos mig själv - Det är det mest fantastiska jag upplevt i mitt liv.

Skål för den kreativa processen !

onsdag 6 juni 2007

funderingar kring bloggandet. igen.

Det här med att blogga.
Nu kommer det igen. jag vet

alla skriver om det någon gång på sin blogg, men man undrar ju lite varför man håller på. När jag fikade med min vän häromda´n så sa han som så att:

-"jaha, du har också en blogg"

Precis som att alla hade det.

-"JO men när jag går ut på krogen, jag tycker alla(eller många) säger att man kan gå in på deras blogg kolla bloggen ,typ"

Sen kom det dom störde mig.

-"så du är en sån, som bloggar"

Sånt retar mig. När jag blir satt i ett fack. Och av någon som kanske inte själv har kollat så många bloggar. Visst jag kanske inte skriver så jätte intressant alltid eller nåt som är värt att kommentera. Egentligen, men för mig är det inte riktigt det som är grejen. Man ska inte vara så fördomsfull.
Många pratar om vikten att få sin röst hörd eller så ...visst om man har nåt viktigt att tillägga i debatten, annars handlar det ju mest om kul och udda saker eller vardagliga saker som folk i allmänhet har för sig som dessutom kan vara roligt att spegla sig i och ta del av eller inte. kanske bekräftar någon ens egna intressen och intentioner eller inte...Ja vad fan!
Läser nån så läser nån annars inte.
Det började som en kul grej. Sen när jag hittade lite andra roliga sidor har nästan kommenterandet tagit överhanden. Att det är kul att gå in och följa vissa sidor.

Och det är ett djävligt bra sätt att hålla kontakten och höra av sig till varandra emellanåt. Om bara dm andra också hade fattat det!

I väntan på tåget

Då och då åker jag tåg. egentligen ganska ofta faktiskt. Jag gillar att åka tåg.Men det är inte därför jag åker så ofta. Men trots att jag åker för att jag måste så har jag inget emot det så att säga. Eftersom jag inte brukar planera mina färder om jag inte har en tid att passa missar jag ibland när tågen går. Det hände precis nu.
Så här sitter jag då på Göteborgs centralstation i väntan på tågets avgång. Det är ett skönt ställe. En skön atmosfär. Folk kommer och dom går. Vissa stannar en stund för att de vill andra för att de måste. Det är rörelsen jag gillar. Att det aldrig dör, aldrig stannar av helt. Hade det varit på film kan jag tänka mig att frysa ögonblicket för ett par sekunder för att sen sätta fart på den rör(l)iga tillvaron. Den blir starkare då. som kontrast till stillheten.

tisdag 5 juni 2007

En känsla

Ha, ha !
Känner mig väldigt glad idag. Man kan nästan inte göra annat en dag som denna. Träffade en vän idag det var längesen vi drack kaffe ihop. Men det är inte allt. Det är nåt i luften, nåt häärligt. Det spelar ju ingen roll vad som gör det. Huvudsaken är att det KÄNNS och då är det lika bra att följa flödet.

Förväntan
- kan vara ett ord att beskriva detta lyckorus.

ingen idé att försöka sätta ord på något så abstrakt som känslor och sinnesstämningar - det räcker ju inte med ett ord. Här kan man tala om att text kan vara ett fattigt medium. Faktiskt.
Även om jag annars tycker att texten gör att jag får skärpa till mig ett extra knyck när jag skriver än när jag pratar.
Det är också avslut på gång. I varje avslut ligger också en början på något nytt.
Jag gillar nytt. det nya.

måndag 4 juni 2007

Hon drömmer

Verkligeheten börjar alltför snabbt komma ikapp mig. För att hålla mig kvar ännu en liten stund har jag ätit med pinnar idag (!!) och tagit mig ett ASIAN SPA I badkaret ! Ha Ha, det är helknäppt jag vet men roligt. Imorgon får det väl bli sushi till lunch. Jag tror det är väldigt nyttigt att äta med pinnar på det där sociala plock-sättet som asiaterna gör. Det är bättre för magen. (Speciellt som jag fortfarande inte är särskilt bra på det). Kan absolut inte vara bra att kasta i sig maten som jag så ofta gör. Jag har liksom svårt att njuta riktigt och svårt att ta mig tid till att sitta ner och verkligen ÄTA. Ibland är maten bara något nödvändigt ont. Man har liksom inte tid. Men jag önskar att det var annorlunda.
Låt mig få berätta vad jag önskar mig.

"Hon önskar en tillvaro med socialt umgänge, musik, mat ,vin mycket folk och många barn som springer runt och somnar i farten när dom blir för trötta. Grannar som kommer och går, dörrar som står öppna och överrallt finns det detta samtalet som hela tiden pågår. Det intressanta SAMTALET som för henne framåt som hon för framåt, som både bekräftar och dementerar som är sin egen process och som är LEVANDE. Det gör henne levande och sedd. älskad och hörd och viseversa. Även när lugnet har sänkt sig så delar dom allt. Och finns där. ÄR i tillvaron.
Samtalet finns där hela tiden men nu i mycket mindre format ibland upphör det men bara tillfälligt för vila. ......"

