Då och då åker jag tåg. egentligen ganska ofta faktiskt. Jag gillar att åka tåg.Men det är inte därför jag åker så ofta. Men trots att jag åker för att jag måste så har jag inget emot det så att säga. Eftersom jag inte brukar planera mina färder om jag inte har en tid att passa missar jag ibland när tågen går. Det hände precis nu.
Så här sitter jag då på Göteborgs centralstation i väntan på tågets avgång. Det är ett skönt ställe. En skön atmosfär. Folk kommer och dom går. Vissa stannar en stund för att de vill andra för att de måste. Det är rörelsen jag gillar. Att det aldrig dör, aldrig stannar av helt. Hade det varit på film kan jag tänka mig att frysa ögonblicket för ett par sekunder för att sen sätta fart på den rör(l)iga tillvaron. Den blir starkare då. som kontrast till stillheten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar