Som att hålla en len sten i handen

Det är inte bara att dreja en mugg och sen sätta på en hänkel. Faktiskt inte. Det är så mycket mer än det.

Att överhuvudtaget sätta på en hänkel bestämmer väldigt mycket av funktionen. Och styr betraktaren och användaren. Det gör i och för sg ingenting eftersom om det nu är så att man ändå bestämt sig för att göra just en mugg.

Ska man göra en MUGG är det praktiskt och funktionellt att ha en hänkel att hålla i för att inte bränna sig. Funktionen får emellertid inte ta överhand, eftersom den egentligen är tillräckligt stark i sig för att berättiga ett föremåls existens i sig. Formen glöms alltför ofta bort. Många tror att det räcker att dreja en mugg och därefter sätter på en hänkel och ger muggen en färg (glasyr).För mig är det ett vårdslöst sätt att förhålla sig på. Ignorant mot muggen som ting och ignorant mot användaren.

Form är en sak - funktion en annan. Att förena dessa två element kräver att alla sinnen är närvarande. Självklart är det en smaksak vad som är estetiskt tilltalande. Hänkeln är ett formelement och kroppen ett annat. Ägnar man å andra sidan formen för mycket uppmärksamhet på bekostnad av funktionen kommer man som användare antagligen inte använda muggen så mycket, om man nu har bestämt sig för att göra en MUGG som går att använda på ett praktiskt och tilltalande sätt blir det ju också fel, vill säga.

Personligen tycker jag utmaningen ligger i att just få dessa två formelement kropp och hänkel att förenas i ett eget formspråk. Som också ska vara funktionsdugligt.

Frågor som hur muggen känns att hålla i, hur den ligger i handen, vilken upplevelse det är att dricka ur den, hur det känns där läpparna möter muggens kant är viktiga. Hur ter sig kaffet mot en vissa färger, hur är muggen att titta på hålla i att använda. Dessa frågor är viktiga att ställa sig. Både när man som görare och användare. Dom ställer krav på båda parter.

Jag förringar absolut inte brukskeramiken när jag väljer bort den för mer experimentella uttrycksformer inom keramiken. Tvärtom. Jag beundrar dem som verkligen ställt sig dessa frågor och som enligt min mening har lyckats förena både form och funktion i sina saker.

Någon gång vill jag göra en fullt funktionell mugg efter måttot " som att hålla en len sten i handen"

Det vilda

Det vilda kan ju vara så mycket.
Jag funderar en hel del på vad det är för mig. Jag tror ju att jag vet. Det är bara det att det inte låter sig formuleras i ord. Men när jag når det, får kontakt med det, så bara är det där.
Det känns.
Men att formulera det i ord - det går inte.
Ändå försöker jag med det gång på gång på gång.
Nånstans är det vilda som en känsla av det totala flödet.
Som ju inte heller låter sig formuleras med ord
det bara finns där och då mår jag bra.


Solen stärker verkligen
liksom dimman en tidig morgon
efter en natt av frost
precis då solen stiger över horisonten
doften av vår
sommar, regn, natur
en skogspromenad och grym musik



Även fast det ultimata är att uppleva och njuta dessa saker
i all sin ensamhet
själv
i egenskap av sig själv med sig själv som enda sällskap
vill jag på nåt sätt alltid dela det med någon,
men då förorar upplevelsen sin dynamik
Lika motsägelsefullt som att sätta ord på ett flöde eller som att sätta "det vilda" i ett fack.
Det gör man bara inte

vänskap på distans

Det är en guldgruva att leka tillsammans med någon annan. Att någon annan tolkar ens eget arbete ( läs lek) och gör sitt eget avtryck i detsamma är en aldrig sinande källa till glädje och inspiration. En liten tygbit med bokstäver - kom tillbaka med ett tillägg som helt ändrade innerbörden på dem. Ingen prestige ingen ångest- bara glädje och vänskap.Ett nytt budskap kom i min hand. Det ska bli spännande att se vad jag gör av det.
Tack V

paketet

Jag har ett paket liggandes. Jag fick det i förrgår och har ännu inte öppnat det. Jag vet vad det är i men ändå inte. Trots att det är av egen fri vilja och att jag är djävligt nyfiken vill jag inte öppna det förrän jag vet att tillfället är rätt. Som att sätta sig i solen med tidningen och hett nytt kaffe och veta att här får jag sitta ifred i minst si och så länge. En egen stund helt enkelt. Jag vill ha tid att se vad det är min vän har skickat mig. Faktiskt känner jag nu i skrivande stund att den tiden är kommen. Alla andra sover, det är tyst och jag är ensam. Jag har tid. nu.
och jag är glad att jag väntade.

