happy

Hon börjar (åter-)hämta sig. det svider inte lika mycket längre inte sticker det heller. nästan så att det går att glömma. I alla fall skulle hon lätt kunna låtsas och säga till sig själv att pratar man inte om det så FINNS det ju inte. Hon älskar att prata. det är bara det...
allt det här som kommer - DET kommer att göra ONT - hon inser det nu. Och när hon gjorde det så kändes faktiskt allting lite lite bättre. Hon inser också att det kommer inte bli som hon kan ha tänkt sig, kan ha idealiserat, det kommer INTE bli så, hur som helst men inte så... Att se sanningen eller för den delen att en dag till och med se verkligheten sådär rå och obekväm, i vitögat kan förändra synen på den fortsatta vandringen.
Hon känner sig starkare igen. "På det igen" kan hon nästan höra en inre röst som säger men denna gången är det försent. Hon vill inte gå i sin egen fälla något mer och ändå vet hon att hon kommer att göra det bara inte nu. Nu är det slut. Båda vet det men ingen orkar göra nåt. Hon känner sig ändå säker och en aning starkare och lite friare.
Överallt lyser små lyktljus.i köket.i trappan upp ett på varje trappsteg(nästan) i hallen under trappan och i vardagsrummet. Det är skönt inuti. och utanpå. Hon är nöjd med att för en kväll åtminstone vara vän med sig själv och till och med trivas i sitt eget sällskap. känns skönt.

Hon är inte ledsen. ni får inte tro det.
-hon är GLAD.