Urdålig på att kallprata

Idag är en sån dag som jag liksom vill förmedla mig och få kontakt men egentligen inte har så mycket att säga. Har lagt in en snus. helt nikotinfri. och eftersom jag inte snusar i vanliga fall eller röker särskilt mycket längre ( mer än vid alkoholintag och andra utsatta tillfällen)så behöver jag inte den egenligen. Jag har länge hävdat att ett beroende till törsta delen sitter i huvudet. Mentalt beroende. Och nu när jag går och blir sugen på en nikotinfri snus för att varva ner så kan jag ju inte annat än att hålla med. mig själv.


Andra bloggar rätt mycket om politik och samällsengegerade frågor. eller TV program. Böcker,filmregissörer eller något annat. I´m Impressed !
Jag inser att jag missar en del när jag inte ser alls på TV längre. Intresserar mig överhuvudtaget inte särskilt mycket för nyheterna heller dessvärre. Jag kommer ju för fan efter ! Men jag gör annat Som intresserar mig och som många jag känner beklagar sig över att dem inte hinner med. blogga kan vara en sån sak tillexempel. Sy små meddelanden en annan. skriva dagbok eller plantera små frön av olika slag....


Egentligen tycker inte jag att det ska spela så stor roll vad man GÖR egentligen utan vem man är och hur man mår.
Samtalade idag. kom fram till att det är mycket mer relevent och intressant att fråga någon " vem den personen är " än vad GÖR du ? Hur nära och öppet samtal får man om man hela tiden måste gömma sig bakom en yrkesidentitet ?
Visst det kan ju vara en ICEBREAKER men det går så mycket tid åt innan man kommer till kärnan.




Jag är för tillfället urdålig på att kallprata.

Gör det som gör dig glad!

ord

Känner du som jag att man ibland bara inte orkar med sina egna ord?
Tankar ,ord,ord,ord
tankarna blir mer konkreta om jag förvandler dem till ord men efteråt orkar man inte se skiten.

Vill man inte så vill man inte

Jag blir bara så djävla irriterad. känner en sån enorm frustration inom mig som jag verkligen försöker hålla i shack samtidigt som jag arbetar på att reda upp varför det känns så här. Skulle självklart bara skrika rakt ut för att sen kanske kunna kanalisera ilskan dit den hör hemma och bli av med den en gång för alla! Är jag trött blir det ju ännu värre. Någon skrev nånstans att han var så djävla rädd för att ta konflikten. Det är så sant och att ta konflikten med en annan borde vara värre än att ta den med sig själv. Kanske var det det han menade. Värre därför att man inte vet vad man får för reaktion tillbaka och därför inte kan "förbereda sig" på hur man ska reagera. Hmm. Kanske är man för kontrollerad som människa när man inte kan bråka spontant med någon för att orden inte kommer ut av sig själv. Dom liksom stannar nånstans i strupen. Men konflikten med sig själv borde gå lättare för då kan man liksom resonera med sig själv och förbereda sig och anpassa sig .... eller? Man bara lurar sig själv. Självbedrägeri! Inte kan man skylla på någon annan heller . Nej Fy Fan. Konflikten är det enda rätta om man lyckas ta sig över berget och ner igen på andra sidan.

En nära vän sa till mig
" Vill man inte så vill man inte
man lever bara en gång
så vill man inte så vill man inte
och då är det bara att rassla vidare"

Livet ter sig underligt ändå. Man vet aldrig vad som väntar en när man vaknar på morgonen. Det kan vara små eller stora händelser men alltid påverkar det i någon riktning.
Jag är inte ute efter att göra det till en grej men det är ändå så att det satte igång tankarna i mitt huvud åt fler än ett håll. Det vi pratade om idag fick mig ändå lite ur balans . Inte så mycket inte så att jag trillade av inte alls bara en liten knuff i sidan och jag står kvar här och undrar vad det där var för någonting. Även om jag är inblandad kanske det trots allt handlar mer om dig än om mig, eller ens ett oss....Fast jag måste ju förhålla mig, tänka till, efter.. hur kändes det där, är det borta nu för att det uttalades högt?
Som ett eko som blev kvar
hängandes i luften
inte alls lätt att vila i det som sades
bara för att det sades
Men "vem har sagt att det ska vara lätt"
det ordnar sig
det vill ju gärna bli bra
det här när vi...
tar oss för någonting Visst blir det bra? sant uppriktigt ärligt svårt men ändå... rätt bra tillslut

Still alive

Grodynglen mår fortfarande bra och lever. Dom har fått lite mer vatten och jord och gräs att överleva på.

.

- du letar på fel ställe, sa en vän till mig

Vi var på grodyngeljakt. Jag hade nog inte själv kommit på idén om inte jag sett några hos en kompis till barnen.
Jag minns känslan från när man var liten.
På landet i diket alldeles vid vägen brukade det finnas grodyngel. massor av dem. Det hör liksom våren till. Nuförtiden tycker jag aldrig att jag ser några grodor alls på sommaren.
- du letar på fel ställe, sa en vän till mig. Saken är den att jag nog faktiskt inte letar alls.
Men så gick vi ialla fall på jakt den här dan
Dom hade sina små hinkar med sig och var mycket förväntansfulla
Jag var nog mer återhållsam, realistisk men det höll jag för mig själv. Vi gick in i skogen bakom husen följde stigen och kom fram till den lilla bäcken som faktiskt är ett otroligt mysigt litet tillhåll. Som en naturens alldeles egna lekställe. Vi behövde inte alls leta länge det fullständigt kryllade av yngel och lyckan var såklart total!
Nu har vi VÄLDIGT många grodyngel i en stor trädgårdskruka i trädgården och har byggt lite bo med stenar och pinnar och sand från bäcken och jag undrar om man ska mata dom? Vi har gett dom lite fiskmat det borde väl vara smaskens.... kanske rena lyxen ? vad vet jag.
Det är spännande att följa dem och våra andra små odlingsprojekt vi har, barnen och jag.
pumpa,solros,tomater,basilika,luktärt,rabarber - det allra enklaste
Enklaste men så fantastiskt rogivande och tillfredställande. En urkänsla som är svårt att beskriva och återskapa med hjälp av något annat material, än självaste naturen själv.