ateljén

Jag sätter nyckeln i låset, dörren knarrar lite när jag öppnar den och jag går nyfiket alla 24 trappstegen uppför trappan. Därefter direkt höger för att genast se att det inte är någon annan där än jag. Höger igen och den smala korridoren bort förbi köket som gud glömde, till dörren längst bort. Allt är stilla. Ljuset flödar in genom de smutsiga fönstren och jag gör en snabb lov och låter blicken glida över det mesta i de två rummem som för att kolla av vad som finns och vart jag var när jag lämnade den senast och om möjligen min room -mate varit här sen sist. Jag slår mig ner i soffan och funderar på om jag ska orka resa mig igen för att fixa kaffe. Kaffe hade varit gott just nu här i soffan. Det är precis vad jag behöver innan jag sätter igång.

Till fanfalsett

Sörjer du det du fått för att det är borta sen länge borta och försvunnet eller sörjer du snarare det du inte fått?
saknade bitar.

du är inte ensam längre
aldrig nånsin behöver du
gå barfota
kalla vintrar i den vackra snön

isande vindar
viner kring mig med
men benen
blir kraftigare för
var dag som går

Själv höll hon på att designa en kollektion

Det är konstigt , vi i sverige håller på att bli utbildningsblinda. Det är vad som står på pappret som räknas. Jag jobbade som outbildad lärare under ett år, med känslan av att dom andra lärarna kan någonting som inte jag kan. Dom är ju utbildade. Skulle jag vicka vidare eller börja plugga? Jag valde plugga. Man vill ju iallafall gärna bli nåt. Kunna säga att man är nåt. Så.... jag började på lärarprogrammet inriktning bild och form. Redan första månaden blev jag varse att de bildlärare eller andra pedagoger som tidigare i livet gjort något intryck på oss studenter kom från en annan värld eller yrkesgrupp än skolans värld.

Det värsta var att det fortsatte precis så resten av min utbildning också. Våra pedagogiskt utbildade lärare var så fyrkantiga och tråkiga att jag inte lngre ville bli lrare. Inte på det sättet.
Medan de inspirerande och lustfyllda stunderna kom från gästföreläsare eller gästande personer av olika slag. Dessa var allt annat än lärare . De kunde vara arkitekter, konstnärer, eller på annat sätt skapande personligheter. En paradox för mig.

Nu går jag själv en konstnärlig utbildning, för jag vill ju så gärna bli någonting. Inte bara för det utan för att jag vill lära mig nåt, bli bättre men också tro mer på mig själv. Jag har alldrig riktigt trott att jag klarar det ändå det ...nej jag måste plugga, jag måste ha det i ryggen på nåt sätt. vad händer nu då ? Jo de gästlärarna vi har, har själva inte gått på högskolan utan trott på sig själva och kört igång på egen hand fulla av självtillit och lite djävlar anamma, och dom har varit verksamma i en herrans massa år, och lyckats i livet med sin konst, sitt hantverk och kommer in och undervisar oss studenter. Det är ju deras erfarenhet och det dom kan hur dom är och förhåller sig till konsten yrket och omvärlden som betyder nåt. Inte vad som står på nåt djävla examensbevis. Det är härligt!!
Jag tycker om det. det ger mig hopp. Men samhället har blivit krasst och människor litar inte längre på sig själva och sin egen förmåga. konkurrensen är hårdare nu än då.
Men det är inställningen också.

Pratade med min halvsyrra i NY och berättade att jag pluggade ( när jag började läsa till bildpedagog) varpå hon först undrade vad jag läste sen fattade hon ingenting hur jag skulle behva utbilda mig till ett yrke som jag redan jobbade med. Men du har väl jobbat som bildlärare ! sa hon. Jo.. men ... sa jag och kände mig så djävla redig. Så otroligt svensk och tråkig. anställningstrygghet.. mumlade jag.
Själv höll hon på att designa en kollektion skinnkläder precis och ingen djävel ifrågasatte om hon verkligen kunde det eller vilken utbildning hon hade gått. Det är fan inställningen som är helt åt helvete fel!