det linjära förloppet

Nu är nu
det har varit en fantastisk sommar
lyckats leva i nuet
lyckats ta en paus

Så fort man är tilbaka i stan kommer planerna, idéerna eller rättare sagt det är då planerna och idéerna ska genomföras slutföras och nya dyker upp för mitt inre. Birro den yngre sa i Radion häromdagen att Augusti är de rastlösas månad, jag kände så igen mig i det. Man ser möjligheter och början - inte slutet eller avsked. Änltligen kan jag sätta händerna i nåt ...tankarna får hugga tag...

Men,
så har den här sommaren varit något alldeles extra
jag har gått in för arbetet
med händerna
gjort det jag allra helst vill hålla på med
blivit förälskad
i mitt arbete
den konstnärliga processen har aldrig förut varit så intensiv som nu
då
har kunnat giva mig hän
ville aldrig sluta inte åka hem inte börja om.
Men så insåg jag att det är inget slut och ingen början
bara ett enda långt linjärt förlopp och det fortsätter hela tiden
jag kommer aldrig sluta och därför heller inte börja
bara fortsätta
nu då sen alltid

ny idé

Det blir små rör och sladdar också

" i det enkla finns möjligheter "

Rörprojektet är på gång. full gång !

Jag kom på att jag redan har ett arbetsnamn på det här projektet. jag sökte t.o.m stipendiepengar för att kunna jobba med det (något som jag ändå inte fick och jobbar med det ändå verkar onödigt att vara ledig på sommarlovet ! )

Arbetsnamnet är följande :

" I det enkla finns möjligheter "

Idén till namnet är delvis kopplat till den tekniken jag använder mig utav i framställningen av rören. Men också att det finns så många utvecklingsmöjligheter av en så enkel form som en cylinder. Cylindern i det här sammanhanget är också väl förankrat i den keramiska traditionen framför allt inom brukskeramiken. I och med processen har även en tredje dimension lagts till eftersom jag valt att inte sätta ihop alla delarna utan låta delarna vara som byggstenar i en helhet.

små nyanser

Hon trodde att det var viktigt med ytan. Att den var slät och fin och utan skavanker. Men hon gjorde inte det. Hon tyckte faktiskt mer om den när det var levande och lite ruffig. Ursprunget var inte det viktiga längre utan färdriktningen, som precis tagit sig en annan riktning. Hon kunde knappt bärga sig längre. Hon hade trots allt tagit ställning.

En schysst låda

En schysst låda.

Som tyvärr inte rymmer mer än 11 danska filmer

jag har inte mindre än 26 danska filmer till mitt förfogande

och jag har hittills sett 5 stycken.

• bänken


• arvet


• dråpet (mordet)


• se till vänster där är en svensk


• brinnande lyktor

Jag lovar att jag återkommer med fler förslag på lådor

den här kan ju funka till något annat i filmprojektet (som

ju egentligen heter "klubben" och skulle kunna bli en klubb

för lite allt möjligt).

Frågan om vad jag skulle kunna bidra med är inte så svår som om jag vågar släppa iväg mina kära ägodelar till en helt främmande person som jag inte ens vet vem det är eller vart han eller hon bor..? (läskig tanke). Men filmkillen är modig. Levererar som bestämt, utsatt tid och plats. Inga frågor ingen krusning

.. förr eller senare kommer jag veta vad den är ämnad för.

En schysst låda är det i alla fall !

missa inte !

Jag tipsade tidigare om HDK Konsthantverk Kandidat´s utställning på konstepidemin. Har du inte varit och sett den så måste du gå!
Den var väldigt bra, framför allt är där en student från textil som ställer ut en installation som är så stark. Den handlar om ensamheten och oförmågan att mötas. I vardagen. Hon kallar den för "tänker man inte på det finns det inte" ....

Hos mig ... Å man, den gick rätt in !

Gå in på hennes hemsida för ett smakprov på vad hon jobbar med - http://www.idalovisa.se/

icke fokus

Jag har verkligen börjat tappa det. Mitt fokus. Kanske blir det så när sommaren kommer och det är dags att varva ner. Men jag vill inte varva ner. Kroppen gör det anyhow. Jag kan som inte göra någonting åt det. Jag hade ju alla de här planerna för vad jag skulle hinna med innan jag började jobba. Sommarjobba. Ändå så går jag här mer vankelmodig för var dag. Jag avskyr den där vankelmodigheten att gå runt och inte veta. Inte vara bestämd. Det måste nog få vara så ändå, men jag kan liksom inte tillåta att jag inte får DET ur händerna.

Ett myller inombords
utanpå
sävlighet och stum

Musiken är bra att gå in i om man vill sky verkligheten en lite liten stund eller film. Helt klart.
Ändå sitter jag här och tänker att mat hade varit gott. Sova hade varit djävligt skönt ( jaha tänker du då - det är väl bara att lägga sig då . Ta en macka och lägg dig sen. Kanske kolla på en film.) Det rådet hade jag lätt kunnat ge till någon annan.Men det går liksom inte. Tvångsmässigt. Det kan ha att göra med alla valen.
Nu är jag på ett sätt ledig och bestämmer helt över min tid, men eftersom jag inte är särskilt konsekvent kan jag i sista stund lätt "hoppa över" de staket som jag (i huvudet) satt upp för mig själv och dagen får en helt annan vändning. Och det jag tänkt blev inte gjort.
Det är ändå roliga saker jag menar. Tex. komma iväg på en fest. Nehe det blev inte av. Åka till ateljén, se en film, träna, fota "my favorite objects", börja på LÅDAN,

- Förresten tänkte jag ta fram den trogne gamla systemkameran i sommar och fotografera med.
Även polaroiden kunde vara kul att sjuta av några bilder med. Ett tag fotograferade jag med egenhändigt gjorda lådkameror, det är djävligt häftigt faktiskt och nåt som jag starkt kan rekommendera.
Å så en annan sak som jag stör mig på : När man lyssnar på radion och det kommer en sån där skitbra favoritlåt man kanske inte hört på HUUR LÄNGE SOM HELST och man blir svin glad, börjar sjunga med kanske till och med boppar loss en aning (knät rycker i alla fall med) men efter första versen om ens det, kommer den upphypade remixen med /av nån djävla technosnubbe.....
Alltså! Jag blir så besviken. Är det ett tecken för att man borde känna sig gammal ? - för det vägrar jag göra , jag vill det inte. jag kan inte låta bli att tycka att originallåtarna oftast i alla fall var/är bättre. I det här fallet var det låtar ur HAIR som man hade satt ihop till ett potpurrie och remixat den kraftigt.
(låång suck) Men inte ringer jag till ring P1 för det, för nån djävla gnällkärring är jag i alla fall inte. Och eftersom jag dessutom precis alldeles nyss har kopplat in gramofonen , så kan jag ju lyssna på den låten hemma då som jag naturligtvis har på LP och inte ens har brytt mig att lägga över på cd eller köpa en ny.
Antagligen är det därför som jag längtar efter dessa låtar och blir så himla glad när de kommer på radion, för jag har helt enkelt slutat lyssna på favoriterna bara för att de är på LP och inte på CD.
Nu ska du inte tro att det inte finns några cd skivor hos mig för det gör det, men det har kommit nya favoriter och det är fortsättningen på de gamla favoriterna som finns på cd, bara inte det gamla. Det gamla får jag ta fram och damma av om jag skall kunna lyssna . Det kan faktiskt ligga en bra tanke i det .