Kerstin Wijk-Broströms stipendium

Hösten är här och arbetet i ateljén har börjat.

Kanske blir det keramik konference i Danmark 16 - 18 september. Utställning i Mars i Landskrona och hederlig krängarförsäljning innan jul på diverse ställen.
En plats i företagsincubatorn väntar mig och plats som gästlärare på Hdk!

Till sommaren har jag min "Art to go" kiosk redo att rulla ut med på vägarna, kanske får den göra en anhalt på Röhsskas innergård också...
Landet runt hade jag annars tänkt mig för att stanna som sista stop inför hösten på Up-Market i Göteborg.

Jag har fått Kerstin Wijk-Broströms stipendium
på 8000 sek från Stiftelsen med samma namn!!

I november ställer Kajsa Sognell ut hos oss på Silo - hon är den allra allra första Silo-stipendiaten överhuvudtaget....

Jag har funderingar på att göra en gemensam grej med samtliga ateljeer runt om i Göteborg dvs. Konsthantverksateljéer. I stället för kulturnatta eller så kan vi alla vid ett annat tillfälle ha öppet våra konsthantverksateljéer för nyfikna och köpsugna. Man behöver ju inte ha butiksyta utan öppna upp ateljén. Så riktar man sig direkt till dem som är speciellt intresserade av just konsthantverk. En liten karta kan truckas upp och kanske olika kommunikationssätt att ta sig runt. För att slå en sak för konsthantverket på lokal nivå!Och då skall man verkligen passa på att visa sina bästa och mest oväntade saker så folk förstår att konsthantverk är så mycket mer än bara det "vanliga".

fortsättning följer..

så många icketänkta tankar som gör sig påminda i juni- antingen sova sig hel eller sätta händerna i något konkret

Har flyttat in i nya ateljén. Alla kartonger och grejer står uppradade på varandra i väntan på att bli uppackade på hyllor. Hyllor är inköpta men ej uppsatta. Även hemmet är en anings belamrat med överblivet material och papper som jag låtit bli att sortera i flera månader. Även här skall hyllor upp.Det ska bli skönt att sortera färdigt det där. Det är ändå konstigt att inte längre ha HDK som bas. Att åren gick så fort. Trodde jag skulle plugga där för evigt.Men det är skönt samtidigt. behöver bara sörja aningens lite. ... Ha sommaren på mig att gå in i det nya. Melonkärnorna jag planterade för ett tag sen har kommit upp, det gick rätt snabbt. Basilikan och Chilin har tagit mycket längre tid på sig. Idag tryckte sig ett chilifrö igenom jordlagret och några små, små, späda basilikor har också hittat upp över ytan. Jag är så rädd om dem nu. Hoppas de skall trivas och att jag inte tar död på dem av misstag. Det är så mycket tankar som går runt inne i huvet, som är jättesvåra att fånga och ta ner till en fullt ut tänkt tanke, något konkret. De är som drömmar. flyktiga och oförklarliga - även drömmarna jag drömmer om nätterna är fragment av dagar, nätter, tänkta tankar icketänkta tankar, och allt flyter samman. Då är det bra att antingen sova sig hel. Eller sätta händerna i något konkret som tex ett frö som håller på att växa. En kopp kaffe. eller en hylla som skall borras. Helst inga nya intryck eller ny impuls från världen utanför. Absolut inga nya bekantskaper. Bara lugn och ro. Tills man är redo att gå ut och möta det nya igen. För det kommer ju. Det vet jag.

likheter finnes trots allt- någon gemensam utställning blir det dock inte denna sommaren

Jag har inte varit helt ute och cyklat ändå.. Tittar man på avgångseleverna på Konstfack så finns det en hel del likheter och samma tankar i en del av deras examensarbeten som i mitt. Jag kunde verkligen ha vågat gå än längre och jag blir mer och mer frustrerad över att Göteborgsklimatet faktiskt är en aning..tillbaka hållande, om man kan säga så. Tex så har Nina Westman gjort sitt magisterarbete kring funderingar om huruvida glas kunde vara annat än skålar, vaser och dryckeskärl. Hon har gjort glas till en teaterföreställning på Unga Klara. Kanske borde glaset vara en del av scenkonsten i framtiden? Helt klart så gjorde många studenter mer konceptuella verk än rena produkter...
Ivana Kralikova ställer också frågor om konsthantverket och dess roll. Här resonerar hon kring produktionen och har skapat verk som hämtat inspiration från matlagning. Hon menar att design och konsthantverk ger samma endorfin-kick som matlagning.

Borta är alla "jag"-referenser. Vi lämnar det här grottandet i den egna, ego-centriska historien och tittar framför allt på skrået. Vad betyder det att vara formgivare när alla med ett par enkla tryck på datorn kan rita en egen stol? Vad ska en designer bidra med? Vad är det som gör en produkt av en formgivare unik till skillnad från den som amatören gör??
Vad betyder det att ha en formgivare bakom en produkt? Finns det ett värde?

