2008 - tankar och funderingar inför...

Jag litar på 2008. Jag vet att det kommer vara ett händelserikt år, det kommer hända massor. Stora förändringar. Skillnaden denna gången är att förväntningarna än så länge uteblir. Det är mer ett lugn över att jag vet och hoppas på ett bra händelserikt år men tror samtidigt inte så mycket mer om det än just det. Det får tiden utvisa.
Men visst är jag nyfiken....

the War(drobe) for Christmas

I wish.......for christmas .. do..do.!

Hon skrev: "ta mig i handen så går vi vägen fram tillsammans"

Han läste: " ta mig i häcken så går vi vägen fram tillsammans"





Det var ju bara önsketänkande.

från bådas sida.

vissa dagar - two in one

hej,
I jakten på att hitta en tillsynes känd person men egentligen okänd för mig själv och andra tenderar jag att ibland gå över gränsen, barnsligt obstinat och / eller plump och ja illa. Men för att hitta medelvägen får man röra sig lite i ytterligheterna. Tassa runt och undersöka hur det känns, för jag kan inte välja bort något jag inte känner till. jag kanske inte vill välja bort rollen som oförskämd,obstinat surfitta, det kanske är sån jag är,sån jag alltid velat vara men aldrig fått lov till eller givits utrymme till?
konsekvenserna däremot är jag MYCKET oförberedd på, att andra reagerar och kanske blir ledsna och att alla möten hur som helst får ett efterspel. Det är jag inte övad i. Hur hanterar jag konflikter ? Hur gör man? Jag är inte van inte övad i detta. Jag måste öva.
Jag håller på att öva mig i olika saker men framför allt handlar det om ( nej inte framför allt snarare bland annat handlar det om) vad vill jag? Vad känner jag ? och hur tar jag hand om det lilla barnet inuti, hon finns nämligen kvar och hon blir tydligare och tydligare och jag känner mig vissa dagar som två personer i en. Att hon den lilla får komma fram är extremt viktigt för sammanhanget. Den till synes kända personen som känns som okänd för tom.mig själv är ju ingen annan än jag själv... mycket ställs på sin spets, på ändå - mycket blir med ens mycket klarare mer självklart och mycket ligger än fördolt i dunkel (under det där berömda locket ni vet som man gärna lägger på).

Puss och kram på er alla!

här är jag och jag samlar på Sol

Shit vilket djävla tempo!
Jag fattar inte att jag hunnit med allt det där. gjorde jag det eller har jag bara drömt alltihop?

en konstig känsla det där
man tar en sak i taget för
annars går allt åt helvete
och The Wall blir ett faktum.

i efterhand gick allting bra
lite rester att ta hand om
men i övrigt... stilltje
Som en djävla Gudrun som dragit fram
och sen bara lugnt


"du vet, mötet med sig själv
är inget tjafs - det är på riktigt.
Det är i alla fall på riktigt
och jag lovar att det känns.
Fan va det känns"

innan jag somnar

Fötterna under täcket. värmande raggsockor.
sock or raggar sockor sockmunk raggsocksmunk,munkkloster,ruin, rack, ar, tyg, hemvävt mysigt, upp och ner under täcket ligger dom små små sockorna med fötter i

Sänglampan är uppe
röret på väggen blommar
rummet
Professor Balthazars experimentrum är mitt
sov -rum
Sover så det knakar så det tänker som en stock
vågar inte just ikväll men
alla andra kvällar brukar det går bra

Utmaningen ligger i att motverka likriktigheten

Jag letar efter en form.
Man måste dreja rätt fort med porslinslera. Den tål inte för mycket dragningar fram och tillbaka på drejskivan. Den är tacksam att använda sig av om man vill åt det "oförutsedda" och ett mer skissartat utryck. Det vill jag.
Troligtvis blir dom mer och mer lika ju mer medveten jag blir om hur jag vill ha det. Utmaningen ligger i att motverka likriktigheten.
Jag gillar kontraster - samtidigt sim jag arbetar med skira former i porslin kan jag jobba grovt och naivt med skruttiga former i lergodslera.

(Porslin och lergodslera är varandras motsatser i materialhierarkin inom lerans värld).

lev i nuet

Nu vet jag att jag ska lägga undan ett för mig stort projekt som det aldrig verkar finnas tillräckligt med tid till just nu. Det ska ligga och gro, på vänt i min bra-idé-låda. Och jag vet när jag ska plocka fram det igen . Jag vet också hur mitt liv kommer att se ut i stora drag det närmaste året och jag har ett mål att jobba mot. Tack D.T H. !

