creating a new creativ platform

lördag 19 maj 2007

party!







Ikväll är det dags. Dags för vadå tänker du då. För att gå ut på stan som för längesen kändes som min och återerövra den för , åtminstone några timmar. Jag är inte på nåt sätt missnöjd med min tillvaro (eller jo det är jag ju fast inte med avsaknaden av fester) men det ska bli djävligt kul. Ett problem kan vara att jag REDAN har FÖRVÄNTNINGAR . Och det kan ju inte vara bra.

Men å andra sidan kan väl förväntningar på sköna människor och trevlig kväll i allmänhet inte vara föör mycket begärt av livet.

Man måste kunna se "det stora i det lilla" anser jag.
( och då tänker jag inte på fester utan snarare på huruvida man kan välja både thé och kaffe till frukosten eller hård- eller löskokt ägg leta grodyngel i små små vattendrag eller driva upp plantor från små frön....eller andra mysiga små saker)
Och varför inte hitta på nåt kul med 200 + golfbollar.





6 kommentarer:

Kristoffer sa...

Om du har höga förväntningar och inser att de är höga, blir de inte automatisk lite lägre då? Så egentligen, om du tänker på dina höga förväntningar (Och de sänks) så har de större chans att infrias än om du inte varit medveten om att förväntningarna var så höga.

(Det hela lät bättre i mitt huvud.)

elisabeth sa...

Jag fattar precis ändå. Det låter ofta väldigt annorlunda i huvudet än när orden kommer ut i luften eller står skrivna på ett papper.

Det blev en bra kväll. Drack till och med "longdrinks" !

Kristoffer sa...

Åh, sweet longdrinks. Det är precis lika lätt att romantisera över alkohol, som det är med cigg.

elisabeth sa...

Jaa verkligen. vad är det egentligen som gör det? Dom två ihop ska vi inte tala om. Kan inte bli annat än bra.

Kristoffer sa...

Jag vet inte vad som gör det, men som mycket av romantiserande överhuvudtaget, handlar det nog lite om en tid som inte är nu. I den smågråa göteborgsmogen med duggregn och buller. Fast, det är inte allt, så klart. Det finns massor av aspekter. Det lite förbjudna, det rusiga, det möjlighetsbenägna och visionära.

elisabeth sa...

En tid som inte ar nu tror jag stenhart pa ! Men samtidigt en onskan om att aterskapa KANSLAN .
Visionen ar stark och levande. Det maste den vara !