innan jag somnar

Fötterna under täcket. värmande raggsockor.
sock or raggar sockor sockmunk raggsocksmunk,munkkloster,ruin, rack, ar, tyg, hemvävt mysigt, upp och ner under täcket ligger dom små små sockorna med fötter i

Sänglampan är uppe
röret på väggen blommar
rummet
Professor Balthazars experimentrum är mitt
sov -rum
Sover så det knakar så det tänker som en stock
vågar inte just ikväll men
alla andra kvällar brukar det går bra

Utmaningen ligger i att motverka likriktigheten

Jag letar efter en form.
Man måste dreja rätt fort med porslinslera. Den tål inte för mycket dragningar fram och tillbaka på drejskivan. Den är tacksam att använda sig av om man vill åt det "oförutsedda" och ett mer skissartat utryck. Det vill jag.
Troligtvis blir dom mer och mer lika ju mer medveten jag blir om hur jag vill ha det. Utmaningen ligger i att motverka likriktigheten.
Jag gillar kontraster - samtidigt sim jag arbetar med skira former i porslin kan jag jobba grovt och naivt med skruttiga former i lergodslera.

(Porslin och lergodslera är varandras motsatser i materialhierarkin inom lerans värld).

lev i nuet

Nu vet jag att jag ska lägga undan ett för mig stort projekt som det aldrig verkar finnas tillräckligt med tid till just nu. Det ska ligga och gro, på vänt i min bra-idé-låda. Och jag vet när jag ska plocka fram det igen . Jag vet också hur mitt liv kommer att se ut i stora drag det närmaste året och jag har ett mål att jobba mot. Tack D.T H. !

...är nöjd med mig själv !
Nu ska jag till ateljen och jobba - tills det är dags att hämta barn. Idag ska jag leva i nuet!

så sant..

Armando sa en gång:

" Det finns dom som med en gång, så fort dom hör musik, spontant börjar dansa - så finns det dom som avvaktar innan dom lärt sig stegen"

livet - lyx eller rättighet?

älskar att jobba hemma, i min egen ateljé där jag kan vara ifred. Den bästa dagen är den dagen jag går på intuition. Helst utan någon tid att passa. Vad som händer då är att jag blir effektiv utan att känna mig pressad. Jag har utvecklat en metod som kan uppfattas som splittrad men som fungerar bra för mig och det är att köra några parallella spår samtidigt. Vad som däremot inte funkar är att jag kan ha svårt att göra avslut och då är för många parallella spår inte bra, när dom är oavslutade. Lagom är bäst och att lägga in extra mycket krut i slutet för att göra klart och inte börja nåt nytt istället. Okej.
Reflektion är också en bra sak. Men det måste ner på papper, ut ur hjärnan. Annars vimlar tankarna bara runt därinne och jag blir oerhört stressad. Att åka bort från alla vardagliga bestyr allt gnäll alla krav(oavsett egna eller andras)för att efteråt kunna ge sig hän och vältra sig i sorterande släng städmani till hög musik. Leka med barnen både på deras och mina villkor. Älska helt ohämmat med någon jag verkligen tycker om. som verkligen tycker om mig. eller bråka helt hejdlöst med densamme, för att sen ha lite schysst make up sex. Äta god mat eller gå en rask promenad i skogen alldelles ensam eller tillsammans med vänner.
Ena dagen skulle jag bara vilja isolera mig - andra dagen längtar jag efter mycket folk omkring mig. Det är viktigt att kunna (i den mån det är möjligt)anpassa min vardag mitt liv efter det, då funkar det allra bäst. Det stod i tidningen i helgen om vad dagens lyx är. Lyx är inte vad det var för 15 år sen längre. Det har ju blivit mer och mer lyxigt att ha tid för sig själv, att få kontemplation, åka på spa eller dyl. Tid kan nog ses som dagens eller morgondagens lyx. För mig är det lyxigt att kunna bestämma över min egen tid. Att kunna anpassa mitt arbete efter egna behov och kunna styra det som jag vill. För att få ihop det med resten av livets alla bitar.Att kunna modellera mitt liv på det sättet jag finner bäst för mig och de mina. Men är det verkligen en lyx? Borde inte det vara en mänsklig rättighet?