...är nöjd med mig själv !
Nu ska jag till ateljen och jobba - tills det är dags att hämta barn. Idag ska jag leva i nuet!

så sant..

Armando sa en gång:

" Det finns dom som med en gång, så fort dom hör musik, spontant börjar dansa - så finns det dom som avvaktar innan dom lärt sig stegen"

livet - lyx eller rättighet?

älskar att jobba hemma, i min egen ateljé där jag kan vara ifred. Den bästa dagen är den dagen jag går på intuition. Helst utan någon tid att passa. Vad som händer då är att jag blir effektiv utan att känna mig pressad. Jag har utvecklat en metod som kan uppfattas som splittrad men som fungerar bra för mig och det är att köra några parallella spår samtidigt. Vad som däremot inte funkar är att jag kan ha svårt att göra avslut och då är för många parallella spår inte bra, när dom är oavslutade. Lagom är bäst och att lägga in extra mycket krut i slutet för att göra klart och inte börja nåt nytt istället. Okej.
Reflektion är också en bra sak. Men det måste ner på papper, ut ur hjärnan. Annars vimlar tankarna bara runt därinne och jag blir oerhört stressad. Att åka bort från alla vardagliga bestyr allt gnäll alla krav(oavsett egna eller andras)för att efteråt kunna ge sig hän och vältra sig i sorterande släng städmani till hög musik. Leka med barnen både på deras och mina villkor. Älska helt ohämmat med någon jag verkligen tycker om. som verkligen tycker om mig. eller bråka helt hejdlöst med densamme, för att sen ha lite schysst make up sex. Äta god mat eller gå en rask promenad i skogen alldelles ensam eller tillsammans med vänner.
Ena dagen skulle jag bara vilja isolera mig - andra dagen längtar jag efter mycket folk omkring mig. Det är viktigt att kunna (i den mån det är möjligt)anpassa min vardag mitt liv efter det, då funkar det allra bäst. Det stod i tidningen i helgen om vad dagens lyx är. Lyx är inte vad det var för 15 år sen längre. Det har ju blivit mer och mer lyxigt att ha tid för sig själv, att få kontemplation, åka på spa eller dyl. Tid kan nog ses som dagens eller morgondagens lyx. För mig är det lyxigt att kunna bestämma över min egen tid. Att kunna anpassa mitt arbete efter egna behov och kunna styra det som jag vill. För att få ihop det med resten av livets alla bitar.Att kunna modellera mitt liv på det sättet jag finner bäst för mig och de mina. Men är det verkligen en lyx? Borde inte det vara en mänsklig rättighet?

Varför ska det vara så djävla svart att komma nånvart? Att avsluta saker och komma vidare ? Både i det lilla och det stora, kanske avsluten i vardagen, i den lilla världen är avgörande för hur det blir i den stora världen.

Överallt oavslutade saker, små små saker - kanske obetydliga för dig eller vem fan som helst annars men...för mig inte för migför mig är de livs viktiga för att jag ska må bra. Ändå förblir de oavslutade...
och jag hatar det. Förväntar mig att någon i min nära närhet ska säga "ryck upp dig nu. Nu gör vi det här ,jag hjälper dig".

Men det är det ingen som gör.
Jag vet att jag skulle göra det. jag gör det. Jag trodde en av meningarna med att leva gott(glatt och lyckligt) var att kunna hjälpa sina medmänniskor, hjälpa glädja stötta och gå vidare igenom eller över om man så vill TILLSAMMANS. Men det blir aldrig något tillsammans, det blir alltid bara jag kvar. varför.
Antagligen finns det andra människor väldigt, väldigt nära som går och funderar på liknande saker och känner sig lite lite ensamma, men ingen av oss vågar säga det eller? Om vi skulle slå oss ihop, hitta på nåt kul och hjälpa till om det behövs... kanske händer det nåt...då. om vi törs.

tankar duggar tätt tätt

sover slumrar äter hejar svarar frågar tänker dricker sover sover sover

vill ändå sova mer

min egen drömvärld

som att gå in i

efteråt är allting bättre

skönt



tappar farten

allt där ute funkar

utan

mig

inser att jag skulle kunna ligga här och sova utan

För er som minns...

..så skickade jag ju iväg den "tyska portfolion" som ingick i en ansökan om utbyte till en skola i Halle (som är en stad i fd.östtyskland). Jag fick besked idag om att jag blivit antagen. Fötterna blev med en gång lite kallare men hjärtat - det blev varmt. Det är en av alla de möjligheter jag menade. Äntligen lite flyt.
:) :) :) :) :) :) :) :) :) :) :) :) :) I´m a barbiegirl in a barbieworld - It´s fantastic .....:) :)

bethelisabethelisabetheli

i Dag är det min NAMNSDAG!!
Man firar inte namnsdagar längre ,sa svärmor till mig. Hon ringde för att gratulera.
Nej, sa jag. Man gör inte det. ( Jag hade tänkt köpa en tårta till mig själv . Men under da´n så glömde jag bort det själv)
Ingen annan gjorde det heller. Det gör inget ...men det hade varit kul och gott.
Men som sagt; Man firar väl inte namnsdagar nu längre.

Frihet genom möjligheterna

skapar möjligheter.
att göra det, skApa möjligheter gör att livet känns såÅ mycket rRroligare. Lättare på nåt sätt. Jag vet inte vad det är som gör det men, jag äälskar att kunna skapa mina egna förutsättningar och är beroende av att känna att jag har kontroll och frihet. Frihet får jag genom att skaffa mig möjligheter.

Kära dagbok..

..idag tänker jag att människor som bär på en inre längtan som på nåt sätt aldrig tycks tillfredsställa ständigt "rasslar vidare" på väg mot nya äventyr men..



Vet du vad dom letar efter ?

Kan du definiera målet för deras längtan?

Tror du dom kan bli vän med LÄNGTAN ?



Det är som att vi uppnår olika mål som när de väl är uppnådda så sätter vi upp ett nytt direkt.... glada över resultatet och höga på den tillfredsställande kicken? Att vi genast vill åt den igen, och igen och igen och igen....

Jag skriver vi för jag tänker vi-mänskligheten, men kanske är det inte allmängiltligt utan bara ett fåtal som knaprar tillfredställelsekickar -

skissa,skissa skissa

Allt eftersom tiden gick spånade vi vilt. Det var som om det var i själva spåneriet som styrkan låg. Jag hörde mig själv säga (speciellt till vår handledare) att "jag måste bara göra enn liten enkel modell på dom här och dom här idéerna för dom ligger liksom ivägen och blockerar..."
Det blev inga skisser eller små modeller, utan nya idéer och lite konstigare och konstigare för varje gång.
Skissa skissa skissa - vad var hon sa till oss. " det låter bra men jag vill gärna se nån skiss på det, skissa upp det så pratar vi om det sen," Tror ni att jag skissade för det? Nej det var sånt inre motstånd i mig så att tiden flög iväg och vi jobbade visserligen på med vår landskaps modell men några egna objekt utifrån glasets möjligheter blev det inte riktigt. Och tiden gick.
Jag var i London några dagar, M åkte till Århus och även E var borta ett par dagar, Borås eller var det var. Och vi lyckades dessutom överlappa varandra så sammantaget var det väl en vecka minst som arbetet låg nere.
Det var en konstig kurs på det sättet, alla var ense om att vi själva var förvånade över hur "slappt" vi föhöll oss till arbetet. Samtidigt som vi ändå mentalt jobbade på uppgiften hela tiden.

(fortsättning följer)

7 ggr 7 meter

Ett projekt om att skapa rumslighet med hjälp av ljusets föränderliga karaktär och glaset med dess egenskaper och begränsningar. Vi var tre personer, vi ville jobba i grupp men ändå individuellt, så vi började tillsammans att undersöka platsen och att spåna tillsammans och tolka det vi såg och upplevde. Platsen var Trädgårdsföreningen i Göteborg. Egentligen var vi som alla andra i det här projektet ( Göteborgs Lustgårdar, trädgård,produkt,trä eller glas plats och ljus)
hänvisade till en ruta på given plats i Trädgårdsföreningen. Rutan skall bli 7 ggr 7 meter och detta är alltså ett projekt, en satsning som Trädgårdsföreningen och GöteborgsStad mfl.andra stora aktörer satsar på inför sommaren 2008. "Göteborgs Lustgårdar" - handlar delvis om att återställa Trädgårdsföreningen till det som den en gång var då den byggdes år..(detta borde jag kunna men årtal intresserar mig såå lite...).-Hur som helst tilldelas Hdk bland flera andra skolor bla. konstfack, Slu Alnarp, Dacapo trädgårdsskola, varsin ruta där det skall uppföras olika "visningsträdgårdar". Bara begreppet visningsträdgård är ett fenomen i sig.