Det är väl inte att begära, att gapa efter, mycket .

I´m impressed

Det här med att vara utanför samhället. På ett eller annat sätt. väljer man ju oftast själv. Kanske känner man att man inte riktigt har nåt val Kanske har man inte det heller. Om man vill vara sannaste sann mot sig själv. Det kan vara homosexuella lika väl som kriminella. Det kan vara ekologiskt medvetna personer som väljer att bo på ett visst sätt eller det kan vara vem som helst som står upp för sin egen tro på någonting som kräver att man går sin egen väg. Jag läste om ett par som valde att leva så mycket som möjligt på självhushåll. Ett par med två barn.
För att kunna göra det fullt ut krävs det tid och tålamod och en stark övertygelse. De arbetade ju för sig själva. Barnen var hemma eftersom föräldrarna inte ville eller behövde använda barnomsorg. De stod helt utanför systemet eftersom dem heller inte hade arbetat upp någon SGI, a-kassa, etc, etc.
Det innebär så mycket att välja sin egen väg och som i det här fallet att göra ett så medvetet val krävs det både mod och styrka för. Oavsett om det är så som för det här människorna (som väl drivs av en ideologi) eller om det är ( nu kommer jag nog få skit för det här) kriminella MC gäng så ÄR jag i alla fall imponerad av att man är stark nog att stå utanför gängse normen och köra sitt eget race.
Nu exemplifierar jag visserligen verkligen två ytterligheter på nåt sätt och självklart finns det nyanser och mängder av olika sätt att gå sin egen väg på, men ändå. Jag hoppas du förstår mig .

fredag 1 juni 2007

www.leeum.org

For forsta gangen har jag fatt se enn verk av Joseph Beuys - konstnaren - samtida med Andy Warhol men ack sa mycket mindre omtalad ! Hur som helst gjorde han mest installationer och preformances . Han var valdigt engagerad larare pa nagot universitet nagonstans i Tyskland, Munchen eller Berlin kan tankas, och eftersom han inte gjorde sa mycket "objekt" i bemarkelsen konst sa kan det inte finnas mycket kvar av hans konst mer an i dokumetationsform, videor, foto etc. Nu pa Leeum - Samsung Museum of Art i Seoul fanns det till beskadning tva tavlor som var orginalanteckningar direkt pa blackboard fran nagon av hans manga forelasningar !

Jag kan inte lata bli att undra vad gode herr Beuys hade tyckt om det. Eftersom han sysslade med interaktion i sin konst och saledes inte gjorde saker som skulle hangas upp i ram och bli ett konstverk i sann modernistisk anda undrar jag vad han skulle tyckt om det har. A andra sidan tyckte han ju sjalv att konst kunde vara precis vad som helst om man som betraktare (eller konstnar) valde att se det som konst. Han menade att det i oss alla bor en konstnar och de handlingar eller saker vi astakommer under var livstid, vart satt att leva kan betraktas som konst i nagon bemarkelse. Vilket kan tyda pa att han skulle gilla iden med att hans gamla anteckningar och skisser fran undervisningetiden satts upp i ett stort konstmuseeum for internationell modern konst.

www.leeum.org

Forresten sa fanns dar utanfor ocksa tva verk av Louise Burgoise, spindlar saklart, lika som hon aven staller ut pa Wanas skulpturpark i sommar .

Lusten att resa

. Nu tanker jag till exempel pa att jag trodde det skulle vara myvket storre grej att aka till andra sidan jordklotet an vad det har visat sig vara. nar jag var hemma syntes det hela som sa oandligt langt bort och det var svart att packa for jag skulle sa langt bort. Inte att packningen blev avhangig av tidsaspekten utan av avstandet i mil. Sa , skulle jag istallet ha rest till sommarstugan i 10 dagar hade packningen varit enklare. Nar jag val ar har sa kanns det som om jag lika garna kunde ha befunnit mig i Kopenhamn eller Paris eller nagot annat narmre land.

De som reser mycket vat saklart det !

Det var sa oerhort langesen jag reste. Darfor har det varit helt underbart och faschinerande att gora den har resan sa langt bort. Man upptacker en helt annan kultur o, dofter,smaker ,manniskor natur och inte minst som jag faschineratsover, en helt annan stadsbild. Redan pa planet blev jag som ett barn. glad over den lilla tandborsten vi fick med den lilla tandkramen inuti. Och Tv skarmen som alla hade varsin framfor sig i satet, med en hel "mediacentral" i fjarren som man fick trycka ut ur armstodet i sidan. Dar fanns allt for alla aldrar. Film efter film satt jag bara dar och blev uppassad av flygvardinnorna och slumrade till da och da .
Och sa har det bara fortsatt. Nu ar resan narmare slutet an nagonsin och jag ser framemot en flygtur till. Nagot har vaknat i liv inom mig. Ytterligare nagot .Nagot som funnits dar hela tiden men som jag trodde forsvunnit. Lusten att resa ! Nyfikenheten pa andra manniskor. och viljan att dela med mig av mina upplevelser och intryck.

Dax att expandera ytterligare en bit .