Varför ska det vara så djävla svart att komma nånvart? Att avsluta saker och komma vidare ? Både i det lilla och det stora, kanske avsluten i vardagen, i den lilla världen är avgörande för hur det blir i den stora världen.

Överallt oavslutade saker, små små saker - kanske obetydliga för dig eller vem fan som helst annars men...för mig inte för migför mig är de livs viktiga för att jag ska må bra. Ändå förblir de oavslutade...
och jag hatar det. Förväntar mig att någon i min nära närhet ska säga "ryck upp dig nu. Nu gör vi det här ,jag hjälper dig".

Men det är det ingen som gör.
Jag vet att jag skulle göra det. jag gör det. Jag trodde en av meningarna med att leva gott(glatt och lyckligt) var att kunna hjälpa sina medmänniskor, hjälpa glädja stötta och gå vidare igenom eller över om man så vill TILLSAMMANS. Men det blir aldrig något tillsammans, det blir alltid bara jag kvar. varför.
Antagligen finns det andra människor väldigt, väldigt nära som går och funderar på liknande saker och känner sig lite lite ensamma, men ingen av oss vågar säga det eller? Om vi skulle slå oss ihop, hitta på nåt kul och hjälpa till om det behövs... kanske händer det nåt...då. om vi törs.

tankar duggar tätt tätt

sover slumrar äter hejar svarar frågar tänker dricker sover sover sover

vill ändå sova mer

min egen drömvärld

som att gå in i

efteråt är allting bättre

skönt



tappar farten

allt där ute funkar

utan

mig

inser att jag skulle kunna ligga här och sova utan

För er som minns...

..så skickade jag ju iväg den "tyska portfolion" som ingick i en ansökan om utbyte till en skola i Halle (som är en stad i fd.östtyskland). Jag fick besked idag om att jag blivit antagen. Fötterna blev med en gång lite kallare men hjärtat - det blev varmt. Det är en av alla de möjligheter jag menade. Äntligen lite flyt.
:) :) :) :) :) :) :) :) :) :) :) :) :) I´m a barbiegirl in a barbieworld - It´s fantastic .....:) :)

bethelisabethelisabetheli

i Dag är det min NAMNSDAG!!
Man firar inte namnsdagar längre ,sa svärmor till mig. Hon ringde för att gratulera.
Nej, sa jag. Man gör inte det. ( Jag hade tänkt köpa en tårta till mig själv . Men under da´n så glömde jag bort det själv)
Ingen annan gjorde det heller. Det gör inget ...men det hade varit kul och gott.
Men som sagt; Man firar väl inte namnsdagar nu längre.

Frihet genom möjligheterna

skapar möjligheter.
att göra det, skApa möjligheter gör att livet känns såÅ mycket rRroligare. Lättare på nåt sätt. Jag vet inte vad det är som gör det men, jag äälskar att kunna skapa mina egna förutsättningar och är beroende av att känna att jag har kontroll och frihet. Frihet får jag genom att skaffa mig möjligheter.

Kära dagbok..

..idag tänker jag att människor som bär på en inre längtan som på nåt sätt aldrig tycks tillfredsställa ständigt "rasslar vidare" på väg mot nya äventyr men..



Vet du vad dom letar efter ?

Kan du definiera målet för deras längtan?

Tror du dom kan bli vän med LÄNGTAN ?



Det är som att vi uppnår olika mål som när de väl är uppnådda så sätter vi upp ett nytt direkt.... glada över resultatet och höga på den tillfredsställande kicken? Att vi genast vill åt den igen, och igen och igen och igen....

