Ar det inte underbart med vanner ! Kanner mig varm och glad inombords fast att jag befinner mig sa langt borta. Men jag ar nara mig sjalv och det kanns tryggt.
Vanskap kan innebara sa mycket. Ofta tror jag att vanskap mellan manniskor kan vara ganska ytlig. Man tror inte det men sa upptacker man en dag en djupare, mer intensiv vanskap med nagon. Det kan vara en eller flera dar det kanns annorlunda .
Det hande mig . Da visste jag skillnaden. Jag bara visste det. I samma ogonblick kande jag barheten av mig sjalv.
Det ar sa latt att tappa bort sig sjalv. Inte som att tappa fotfastet for en stund (for det ser jag som nagot sunt som att man vagar prova olika saker, inte ar sa fyrkantig ) utan verkligen ga vilse. Man tror man gar sin egen vag men i sjalva verket ar man sa djavla radd for att gora fel sa man gar langs med nan annan i andra klader bara. Som att trampa snett ner fran trottoarkanten och sa gar man dar pa gatan ett bra tag innan man kommer pa sig sjalv att kliva upp igen. Om det nu ar vad jag vill
Ibland gar jag pa trottoaren bara for att alla andra gor det . Da brukar jag vilja ga pa vagen istallet. Inte for att vara obstinat utan for att gora ett eget aktivt val.
Nar vardagen borjar ga pa rulle - ar det dags att plocka fram PIPPI inom sig . Det brukar hjalpa !
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
jag kämpar med - "ja, jag är vanlig, men jag är jag. jag kommer alltid att vara jag i detta liv".
ibland är det fint att flyta med strömmen, men inte som något annat än det lejon/varg man är.
flätor och longstockings!
k6elibi@hdk.gu.seOm du ar nagonting sa ar det alltifran Vanlig. Det ar fint att du kanner sa att du ar du, for mer an det kan vi inte vara .
Innan vi lever är livet inte något men det tillkommer oss att ge det en mening och värdet är inget annat än den mening vi väljer.
hmm..det ar just det. Att vi faktiskt kan gora det vi valjer. Att vi kan valja. Valja mening Valja vag.
Om vi vagar lita pa oss sjalva. Att det bar. Att vi inte sarar nagon pa vagen. Eller kanske gor vi det och det ar oundvikligt.
Skicka en kommentar