Det visade sig att vi i glasgruppen hade tolkat platsen på ganska lika sätt och vi hade dessutom en stark ovilja alla tre att vara i den där rutan. Så vi gick vidare med att helt enkelt söka upp ett nytt, annat område i Trädgårdsföreningen som vi tyckte var mer tilltalande att jobba med. Detta medförde ju också att vi fick ett annat utgångsläge än de andra grupperna och fick jobba mycket mer aktivt med platsen samt börja med att bygga en lanskapsmodell över vår valda del. Samtidigt var vi hänvisade till glaset som material, plant byggnadsglas, och vi ägnade några dagar till att åka på studiebesök både till Emmaboda och Kalmar för att titta på hur man arbetar med att bla. laminera,screentrycka och hantera dessa fantastiskt stora byggnadsglasen. Vi lärde oss massor, men ingen av oss ville vid det tidiga skedet jobba med plant glas utan alla var inne på runda former, särskilt jag. Runda former eller att använda mig av glasets kortsidor alternativt allt glasspill som låg bredvid i periferin.

(fortsättning följer...)

work in progress

Ett projekt om glas i trädgårdsföreningen

Så här blev det tillslut. It ain over till its over, men så här långt i alla fall!

svagt svagt

Sudoko.mama

Sudoko i all ära, men jag löser dom inte utan jag får i uppgift att GÖRA dem!! Det gick ju an i början när det handlade om 4ggr4rutor men nu börjar dom bli mer och mer avancerade. Som vissa vet så är jag ingen siffermänniska..än, men jag kan ju bli. Kanske har jag redan blivit det utan att veta om det. Något som jag för övrigt tror är ganska vanligt. Att man har föreställningar om sig själv eller andra som kan ha varit sanna en gång men som under årens lopp har kommit att förändras medan man själv är kvar i föreställningen.

Inte för att det är så just med den här grejen med soduko, det är ju bara på skoj, för att dom ber mig och då gör jag det gärna. Dom blir ju så imponerade... nej men visst KAN det vara så med annat.
Det dök upp ett jobb idag som jag såå gärna hade velat söka eller rättare sagt ha, men är inte kvalificerad nog. Sen nångång, när jag är det hoppas jag att det kommer fler "tåg". Jag börjar bli sugen (egentligen inte sugen men det börjar bli nödvändigt) på att tjäna pengar, ha ett jobb, vara mer konkret än vad jag är /det jag gör idag. Har ju pluggat i.......ja, jag är inne på 5 året utan examen eftersom jag bytt utbildning..HM. Kära gode(gud?) hejjarklack, säåg att dedt ordnar sig!!

Att jag inte är Bodils minicirkus ?!

"Sometimes we tiptoe...

...sometimes we run, sometimes we wonder why -looking at the sun"

(Det är ju helt sjukt, känns som om mitt liv mer och mer börjar likna en sinnessjuks eller en fars. Vid första anblick kan jag ju tycka ett det inte är särskilt angenämt alls men vid närmare eftertanke så ..vad fan gör det om 100 år ?)
Gummibanden jag virat runt min själ håller inte längre tillbaka fallet. Det var ju det ända rätta att lossa dem och slippa gunga runt i någon falsk trygghet, som ändå bara tärde. Men otryggheten som nu infinner sig är tillika lyckosam och splittrande.

Vad jag behöver just nu är en stor fet hejjarklack!!! Alla kvinnor borde ha rätt till en egen hejarklack.

Kusam Kura Kusam Kara

Då vad det gjort. Bestämt. då.

Välkommen stora sjörövarkung!

resten av livet framför mig då....

...............kusam kura kusam kara!

Möter mig någon.......

Ibland undrar jag hur man kommer se tillbaka på sitt liv. just den perioden, de åren som är nu. Vad kommer man säga, hur kommer man benämna dem? (Småbarnsåren, då vi bodde där och där eller dom åren jag pluggade eller då, precis i början...)Nu är jag ju så helt uppslukad av nu och igår och imorgon att jag inte har några som helst utanförperspektiv på tillvaron. Man skulle behöva kunna kliva ur sig själv eller få såpass mycket distans till sig själv och sin tillvarao att man såg det lite som om det var "länge sen".

Var ialla fall på Jakobs vernissage på galleri Kaustik i eftermiddags och den utställningen tycker jag absolut att ni/du ska gå och se. Jag blev jätteglad och positivt överraskad att se hans målningar. Smyckena hade jag sett innan - dom är också kul ,inte så många men utanför ramen för smycke helt klart och det var en fin helhet smyckena ihop med målningarna.

Till sist skulle jag vilja citera några dikter av Brita af Geijerstam - hittade nämligen den här fina lilla diktsamlingen hos en kompis och fastnade så för några stycken.

"Jag söker en vind .
som bär mig
över hav och
strand.

Jag söker en ton
som djupnar
vid horisontens
rand.

Jag söker en famn
som för mig
till ett fjärran och
avlägset land."



"Jag följer en väg.
Har följt vägen
länge.

Nu smalnar den
och blir till
en stig.

Jag följer stigen
Vet ej vart den
leder.

Min vandring är
försiktig.

Jag undrar som
förut:
Möter mig
någon
när stigen
nått sitt
slut. "

Hemma igen!

Hemma igen. hos dom små. Lagade middag, fixa popcorn framför tv:n, kolla mailen och spelade LOPPAN. Loppspelet - ha! det var längesen och jag hade glömt hur kul det var. Ett sådant enkelt spel, schysst att vara den som uppfann det. Det är gött att slippa sova på luftmadrass och i stället få krypa ner i sin egen säng.Kunna sitta vid sin egen dator utan att känna att man borde skynda sig lite för någon annan står på tur. Vi var tre - fyra stycken som stod i kö för att klara av sina "dagliga behov" vid datorn! Jag trodde inte att jag var såå beroende!

Nåväl skönt att vara hemma igen.

The Hello Kitty bag

Det ar en lagenhet tre killar och djavligt mycket jobb. Tillvaron ar jobb. uppbyggd king det. man traffas ute. pa puben. umgas. inte mysiga hemmakvallar med chips och cola eller fest pa "rummet". Inte middag hemma hos oss utan hela tillvaron inklusive moblemang och allt ar uppbyggt kring jobbandet. Very urban modern young life.
De jobbar alla med musik.
Vi andra ar faschinerade. Jag...till och med lite (lite bara) avundsjuk. Vill ocksa.
Men sa blir jag pepped. som vanligt . att komma hem och forsoka se till att fa, att forma mitt liv pa det sattet jag vill ha det och antagligen marker jag att val dar hemma behovs det inte forandra sa mycket trots allt. Det ar en trost.

Har kopt en fin london troja till Victor (faktiskt pa en riktig souvenir butik) den ar jatte fin. Till Lisa har jag antligen kopt en Hello Kitty vaska. Inte rosa eller sa dar flickig utan jatte fin vit med bla Hello Kitty och sa pa. Jag ar mycket nojd. Med det. Daremit hade jag garna gatt mycket mer shopping till mig sjalv, men att "slapa" eller i alla fall ha i sk. slaptag tva brorsor och en pappa ar inte shoppingframjande. Snarare helt tvartom. Det gar bara inte att handla nagot alls da. Vilket innebar att jag inte kopt nat alls.

London calling

Stralande sol , harliga hostfarger och ett helt underbart besok pa Tate Modern !!
Gissa vem eller rattare sagt vad som tornade upp sig utanfor?
Louise Burgoises "mama". Igen!
I Korea, Seoul fanns hennes Soindel ocksa representerad utanfor deras moderna konstmuseum och nu har!
Men inte bara det utan det var en hel utstallning med hela hennes konstnarsskap inne pa Tate, och det var mycket mer an bara spindlar. Mycket intressant.
Till lunch en sjalvklar "Fish and Chips" och nu i kvall, en middag pa en schysst Indisk restaurang har i narheten. Lillbrorsan, 15 har kopt sig en akta kopia av en Rolex. Jag lovar BLING BLING!!
See you soon!

jag bara tänkte att......

okej. Eftersom jag håller på att komma ikapp med gamla grejer, inlämningar och sådant som jag kommit efter med så kan jag idag meddela att jag faktiskt lyckats. Jag är inte helt på mållinjen men en bra bit på väg.
London blir en paus mitt i detta. Har egentligen inte alls tid men ska åka och hälsa på den glömda brorsan med resten av syskon.Dvs ett syskon( på DEN sidan )och gamla pappa.
Det ska bli så TREVLIGT.
LONDON - det var verkligen längesen.