Jag skriver vi för jag tänker vi-mänskligheten, men kanske är det inte allmängiltligt utan bara ett fåtal som knaprar tillfredställelsekickar -

skissa,skissa skissa

Allt eftersom tiden gick spånade vi vilt. Det var som om det var i själva spåneriet som styrkan låg. Jag hörde mig själv säga (speciellt till vår handledare) att "jag måste bara göra enn liten enkel modell på dom här och dom här idéerna för dom ligger liksom ivägen och blockerar..."
Det blev inga skisser eller små modeller, utan nya idéer och lite konstigare och konstigare för varje gång.
Skissa skissa skissa - vad var hon sa till oss. " det låter bra men jag vill gärna se nån skiss på det, skissa upp det så pratar vi om det sen," Tror ni att jag skissade för det? Nej det var sånt inre motstånd i mig så att tiden flög iväg och vi jobbade visserligen på med vår landskaps modell men några egna objekt utifrån glasets möjligheter blev det inte riktigt. Och tiden gick.
Jag var i London några dagar, M åkte till Århus och även E var borta ett par dagar, Borås eller var det var. Och vi lyckades dessutom överlappa varandra så sammantaget var det väl en vecka minst som arbetet låg nere.
Det var en konstig kurs på det sättet, alla var ense om att vi själva var förvånade över hur "slappt" vi föhöll oss till arbetet. Samtidigt som vi ändå mentalt jobbade på uppgiften hela tiden.

(fortsättning följer)

7 ggr 7 meter

Ett projekt om att skapa rumslighet med hjälp av ljusets föränderliga karaktär och glaset med dess egenskaper och begränsningar. Vi var tre personer, vi ville jobba i grupp men ändå individuellt, så vi började tillsammans att undersöka platsen och att spåna tillsammans och tolka det vi såg och upplevde. Platsen var Trädgårdsföreningen i Göteborg. Egentligen var vi som alla andra i det här projektet ( Göteborgs Lustgårdar, trädgård,produkt,trä eller glas plats och ljus)
hänvisade till en ruta på given plats i Trädgårdsföreningen. Rutan skall bli 7 ggr 7 meter och detta är alltså ett projekt, en satsning som Trädgårdsföreningen och GöteborgsStad mfl.andra stora aktörer satsar på inför sommaren 2008. "Göteborgs Lustgårdar" - handlar delvis om att återställa Trädgårdsföreningen till det som den en gång var då den byggdes år..(detta borde jag kunna men årtal intresserar mig såå lite...).-Hur som helst tilldelas Hdk bland flera andra skolor bla. konstfack, Slu Alnarp, Dacapo trädgårdsskola, varsin ruta där det skall uppföras olika "visningsträdgårdar". Bara begreppet visningsträdgård är ett fenomen i sig.

Det visade sig att vi i glasgruppen hade tolkat platsen på ganska lika sätt och vi hade dessutom en stark ovilja alla tre att vara i den där rutan. Så vi gick vidare med att helt enkelt söka upp ett nytt, annat område i Trädgårdsföreningen som vi tyckte var mer tilltalande att jobba med. Detta medförde ju också att vi fick ett annat utgångsläge än de andra grupperna och fick jobba mycket mer aktivt med platsen samt börja med att bygga en lanskapsmodell över vår valda del. Samtidigt var vi hänvisade till glaset som material, plant byggnadsglas, och vi ägnade några dagar till att åka på studiebesök både till Emmaboda och Kalmar för att titta på hur man arbetar med att bla. laminera,screentrycka och hantera dessa fantastiskt stora byggnadsglasen. Vi lärde oss massor, men ingen av oss ville vid det tidiga skedet jobba med plant glas utan alla var inne på runda former, särskilt jag. Runda former eller att använda mig av glasets kortsidor alternativt allt glasspill som låg bredvid i periferin.

(fortsättning följer...)

work in progress

Ett projekt om glas i trädgårdsföreningen

Så här blev det tillslut. It ain over till its over, men så här långt i alla fall!

svagt svagt

Sudoko.mama

Sudoko i all ära, men jag löser dom inte utan jag får i uppgift att GÖRA dem!! Det gick ju an i början när det handlade om 4ggr4rutor men nu börjar dom bli mer och mer avancerade. Som vissa vet så är jag ingen siffermänniska..än, men jag kan ju bli. Kanske har jag redan blivit det utan att veta om det. Något som jag för övrigt tror är ganska vanligt. Att man har föreställningar om sig själv eller andra som kan ha varit sanna en gång men som under årens lopp har kommit att förändras medan man själv är kvar i föreställningen.

