Först blir jag så där fruktansvärt ivrig. Inte nödvändigtvis ivrig inför att sätta igång utan att få se det jag ska göra färdigt. Jag vet inte ens hur det färdiga kommer att bli. Kanske är det därför jag är så nyfiken och bara vill börja - jag undrar hur det skall sluta. Så är det nog. Jag läste en sån bra grej angående inspiration.
Lyssna här :
" Inspiration, konst, konstnär - så många dimmiga ord som skymmer sikten på ett område där allt är jämnvikt och beräkning och där tankens fria vind blåser"
I.Stravinskij
Vidare skriver han i sin bok, Musikalisk poetik, att allt skapande förutsätter en slags aptit som väcks av försmaken av upptäckten. ( Det är så djävla bra!!) Denna försmak av skapandet åtföljs av en intuitiv förnimmelse av något okänt, som man visserligen tagit i besittning men som ännu är oklart och bara kan bestämmas med hjälp av vaksam teknik.
Studiet av skaparproessen är ytterst ömtåligt. Det är hopplöst att kunna försöka följa dess faser i andras arbeten. Men nästan lika svårt att iakta dem hos sig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar