The Hello Kitty bag

Det ar en lagenhet tre killar och djavligt mycket jobb. Tillvaron ar jobb. uppbyggd king det. man traffas ute. pa puben. umgas. inte mysiga hemmakvallar med chips och cola eller fest pa "rummet". Inte middag hemma hos oss utan hela tillvaron inklusive moblemang och allt ar uppbyggt kring jobbandet. Very urban modern young life.
De jobbar alla med musik.
Vi andra ar faschinerade. Jag...till och med lite (lite bara) avundsjuk. Vill ocksa.
Men sa blir jag pepped. som vanligt . att komma hem och forsoka se till att fa, att forma mitt liv pa det sattet jag vill ha det och antagligen marker jag att val dar hemma behovs det inte forandra sa mycket trots allt. Det ar en trost.

Har kopt en fin london troja till Victor (faktiskt pa en riktig souvenir butik) den ar jatte fin. Till Lisa har jag antligen kopt en Hello Kitty vaska. Inte rosa eller sa dar flickig utan jatte fin vit med bla Hello Kitty och sa pa. Jag ar mycket nojd. Med det. Daremit hade jag garna gatt mycket mer shopping till mig sjalv, men att "slapa" eller i alla fall ha i sk. slaptag tva brorsor och en pappa ar inte shoppingframjande. Snarare helt tvartom. Det gar bara inte att handla nagot alls da. Vilket innebar att jag inte kopt nat alls.

London calling

Stralande sol , harliga hostfarger och ett helt underbart besok pa Tate Modern !!
Gissa vem eller rattare sagt vad som tornade upp sig utanfor?
Louise Burgoises "mama". Igen!
I Korea, Seoul fanns hennes Soindel ocksa representerad utanfor deras moderna konstmuseum och nu har!
Men inte bara det utan det var en hel utstallning med hela hennes konstnarsskap inne pa Tate, och det var mycket mer an bara spindlar. Mycket intressant.
Till lunch en sjalvklar "Fish and Chips" och nu i kvall, en middag pa en schysst Indisk restaurang har i narheten. Lillbrorsan, 15 har kopt sig en akta kopia av en Rolex. Jag lovar BLING BLING!!
See you soon!

jag bara tänkte att......

okej. Eftersom jag håller på att komma ikapp med gamla grejer, inlämningar och sådant som jag kommit efter med så kan jag idag meddela att jag faktiskt lyckats. Jag är inte helt på mållinjen men en bra bit på väg.
London blir en paus mitt i detta. Har egentligen inte alls tid men ska åka och hälsa på den glömda brorsan med resten av syskon.Dvs ett syskon( på DEN sidan )och gamla pappa.
Det ska bli så TREVLIGT.
LONDON - det var verkligen längesen.

Så var det det har med FACEBOOK som jag kommit mer och mer i kontakt med den sista veckan och så stod det ju en artikel om det så passande i tidningen igår... Det har ju varit på tapeten länge men jag har valt bort att ens kolla in det men nu är det precis som att jag inte kan värja mig längre. Då slår det mig att jag kan söka tex. mina syskon på facebook och mycket riktigt har en av mina småsystrar( som inte alls är så liten längre) och kanske har även brorsan i London en sida??? Skulle kanske jag också... Du vet, så där blir det ju att man tänker. Det tar bara för mycket tid som jag faktiskt inte har just nu, men jag blev ändå lite nyfiken nu i veckan.

happy

Hon börjar (åter-)hämta sig. det svider inte lika mycket längre inte sticker det heller. nästan så att det går att glömma. I alla fall skulle hon lätt kunna låtsas och säga till sig själv att pratar man inte om det så FINNS det ju inte. Hon älskar att prata. det är bara det...
allt det här som kommer - DET kommer att göra ONT - hon inser det nu. Och när hon gjorde det så kändes faktiskt allting lite lite bättre. Hon inser också att det kommer inte bli som hon kan ha tänkt sig, kan ha idealiserat, det kommer INTE bli så, hur som helst men inte så... Att se sanningen eller för den delen att en dag till och med se verkligheten sådär rå och obekväm, i vitögat kan förändra synen på den fortsatta vandringen.
Hon känner sig starkare igen. "På det igen" kan hon nästan höra en inre röst som säger men denna gången är det försent. Hon vill inte gå i sin egen fälla något mer och ändå vet hon att hon kommer att göra det bara inte nu. Nu är det slut. Båda vet det men ingen orkar göra nåt. Hon känner sig ändå säker och en aning starkare och lite friare.
Överallt lyser små lyktljus.i köket.i trappan upp ett på varje trappsteg(nästan) i hallen under trappan och i vardagsrummet. Det är skönt inuti. och utanpå. Hon är nöjd med att för en kväll åtminstone vara vän med sig själv och till och med trivas i sitt eget sällskap. känns skönt.

Hon är inte ledsen. ni får inte tro det.
-hon är GLAD.

FAVO !!!

Här är en av mina absoluta favoriter. Designern Hella Jongerius!! När jag undrar varför jag håller på med keramik och konst brukar jag titta på hennes grejer och bli påmind om att möjligheterna är oändliga. Jag äälskar verkligen hennes grejer. Inte bara för utseendet utan för att hon alltid har en undersökande tanke med det hon framställer och befinner sig där i gränslandet mellan konst och design och leker med begreppet "usefull things" och skillnader och likheter i materialen glas och keramik.

vill också

Vi sover länge, lilla L och jag vi är sjuka, hon mer än jag och det är skönt att ha en ursäkt för att gömma sig igen. Ritar i sängen äter sen frukost och solen skiner utanför fönstret och alla höstens färger lyser rakt emot oss. Hur kunde jag glömma världen utanför, världen innanför ?
Vi gör det allt för sällan. Hon undrar om hon får mata fiskarna och jag säger ja , såklart. Hon har fått ett luktsudd av mormor och pratar för sig själv när hon matar fiskarna. Tycker inte att dom är tillräckligt på. "Nån måste väl vilja ha den här maten".. Tittade i posthögen som jag inte brytt mig om på alltför länge och öppnar ett oansenligt brev från kommunen - Påminnelse från biblioteket - jag som trodde jag lämnat alla böckerna. Påminnelsen är från två veckor tillbaka och det hugger till i bröstet för att jag inte varit närvarande. Inte varit delaktig i mitt eget liv. L vill också skriva på datorn säger hon och jag låter henne. "jag vill skriva da jag vill skriva-da jag vill.."

Jag är van att få det jag vill ha

Man brukar ju säga "efter regn kommer solsken" för mig är det just nu helt tvärt om. jag har gjort dumt . Vafan ska det vara bra för. rätt vilsen. Men vafan!!!
Skärpning på vissa fronter.
Gårdagen var en solskensdag.verkligen -jag var så djävla taggad. projektet människorna festen. Just det den där djävla festen. Jag kunde ju bara gått dit,minglat lite,hängt runt en stund och sen hem. till mig. Men neej, det slutade med att jag höll på att bli helt ensam kvar, hade varit ute och ..ja vart ute på gatan i alla fall och när jag kommer in igen då har man städat, släckt och avslutat. Hela den grejen missade jag för att jag var fullt upptagen med att prata i telefon. mitt i natten med en stackars människa som säkert helst ville sova.

Så de senaste dagarna har varit ett solsken och idag... regn!

Jag kände den komma hela dagen igår, så på topp men jag kände dippen komma och det är därför jaretar mig så på det hela. Jag har börjat lära mig hur det känns när vågen är på väg neråt. men jag vill inte låtsas omsom det utan håller krampaktikt fast vid minsta (eller sista, första,bästa) halmstrået i förhoppning om något bättre. om än bara för en liten liten stund..
Och jag är van att få vad jag vill ha.
men feg .

väl här nere, inne, inuti får jag vara snäll mot mig själv tills nästa gång (även om jag nu intalar mig att det inte ska bli nån nästa gång)för den kommer jag vet det.