tankar om julklappar...

Alltså usch!
Nu är dom igång med badrummet och rörmokaren har precis varit här. Han frågade ju till skillnad från snickaren om hur nytt badrummet är och vem som gjort det och såna jobbiga frågor. Även om det är grönt nu från diverse håll så känns det INTE bra att det ligger rester av en misslyckad badrumsrenovering i trädgården och så vidare. Det hela känns ytterst infekterat.
Förut kändes det bra nu känns det ångest igen...

Jag hade tänkt mig ta lite tidigt jullov men nu rullar det på saker hela tiden. Denna veckan är ju fulltecknad och nästa är än så länge "ganska" tom. ganska.

På frågan av vad man önskar sig i julklapp när man är 35 år svarar jag a) inget särskillt och på b) ganska mycket faktiskt och på c svarar jag )vet inte.
Det är som att åldern tar ut sin rätt att önska sig julklappar, att det är barnens jul, att jag får vara glad och tacksam om jag får någon men att det egentligen inte får spela någon roll (fast att det gör det i alla fall ) och att det faktiskt kan vara mysigt att få klappar av nära och kära bara för att dom så gärna vill ge. Att vi vuxna ger för att vi så gärna vill det -inte för att det måste vara så. Något uttänkt, något personligt.
Faktum är att jag överväger att själv ge mina barn (som ju har hur mycket leksaker som helst och ändå kommer få massa presenter av farmor mormor morfar moster etc etc,) små upplevelser i form av present kort som tex. en dag på universeum, en dag på Borås badhus, en dagstur till danmark, eller liknande saker som dom ofta frågar efter, biokväll, ..ja liknande saker. Och jag brukar nog ge bort sånt som jag själv önskar mig... Förra julen fick dom en experimentfixarlåda som jag själv hade byggt ihop full med massa bra-ha-saker och roliga grejer att pyssla,bygga och experimenteras med och såklart verktyg till. DEN hade jag gärna velat ha själv!