icke fokus

Jag har verkligen börjat tappa det. Mitt fokus. Kanske blir det så när sommaren kommer och det är dags att varva ner. Men jag vill inte varva ner. Kroppen gör det anyhow. Jag kan som inte göra någonting åt det. Jag hade ju alla de här planerna för vad jag skulle hinna med innan jag började jobba. Sommarjobba. Ändå så går jag här mer vankelmodig för var dag. Jag avskyr den där vankelmodigheten att gå runt och inte veta. Inte vara bestämd. Det måste nog få vara så ändå, men jag kan liksom inte tillåta att jag inte får DET ur händerna.

Ett myller inombords
utanpå
sävlighet och stum

Musiken är bra att gå in i om man vill sky verkligheten en lite liten stund eller film. Helt klart.
Ändå sitter jag här och tänker att mat hade varit gott. Sova hade varit djävligt skönt ( jaha tänker du då - det är väl bara att lägga sig då . Ta en macka och lägg dig sen. Kanske kolla på en film.) Det rådet hade jag lätt kunnat ge till någon annan.Men det går liksom inte. Tvångsmässigt. Det kan ha att göra med alla valen.
Nu är jag på ett sätt ledig och bestämmer helt över min tid, men eftersom jag inte är särskilt konsekvent kan jag i sista stund lätt "hoppa över" de staket som jag (i huvudet) satt upp för mig själv och dagen får en helt annan vändning. Och det jag tänkt blev inte gjort.
Det är ändå roliga saker jag menar. Tex. komma iväg på en fest. Nehe det blev inte av. Åka till ateljén, se en film, träna, fota "my favorite objects", börja på LÅDAN,

- Förresten tänkte jag ta fram den trogne gamla systemkameran i sommar och fotografera med.
Även polaroiden kunde vara kul att sjuta av några bilder med. Ett tag fotograferade jag med egenhändigt gjorda lådkameror, det är djävligt häftigt faktiskt och nåt som jag starkt kan rekommendera.
Å så en annan sak som jag stör mig på : När man lyssnar på radion och det kommer en sån där skitbra favoritlåt man kanske inte hört på HUUR LÄNGE SOM HELST och man blir svin glad, börjar sjunga med kanske till och med boppar loss en aning (knät rycker i alla fall med) men efter första versen om ens det, kommer den upphypade remixen med /av nån djävla technosnubbe.....
Alltså! Jag blir så besviken. Är det ett tecken för att man borde känna sig gammal ? - för det vägrar jag göra , jag vill det inte. jag kan inte låta bli att tycka att originallåtarna oftast i alla fall var/är bättre. I det här fallet var det låtar ur HAIR som man hade satt ihop till ett potpurrie och remixat den kraftigt.
(låång suck) Men inte ringer jag till ring P1 för det, för nån djävla gnällkärring är jag i alla fall inte. Och eftersom jag dessutom precis alldeles nyss har kopplat in gramofonen , så kan jag ju lyssna på den låten hemma då som jag naturligtvis har på LP och inte ens har brytt mig att lägga över på cd eller köpa en ny.
Antagligen är det därför som jag längtar efter dessa låtar och blir så himla glad när de kommer på radion, för jag har helt enkelt slutat lyssna på favoriterna bara för att de är på LP och inte på CD.
Nu ska du inte tro att det inte finns några cd skivor hos mig för det gör det, men det har kommit nya favoriter och det är fortsättningen på de gamla favoriterna som finns på cd, bara inte det gamla. Det gamla får jag ta fram och damma av om jag skall kunna lyssna . Det kan faktiskt ligga en bra tanke i det .