Art to go - mitt bidrag i MyMission 2010

Min idé i MyMission, är att ha en kiosk, där du kan peka på de delar du vill köpa och som skall ingå i det verk som jag gör åt dig där, på plats, på en gång. Så som vi en gång som barn stod där vid kiosken och pekade på olika godisar tanten i kiosken plockade ner åt oss i en påse. Det finns inte kvar längre, men det har tillkommit så många andra val för oss i vardagen att ta ställning till. Inte ens en kaffe kan man köpa utan att man blir tillfrågad åtmistone om den skall vara stor eller liten ? med eller utan mjölk? osv.
Min kiosk är en "Art to go" kiosk. Jag ser den helst i en matvagn eller som en korvvagn så man lätt kan se in vad som händer och vad jag gör och att den är flyytbar och på så sätt blir ett flexibelt, mobilt verk i sig. Jag vill gärna skapa mig egna sätt att föra ut konsthantverk på och kunna finnas utanför de stora arenorna och bland människor som kanske vanligtvis inte besöker gallerier eller konstutställningar av traditionellt slag. Jag vill också skapa utrymme för möten och diskussion om konsthantverk men också vardagliga företeelser.
I min kiosk finns objekt jag gjort själv, men också objekt andra har gjort eller som andra gjort och slängt, loppisfynd, leksaker vardagsobjekt etc. En blandning helt enkelt.

Juruns motivering lät såhär:
Ett genomtänkt,samtida,tillgängligt,lekfullt,interaktivt, upplevelsebaserat, recyckling-mässigt, icke-värderande bidrag. Kort sagt; konst på väg. En vinnare

The winners takes it all....

Helt otroligt! Jag och min följeslagere kommer dit känner inte någon, sätter oss vid ett bord med plats för sex personer, varav en av dem, Maritza ochså var nominerad i en av kategorierna. Först av oss upp på scen är hon . Och vinner. Lite senare är det min tur. och vinner också! Hur stor chans är det att det sitter två vinnare vid samma bord! Hon var väldigt gullig och det var kul att träffa henne och hennes sällskap. De andra två "okända" kom från driftig.nu som bla är ett kvinnligt företagande nätverk med en egen websida och nyhetsbrev.
http://www.driftig.nu
Om man är nyfiken på My Mission kan man kolla hemsida med länk till blog på www.mymission.se

summering

Jag tar med mig att jag "kan" ha svårigheter med att avsluta. Det kan stämma. Jag har märkt det själv också och det är kan hända lite genomgående i mitt liv i stort. Men jag jobbar med det. Annars va jag tvungen att göra det jag gjorde. Jag valde bort många intressanta trådar, visst, men de finns ju kvar att avsluta och fördjupa mig i längre fram. Ett materialbibliotek, som de sa. Ambitionen var ju ändå att försöka hitta något nytt för mig, ett annat sätt att förhålla mig till keramikkonst och konsthantverk på. Eller överhuvudtaget ETT sätt.Ta reda på lite var jag själv står och tycker. Ambitionen var att gå hela vägen med en performance - tvingades ändå till en kompromiss i slutändan. Men jag tänker att det är ju inte slut bara för att examensutställningen är nu. Jag hoppas kunna få genomföra mitt verk vid ett tillfälle längre fram och då kunna gå hela vägen. Annars tror jag faktiskt att projektet har hjälpt mig med att kunna slänga av mig "kappan" Den unkna lite inskränkta och kanske tom. lite konservativa kappan. Jag hoppas det.Det var nog det som var meningen hela tiden. Vissa tycker att det var ett onödigt arbete med tanke på att diskussionen är ointressant och förlegad. Men de är nog sådana personer som redan lyckats frigöra sig. Jag tror inte frigörelse har bara att göra med vilken tid man verkar i just nu utan väldigt mycket handlar om vad man har med sig i bagaget i form av normer,värderingar och erfarenheter. I stort. Det kan ha med självförtroende att göra , eller snarare brist på det, och i vilken kontext/kultur man befinner sig i. Till syvende och sist är det ju enbart mot sig själv man kan jobba och sina egna gränser man kan tänja på. Oavsett hur de stämmer överrens med andras.

en fråga om material

Är det relevant med material egentligen? Jag menar vilket material man använder i sitt konsthantverk eller är det bara jag och i relation till keramikutbildningen jag går på? Det är precis det som arbetet har kretsat mycket kring. Och, egentligen är det kanske för andra inte så viktigt. Man ser det man ser, objekten är gjorda i de material de är gjorda i oavsett vilket men man bryr sig nog inte riktigt. För mig är det INTRESSANT med en mix av material i en och samma skulptur. Jag tycker att det blir mer levande.
I fredags hade vi en fotograf som hjälpte oss att ta riktigt bra bilder och det är otroligt hur bra ens arbete såg ut på bilderna. Som om det var någon annan som hade gjort dem. Men det är toppen för vi kan använda dem bla. till vår kommande bok om keramikkonst och just utexaminerade kosthantverkare som vi skall göra under sommaren. Så fort jag får bilderna lägger jag upp dem så får andra se också. Vilket påminner mig om att jag borde gå med i BUS.
so long!