Gav mig själv ett uppdrag idag att jag skulle titta på två utställningar och skriva en recension var för de båda utställningarna. Jag har inte gett mig på det ännu, och tyckte det verkade jätte svårt när jag såg dem. Även om jag är van att se utställningar så slog det mig att jag är dåligt övad i att analysera eller reflektera så mycket om dem. Jag tycker om att iaktta. Att uppleva och att titta på materialet, kompositionen och helheten i rummet. Min egen känslomässiga upplevelse av att se en utställning är viktigare och mina knapphändiga kunskaper i tex. konsthistoria gör det svårt för mig att sätta in verk i ett historiskt perspektiv. Det finns vissa utställare dock som arbetar med historiebäring av det material de själva jobbar i, en hyllning till traditionen och där materialet såväl som konceptet är både tradition, historia och samtid. Där frågor ställs samtidigt som det kan ses som en dokumentation.
Idag såg jag en sådan utställning på Sintra i Göteborg av Liv Midböe. Uppvuxen och bosatt i Arvika där en stark keramisk tradition funnits parallellt med att Rackstadkollonin beståendes av konstnärer som målare och skulptörer etablerades under 18 00-talet*.
Rackstadmuseet har en hel del arkivmaterial som konstnären hämtat inspiration och underlag till sina verk i utställning från. Dessa utgör tillsammans med hantverket, materialet och bilderna konceptet.
*Rackstadmuseets verksamhet utgår från konstnären Christian Eriksson, som växte upp i Taserud, där fadern drev ett litet jordbruk och ett möbelsnickeri. Christian vandrade runt som ”gesäll” i syfte att förkovra sitt möbelhantverk men leddes genom konstnärsvänner i Paris in på konstbanan.
Rackstadkolonin var en vänkrets av konstnärer, Gustaf Fjaæstad 1868-1948 och Maja Fjæstad 1873 -1961, Björn Ahlgrensson 1872 -1918 och Fritz Lindström 1874 - 1962 m fl, som var verksamma i trakten runt sekelskiftet 1900. Gustaf och Maja Fjæstad hyrde 1898 Christian Erikssons ateljévillaOppstuhage. De flyttade senare till Kampudden vid sjön Racken, där de byggt eget hus och ateljéer. Maja var förutom duktig målare och grafiker också duktig textilare. Hon ingick i den grupp starka entusiaster som startade Sveriges äldsta konsthantverksbutik, Arvika Konsthantverk, 1922.
Efter Gustaf och Maja kom Björn Ahlgrensson med hustru Elsa till Arvika. De bosatte sig i Perserud vid sjön Racken. Några år senare flyttade Fritz Lindström till trakten. Dessa konstnärer, samt några lokala målare som Alfred Ekstam, Bror Sahlström, Ture Ander 1881 - 1959 och Bror Lindh 1877 - 1941 utgör stommen i den konstnärsgrupp som går under namnet Rackstadkolonin.
Drivkraften för tidens unga konstnärer var en nationalromantisk längtan efter natur och allmogens miljöer och klädedräkter samt sökande efter ljus, dunkel och vemod. En annan viktig orsak till att bosätta sig på landsbygden var möjlighet till billigt boende och tillgång till mat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar