Det var ingen som kom och jag har gjort ännu fler svanar.

Själva gestaltningen har varit ett aber..och idéerna och möjligheterna har avlöst varandra, men nu kommer vi samtliga som ställer ut på Surte att använda oss av flyttkartonger. Det gör mitt problem lite enklare eftersom det begränsar kraftigt. Idén med flyttkartonger kommer ifrån den utställningen vi gjort nu i veckan på Hdk inför en stor internationell konferens som hålls i Göteborg idag och imorgon och på fredag (tror jag) ELIA. Vi fick en skruttig lokal tilldelad till oss. Den var dessutom full med gamla möbler, staffli etc som ingen vet var dom skall ställa. Ingen hjälp hade vi att tillgå med att få bort allt såå...vi beslöt oss därför att anvönda oss av rummet och det som fanns där och såg det lite som en kommentar till skolan också - att det här är vad vi har och också vad NI får...

Vi är alla jättenöjda !

Gör en god gärning !!

Nu sitter alla lappar uppe och annonsen är för hoppningsvis med..Jag har inte sett något nummer av veckans "Alekuriren". På söndag är det fritt fram att komma och lämna ett eller flera verktyg och redskap. Plats: utanför Glasbruksmuseet Tid: 14:00 -16:00 Som tack för hjälpen...Får du en...Svan! :) Dadaaa !

höga förväntningar

Inatt drömde jag om att jag hade riktigt bra samtal med en och annan lärare på skolan och jag hade bra handledning med mycket info. Igår natt drömde jag att en vän till mig (om jag fortfarande får kalla honom det) ringde och vi pratade en stund på telefon och känslan när jag vaknade var verkligen glädje och lättnad. Frågan är...om drömmarna symboliserar en innersta önskan hos mig ett behov eller om allt det där står för något helt annat?

Imorgon är det loppis på Bellevue som gäller. Ett stall med något visst nummer och en spilta med ett annat nummer. Jag kommer inte ihåg vilka. Där är det i alla fall! Där ska jag och en vän sälja gamla saker. Jag har höga förväntningar... Och nu kom jag på det! Undra om inte några svanar kan få vara med där på bordet också. det där måste jag tänka till på. Självklart ska svanar säljas på loppisbordet till förmån för Surtes fågelförening!
Välkommna och fynda!

älskade lokalblaska

Annonsen kommer nog inte in förrän på onsdag nästa vecka.
Ale kuriren .... undrar hur många som läser den?
Själv älskar jag alla lokalblad. Har alltid varit ett fan av dem oavsett var jag bott.
Härryda Posten, Leksandsbladet, Lerums Tidning, Alingsås Tidning etc.
Av alla dessa gillar jag Leksandsbladet allra bäst. Det är litet (a5) till storlek och kompakt med information av alla de slag. Mest annonser och notiser om vad som händer..typ nöjen och kyrkor och den lilla lokala biografen som bara visar filmer vissa dagar per vecka.

Nåja under bytesguiden (tror jag) ska man kunna finna nedanstående annons i alla fall, två veckor i rad och gissa om jag är nyfiken på om det kommer ge nåt? Det säger väl mer om andra än om mig själv?

Verktyg bytes mot konst

önskas: Allt från skruvmejslar till hackor och spadar


Finnes: konst


För mer info 0735-114218
eller kom till Glasbruksmuseet i Surte (med ditt verktyg)
söndagen den 26 oktober mellan 14-16

Dörren är stängd och jag har inte någon nyckel

Projektet går sin gilla gång. Jag mår allt annat än bra och det är helt mitt eget fel. Jag kommer aldrig hämta mig från denna katastrof. Men "The show must go on" och för att inte fullstandigt tappa fotfästet gäller det att jobba. Oavsett hur det blir. Det kan man ju föressten inte veta förrän efteråt. Svan på svan på svan... det kommer att bli många . Arbetet är som ett radband. Eller funktionen med arbetet kan liknas vid ett radband, en tankekedja för varje svan. Det är absolut inte det projektet handlar om utan det är det som är effekten av arbetet. Alla tankar lägger jag in i det. Det går inte att undvika - så jag kommer inte ha sköna associationer till den här delen av min "produktion"

Vill ogärna bli för personlig i ett forum som detta men en som jag känner sa till mig att "det är kul att se att du skriver på bloggen igen" att det verkade som om jag mådde bättre...jag vet inte hur det är med det egentligen, För mig är det snarare tvärtom. Ett behov av att sysselsätta mig, att fly vardagen och att skriva av sig eller bara få ner en del saker i text. Rastlösheten går lättare att hålla på avstånd på nåt sätt i och med skrivandet. Och jag skriver mycket. Fast i min dagbok, där kan jag vara mer utelämnande och mer personlig. I Tyskland blev det som min allra bästa vän. Och en sysselsättning. Det är ju väldigt direkt, och får mig att reflektera. Ibland går tankarna för långt och blir på tok för komplicerade och jag vet varken ut eller in. Då skulle jag vilja sluta tänka och bara leva. Men det går liksom inte. Det är så djävla svart att leva. Det är så mycket val man kan göra, eller välja att inte göra och hur jag än väljer så påverkar det alltid någon annan.
Nu har jag satt mig i skiten riktigt ordentligt och sårat en av de människor som den senaste tiden stått mig allra närmast. Jag är så oerhört ledsen för det. Vad som gör mest ont är att jag inte ens fattade vad jag gjorde då det hände och att svek aldrig går att göra ogjort. Jag har försökt att be om ursäkt hur futtigt det än låter men jag kommer inte fram. Den dörren är stängd och jag har inte någon nyckel. Det är inte jag som kan öppna. Det gör ont. Och jag får skylla mig själv.
Kanske är jag fortfarande mitt i det, kanske måste jag verrkligen vara i det här och ta hand om alla äckliga känslor själv, men det är nåt så fruktansvärt att jag inte står ut. står inte ut med mig själv. Ändå tvingar jag mig själv upp varje morgon och gör det jag gör. Svanar. Glättiga vita små svanar i porslin. Man skulle bara veta vilka tankar som förs ner i de oskyldiga små liven ....