Inte för att det är så just med den här grejen med soduko, det är ju bara på skoj, för att dom ber mig och då gör jag det gärna. Dom blir ju så imponerade... nej men visst KAN det vara så med annat.
Det dök upp ett jobb idag som jag såå gärna hade velat söka eller rättare sagt ha, men är inte kvalificerad nog. Sen nångång, när jag är det hoppas jag att det kommer fler "tåg". Jag börjar bli sugen (egentligen inte sugen men det börjar bli nödvändigt) på att tjäna pengar, ha ett jobb, vara mer konkret än vad jag är /det jag gör idag. Har ju pluggat i.......ja, jag är inne på 5 året utan examen eftersom jag bytt utbildning..HM. Kära gode(gud?) hejjarklack, säåg att dedt ordnar sig!!

Att jag inte är Bodils minicirkus ?!

"Sometimes we tiptoe...

...sometimes we run, sometimes we wonder why -looking at the sun"

(Det är ju helt sjukt, känns som om mitt liv mer och mer börjar likna en sinnessjuks eller en fars. Vid första anblick kan jag ju tycka ett det inte är särskilt angenämt alls men vid närmare eftertanke så ..vad fan gör det om 100 år ?)
Gummibanden jag virat runt min själ håller inte längre tillbaka fallet. Det var ju det ända rätta att lossa dem och slippa gunga runt i någon falsk trygghet, som ändå bara tärde. Men otryggheten som nu infinner sig är tillika lyckosam och splittrande.

Vad jag behöver just nu är en stor fet hejjarklack!!! Alla kvinnor borde ha rätt till en egen hejarklack.

Kusam Kura Kusam Kara

Då vad det gjort. Bestämt. då.

Välkommen stora sjörövarkung!

resten av livet framför mig då....

...............kusam kura kusam kara!

Möter mig någon.......

Ibland undrar jag hur man kommer se tillbaka på sitt liv. just den perioden, de åren som är nu. Vad kommer man säga, hur kommer man benämna dem? (Småbarnsåren, då vi bodde där och där eller dom åren jag pluggade eller då, precis i början...)Nu är jag ju så helt uppslukad av nu och igår och imorgon att jag inte har några som helst utanförperspektiv på tillvaron. Man skulle behöva kunna kliva ur sig själv eller få såpass mycket distans till sig själv och sin tillvarao att man såg det lite som om det var "länge sen".

Var ialla fall på Jakobs vernissage på galleri Kaustik i eftermiddags och den utställningen tycker jag absolut att ni/du ska gå och se. Jag blev jätteglad och positivt överraskad att se hans målningar. Smyckena hade jag sett innan - dom är också kul ,inte så många men utanför ramen för smycke helt klart och det var en fin helhet smyckena ihop med målningarna.

Till sist skulle jag vilja citera några dikter av Brita af Geijerstam - hittade nämligen den här fina lilla diktsamlingen hos en kompis och fastnade så för några stycken.

"Jag söker en vind .
som bär mig
över hav och
strand.

Jag söker en ton
som djupnar
vid horisontens
rand.

Jag söker en famn
som för mig
till ett fjärran och
avlägset land."



"Jag följer en väg.
Har följt vägen
länge.

Nu smalnar den
och blir till
en stig.

Jag följer stigen
Vet ej vart den
leder.

Min vandring är
försiktig.

Jag undrar som
förut:
Möter mig
någon
när stigen
nått sitt
slut. "

Hemma igen!

Hemma igen. hos dom små. Lagade middag, fixa popcorn framför tv:n, kolla mailen och spelade LOPPAN. Loppspelet - ha! det var längesen och jag hade glömt hur kul det var. Ett sådant enkelt spel, schysst att vara den som uppfann det. Det är gött att slippa sova på luftmadrass och i stället få krypa ner i sin egen säng.Kunna sitta vid sin egen dator utan att känna att man borde skynda sig lite för någon annan står på tur. Vi var tre - fyra stycken som stod i kö för att klara av sina "dagliga behov" vid datorn! Jag trodde inte att jag var såå beroende!

Nåväl skönt att vara hemma igen.