Chris Vicini - Nääs konsthantverk

Chris Vicini har utställning på Nääs Konsthantverk just nu. Han bygger ihop stora landskap man kan se som stora figuriner. Vissa objekt är mindre. Detaljer som blommor, blad, döskallar,djur, etc för tankarna till vanitasmåleri. Vicini använder porslinslera och ibland låter han den vara oglaseraad men ofta glaserar han ytorna med vit alternativt transparent glasyr.Vissa djur har han låtit förstora upp och bryta sig loss ur de annars så komplext sammansatta objekten och dessa återfinns runt om i utställningsrummet som solitärer. Detta tycker jag bidrar till en spänning i utställningen som är bra.
Gå absolut och se den om du har möjlighet.
Nääs Konsthantverk ligger mellan Göteborg och Alingsås i närheten av Nääs slott. De har ett mysigt café som förutom fika också har en liten butik med bra konsthantverk!

www.naaskonsthantverk.se

konsthantverkets vara

Konsthantverkets vara, tror jag handlar om att tillverka, skapa, producera. Någonting. Det verkar i alla fall så om man får se till det projekt som jag själv håller på med just nu. Visserligen är jag precis i startgroparna men utgångspunkten är i alla fall en typ av "antimaking". Jag ser inte det som fult eller negativt att "göra ner" eller "förstöra" om man nu ser det som det utan jag ser det mer som ett annat sätt att förhålla mig till materialet. Det blir något ändå, bara inte det man förväntar sig. En skulptur har kanske inget annat syfte än att glädja sin omgivning och sprida skönhet omkring sig..?..Så om man ser till Keramikkonst och till en hög av krossad keramik - kan jag inte se att den skulle vara mindre vacker än något annat.
Om man ser till görandet i sig - kan det handla om att materialisera något. Förädla ett material till något annat, ett verk. Att krossa ett befintligt objekt för att få "krosset", ses kanske inte som en aktiv handling, inte som en materialisering utan då som en nedmontering, demolering. Jag hävdar ändå att aktionen med dess intentioner ändå är likvärdig och bör värderas likvärdigt.Att sedan eventuellt sortera alla små bitar i olika kriterier skulle tydligen inte heller kallas materialisering SÅVIDA inte utövaren i det här fallet "gör" någonting med de små bitarna (krosset) helst bygger ihop det igen till något man kan läsa av eller förstå.

SILO

Nu kan man följa med vad som händer i ateljén på Stockholmsgatan. SILO.
Vi är 5 konsthantverkare som startat upp en gemensam ateljé och vi består av mig själv som håller på huvudsakligen med keramik och Charlotta Eidenskog likaså samt av tre smyckekonstnärer ; Gertrud Heinerud, Therese Stawlin och Elin Ryd. Vi är samtliga utbildade på HDK i Göteborg och har ambitionen att förutom arbeta med egna projekt också använda ateljéns showroom till olika happenings. Tex. utställningar, föreläsningar, workshops, försäljning av eget material etc. Vi slog upp portarna först i december 2009 och förutom oss 5 finns också Stefan Andersson på plats ett tag framöver. Stefans vedeldade keramik i traditionell japansk anda fast med en aning 2010 - talskänsla kan man för närvarande se på Blås och Knåda i Stockholm den närmsta tiden där de visar sina nya medlemmar.Stefan tog sin kandidatexamen från keramikkonst på hdk i våras och har sedan dess arbetat hos oss i SILO.

ny giv - nya talanger

Konsthantverkarna stockholm.
utställning med 10 konsthantverkare - "ny giv -nya talanger"
Det skall bli kul att medverka.
Mitt bidrag är rörsystem och enskilda objekt. keramik.
Jag vet inte själv ännu vilka som kommer vara med och tyvärr kan jag inte medverka på vernissaget. Men jag hoppas att det kommer mycket folk och jag tror utställningen kommer bli riktigt fint gjord!! Du måste komma! särskilt om du bor i Stockholm .

(Allt som ofta blir det dubbelbokningar av olika slag. jag gillar det inte. Men det är heller inte schysst att alltid välja det som är roligast trots att det kom senare. Fenomenet att alltid ha en dörr öppen för andra saker än det inplanerade är inte riktigt pk. Och jag slits alltsom oftast mellan att vilja vara med på, om inte allt så, ....mycket. Det funkar inte.)

Hur hamnade jag där? Är det nu det börjar? Man säger ju att det ena leder till det andra och så vidare. Min separatutställning på Lerverk i Göteborg för snart ett år sedan sågs således av bla. Peppe Bergström, intendent på Konsthantverkarna, Stockholm och han gillade det han såg och kom ihåg mig inför den här utställningen. Det får man tacka för. att ha hamnat på någons näthinna och bli ihågkommen, det får man vara glad för.

Nu närmast -stockholm, februari kommer Konstslöjdsalongen 2010 - Röhsska,
sedan mina vänner... Är det dags för examensutställningen .

Jag är rädd. Men det är inget jag säger högt. inte till någon. Men jag bär på en massa förhoppningar och önskningar om framtiden och läste det så bra i en bok av Martin Luuk vid namn Stockholm brinner (inte) igen, att om man verkligen vill ha något får man inte yttra att man vill ha det för då slår önskningen inte in samtidigt som det ju inte heller är någon som kan hjälpa en att komma dit man vill. - säger man det högt går det inte, så det gäller att låtsas.
låtsas inför sig själv, kanske inför gud eller någon annan högre makt att man inte bryr sig det minsta, om det man mest av allt önskar sig...
jag vet inte,
jag har valt Elin Wikström som handledare i mitt exjobb.
det börjar i idé, material, återvinning, tid, värde, omvänd ordning. mer kan jag inte säga nu.

Van att ha rutiner, van att gå till plugget
nu ligger en fattigmans sommar framför
fötterna och jag hoppas på
solsken!

Ska släppa allt
i den mån det går. Och med allt menar jag-
konstnärliga projekt, lera, plast, rör etc etc.
Först i Augusti tar jag upp det igen i och med en workshop i Rejmyre - Place that Matter-
www.placeatmatter.se Men tills dess....sola bada cykla äta glass åka båt - precis som barndomens somrar.
Dom som jag inte riktigt vet om de är riktiga eller fabricerade minnen på nåt underligt sätt. Nog minns jag dem på riktigt. Men att återskapa eller vilja ge mig själv detsamma nu kommer innebära en finslipning och förfinig av minnet och också jag kommer vilja leva upp till mer än vad det antagligen var.

Pour some sugar on me...

Jag vet egentligen inte varför jag håller på med den här sidan. Varför hålla den i liv ?
Men ibland är det som att det känns bra att visa att jag finns och lever.

Och lever - det gör jag just nu i allra högsta grad! Verkligen. Allt känns så nytt och spännande!

Å!! Jag längtar så efter våren...
Inombords är det redan lite av våren..fjärilar och småfåglar som fladdrar runt och runt..
Jag vet inte, det går inte att sätta ord på det men det länns kul just nu och jag mår bra.
Idag i alla fall!

Det där sociala livet jag målat upp som en sinnebild för mitt inre har de senaste dagarna, kanske senaste månaden börjat bli verklig. Förr fanns det liksom ingen ork, men kanske heller ingen riktig lust. Nu känner jag att jag suktar på ett alldeles nytt och uppvaknande sätt. Och allt faller liksom på plats på ett väldigt grundläggande och avslappnat sätt. Det är som att jag för första gången känner att det liksom rullar på av sig själv utan att jag måste dra i det. Det ordnar sig ändå, på det mest naturliga sätt i världen och jag är där i mitten av ett sammanhang!
Ett sammanhang som säkert var meningen att det skulle bli, men som jag aldrig i min vildaste skulle kunna tänka mig skulle bli mitt. Hade jag valt aktivt och kämpat för att skapa mig ett sammanhang hade det blivit ett annat. Och troligtvis hade jag inte trivts så bra eftersom det hade varit konstlat och därmed också fel.

Man får förlita sig på att NÅGON vill det bästa för än och att man kan lämna en del av planeringen i dennes händer ! :)

"Let the sunshine in" and some Reggie and Romance!

Yaeh ! yeah ! yeah!

Suck och stööön...

På golvet ligger rör utspridda överallt. Det ser bra ut men känns ändå lite lite när man tänker sig att det skall upp i ett mycket större utställningsrum...
Antagligen skulle en paus vara på sin plats. Man stirrar sig så lätt blind.
Det skymmer snart och egentligen vore det nog bra att få en nypa frisk luft och en aning ljus. Så värst ljust är det ju inte ute så här års.
En bil hade varit fint att haft just nu. Då kunde man bara sticka iväg ett tag. komma bort en stund, ordna saker etc.


"girl I was made for you girl you were made for me tonight I wanna see you in your eyes..."
- Kiss strömmar ut ur högtalaren och det ger en aning puls och energi.

Intalar mig själv att det kommer gå bra..