Allt eftersom tiden gick spånade vi vilt. Det var som om det var i själva spåneriet som styrkan låg. Jag hörde mig själv säga (speciellt till vår handledare) att "jag måste bara göra enn liten enkel modell på dom här och dom här idéerna för dom ligger liksom ivägen och blockerar..."
Det blev inga skisser eller små modeller, utan nya idéer och lite konstigare och konstigare för varje gång.
Skissa skissa skissa - vad var hon sa till oss. " det låter bra men jag vill gärna se nån skiss på det, skissa upp det så pratar vi om det sen," Tror ni att jag skissade för det? Nej det var sånt inre motstånd i mig så att tiden flög iväg och vi jobbade visserligen på med vår landskaps modell men några egna objekt utifrån glasets möjligheter blev det inte riktigt. Och tiden gick.
Jag var i London några dagar, M åkte till Århus och även E var borta ett par dagar, Borås eller var det var. Och vi lyckades dessutom överlappa varandra så sammantaget var det väl en vecka minst som arbetet låg nere.
Det var en konstig kurs på det sättet, alla var ense om att vi själva var förvånade över hur "slappt" vi föhöll oss till arbetet. Samtidigt som vi ändå mentalt jobbade på uppgiften hela tiden.
(fortsättning följer)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar