fredag 18 maj 2007
torsdag 17 maj 2007
minnen
Jag tänker på
Nef.
Dom har premier för sin utegårdikväll. Det börjar klockan 22.
Det har jag hört.
Jag tänker på en
sommar. Faktiskt en sommar på Nef. Vi fick alltid stå i kö. Antagligen för att vi kom så sent. Korvgubben hade redan ställt upp sin korvkiosk redan innan vi kommit in. Jag var kär i en kille som inte var kär i mig. han visste inte om det. men han var så kär i min kompis som i sin tur var kär i någon annan. Hon bor i Köpenhamn och vi hörs inte av längre. Det är synd.
Jag tänker på en vän.Fast det är inte henne jag tänker på.
Jag tänker på en snubbe som bloggar. Jag har inte läst så många bloggar men den här är en av dom jag läst och gillar.
Jag tänker på en stad. en stad som jag bott i till och från sen jag föddes. Det är någonting med den som gör att man tycker man känner den utan och innan men som vid närmare granskning trots allt har förändrats ganska mycket . Jag tänker att det är inte riktigt min stad längre trots allt. När jag går ut är det som att jag gästspelar i en annan värld. Ändå är det min stad. Det är som att när man inte aktivt tar del av den på ett tag har man liksom förlorat sin rätt.
Det är som när man var liten och skulle gå och hämta nåt och bad kompisen att passa platsen. Eller släppte gungan ett tag och blev så djävla upprörd över att någon annan hade tagit den under den korta stunden man var borta.
Jag tänker på allt som hänt sedan dess.
onsdag 16 maj 2007
Urdålig på att kallprata
Idag är en sån dag som jag liksom vill förmedla mig och få kontakt men egentligen inte har så mycket att säga. Har lagt in en snus. helt nikotinfri. och eftersom jag inte snusar i vanliga fall eller röker särskilt mycket längre ( mer än vid alkoholintag och andra utsatta tillfällen)så behöver jag inte den egenligen. Jag har länge hävdat att ett beroende till törsta delen sitter i huvudet. Mentalt beroende. Och nu när jag går och blir sugen på en nikotinfri snus för att varva ner så kan jag ju inte annat än att hålla med. mig själv.
Andra bloggar rätt mycket om politik och samällsengegerade frågor. eller TV program. Böcker,filmregissörer eller något annat. I´m Impressed !
Jag inser att jag missar en del när jag inte ser alls på TV längre. Intresserar mig överhuvudtaget inte särskilt mycket för nyheterna heller dessvärre. Jag kommer ju för fan efter ! Men jag gör annat Som intresserar mig och som många jag känner beklagar sig över att dem inte hinner med. blogga kan vara en sån sak tillexempel. Sy små meddelanden en annan. skriva dagbok eller plantera små frön av olika slag....
Egentligen tycker inte jag att det ska spela så stor roll vad man GÖR egentligen utan vem man är och hur man mår.
Samtalade idag. kom fram till att det är mycket mer relevent och intressant att fråga någon " vem den personen är " än vad GÖR du ? Hur nära och öppet samtal får man om man hela tiden måste gömma sig bakom en yrkesidentitet ?
Visst det kan ju vara en ICEBREAKER men det går så mycket tid åt innan man kommer till kärnan.
Jag är för tillfället urdålig på att kallprata.
tisdag 15 maj 2007
ord
Känner du som jag att man ibland bara inte orkar med sina egna ord?
Tankar ,ord,ord,ord
tankarna blir mer konkreta om jag förvandler dem till ord men efteråt orkar man inte se skiten.
Tankar ,ord,ord,ord
tankarna blir mer konkreta om jag förvandler dem till ord men efteråt orkar man inte se skiten.
Vill man inte så vill man inte
Jag blir bara så djävla irriterad. känner en sån enorm frustration inom mig som jag verkligen försöker hålla i shack samtidigt som jag arbetar på att reda upp varför det känns så här. Skulle självklart bara skrika rakt ut för att sen kanske kunna kanalisera ilskan dit den hör hemma och bli av med den en gång för alla! Är jag trött blir det ju ännu värre. Någon skrev nånstans att han var så djävla rädd för att ta konflikten. Det är så sant och att ta konflikten med en annan borde vara värre än att ta den med sig själv. Kanske var det det han menade. Värre därför att man inte vet vad man får för reaktion tillbaka och därför inte kan "förbereda sig" på hur man ska reagera. Hmm. Kanske är man för kontrollerad som människa när man inte kan bråka spontant med någon för att orden inte kommer ut av sig själv. Dom liksom stannar nånstans i strupen. Men konflikten med sig själv borde gå lättare för då kan man liksom resonera med sig själv och förbereda sig och anpassa sig .... eller? Man bara lurar sig själv. Självbedrägeri! Inte kan man skylla på någon annan heller . Nej Fy Fan. Konflikten är det enda rätta om man lyckas ta sig över berget och ner igen på andra sidan.
En nära vän sa till mig
" Vill man inte så vill man inte
man lever bara en gång
så vill man inte så vill man inte
och då är det bara att rassla vidare"
En nära vän sa till mig
" Vill man inte så vill man inte
man lever bara en gång
så vill man inte så vill man inte
och då är det bara att rassla vidare"
måndag 14 maj 2007
Livet ter sig underligt ändå. Man vet aldrig vad som väntar en när man vaknar på morgonen. Det kan vara små eller stora händelser men alltid påverkar det i någon riktning.
Jag är inte ute efter att göra det till en grej men det är ändå så att det satte igång tankarna i mitt huvud åt fler än ett håll. Det vi pratade om idag fick mig ändå lite ur balans . Inte så mycket inte så att jag trillade av inte alls bara en liten knuff i sidan och jag står kvar här och undrar vad det där var för någonting. Även om jag är inblandad kanske det trots allt handlar mer om dig än om mig, eller ens ett oss....Fast jag måste ju förhålla mig, tänka till, efter.. hur kändes det där, är det borta nu för att det uttalades högt?
Som ett eko som blev kvar
hängandes i luften
inte alls lätt att vila i det som sades
bara för att det sades
Men "vem har sagt att det ska vara lätt"
det ordnar sig
det vill ju gärna bli bra
det här när vi...
tar oss för någonting Visst blir det bra? sant uppriktigt ärligt svårt men ändå... rätt bra tillslut
Jag är inte ute efter att göra det till en grej men det är ändå så att det satte igång tankarna i mitt huvud åt fler än ett håll. Det vi pratade om idag fick mig ändå lite ur balans . Inte så mycket inte så att jag trillade av inte alls bara en liten knuff i sidan och jag står kvar här och undrar vad det där var för någonting. Även om jag är inblandad kanske det trots allt handlar mer om dig än om mig, eller ens ett oss....Fast jag måste ju förhålla mig, tänka till, efter.. hur kändes det där, är det borta nu för att det uttalades högt?
Som ett eko som blev kvar
hängandes i luften
inte alls lätt att vila i det som sades
bara för att det sades
Men "vem har sagt att det ska vara lätt"
det ordnar sig
det vill ju gärna bli bra
det här när vi...
tar oss för någonting Visst blir det bra? sant uppriktigt ärligt svårt men ändå... rätt bra tillslut
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


