tisdag 16 oktober 2007
Göteborg -Emmaboda -Kalmar och tillbaka igen
Tåg i all ära men idag har jag åkt tåg fan ta mig hela dagen. Man kan visserligen tänka väldigt bra på tåg men det kan bli en "hang up" också och tankarna går som loopar och det är som att man måste kliva av själva tåget för att bryta mönstret. Vissa tankar är väldigt bra andra fina och en del jobbiga som har en tendens att (dröja sig kvar) för länge. Det skulle ju kunna vara ett tecken på att när jag väl har tid att tänka så blir det liksom överhettat i huvudet av alla bortträngda tankar jag tryckt ner och hållt undan genom djävligt mycket arbete och annan stimulans. Men den teorin är tyvärr inte helt sann heller. Av(saknaden),tiden, rytmen och insikten blir det något bra?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tågåkande har ju romantiserats av många, fast nu när jag tänker på det kommer jag bara på Per Hagman, men det finns massor och det är väl inte helt grundlöst, det är något speciellt med att färdas med just tåg. Personligen åker jag tåg alltför sällan. Borde verkligen åka mer tåg.
Be my guest. Vi kan åka tåg till ...nåt litet skitställe nånstans i Sverige(inte alltför långt bort) bara för att se hur det ser ut. Eller en grej jag tänkt på att man skulle tågluffa i Sverige någon gång!
Jag har ett regionen runt som det heter ett åkkort och det tar jag mig rätt långt på faktiskt. Om jag skulle vilja se nån liten svensk småstad på Västgötaslätten!! :)
Ja, fast det borde man nog göra på sommaren? Eller, höst är i och för sig snyggt också. Dunk-dunk, dunk-dunk och orgier av orange och röd som flimrar förbi utanför. Det finns helt klart något i det.
Skicka en kommentar