Så var det det har med FACEBOOK som jag kommit mer och mer i kontakt med den sista veckan och så stod det ju en artikel om det så passande i tidningen igår... Det har ju varit på tapeten länge men jag har valt bort att ens kolla in det men nu är det precis som att jag inte kan värja mig längre. Då slår det mig att jag kan söka tex. mina syskon på facebook och mycket riktigt har en av mina småsystrar( som inte alls är så liten längre) och kanske har även brorsan i London en sida??? Skulle kanske jag också... Du vet, så där blir det ju att man tänker. Det tar bara för mycket tid som jag faktiskt inte har just nu, men jag blev ändå lite nyfiken nu i veckan.

happy

Hon börjar (åter-)hämta sig. det svider inte lika mycket längre inte sticker det heller. nästan så att det går att glömma. I alla fall skulle hon lätt kunna låtsas och säga till sig själv att pratar man inte om det så FINNS det ju inte. Hon älskar att prata. det är bara det...
allt det här som kommer - DET kommer att göra ONT - hon inser det nu. Och när hon gjorde det så kändes faktiskt allting lite lite bättre. Hon inser också att det kommer inte bli som hon kan ha tänkt sig, kan ha idealiserat, det kommer INTE bli så, hur som helst men inte så... Att se sanningen eller för den delen att en dag till och med se verkligheten sådär rå och obekväm, i vitögat kan förändra synen på den fortsatta vandringen.
Hon känner sig starkare igen. "På det igen" kan hon nästan höra en inre röst som säger men denna gången är det försent. Hon vill inte gå i sin egen fälla något mer och ändå vet hon att hon kommer att göra det bara inte nu. Nu är det slut. Båda vet det men ingen orkar göra nåt. Hon känner sig ändå säker och en aning starkare och lite friare.
Överallt lyser små lyktljus.i köket.i trappan upp ett på varje trappsteg(nästan) i hallen under trappan och i vardagsrummet. Det är skönt inuti. och utanpå. Hon är nöjd med att för en kväll åtminstone vara vän med sig själv och till och med trivas i sitt eget sällskap. känns skönt.

Hon är inte ledsen. ni får inte tro det.
-hon är GLAD.

FAVO !!!

Här är en av mina absoluta favoriter. Designern Hella Jongerius!! När jag undrar varför jag håller på med keramik och konst brukar jag titta på hennes grejer och bli påmind om att möjligheterna är oändliga. Jag äälskar verkligen hennes grejer. Inte bara för utseendet utan för att hon alltid har en undersökande tanke med det hon framställer och befinner sig där i gränslandet mellan konst och design och leker med begreppet "usefull things" och skillnader och likheter i materialen glas och keramik.

vill också

Vi sover länge, lilla L och jag vi är sjuka, hon mer än jag och det är skönt att ha en ursäkt för att gömma sig igen. Ritar i sängen äter sen frukost och solen skiner utanför fönstret och alla höstens färger lyser rakt emot oss. Hur kunde jag glömma världen utanför, världen innanför ?
Vi gör det allt för sällan. Hon undrar om hon får mata fiskarna och jag säger ja , såklart. Hon har fått ett luktsudd av mormor och pratar för sig själv när hon matar fiskarna. Tycker inte att dom är tillräckligt på. "Nån måste väl vilja ha den här maten".. Tittade i posthögen som jag inte brytt mig om på alltför länge och öppnar ett oansenligt brev från kommunen - Påminnelse från biblioteket - jag som trodde jag lämnat alla böckerna. Påminnelsen är från två veckor tillbaka och det hugger till i bröstet för att jag inte varit närvarande. Inte varit delaktig i mitt eget liv. L vill också skriva på datorn säger hon och jag låter henne. "jag vill skriva da jag vill skriva-da jag vill.."

Jag är van att få det jag vill ha

Man brukar ju säga "efter regn kommer solsken" för mig är det just nu helt tvärt om. jag har gjort dumt . Vafan ska det vara bra för. rätt vilsen. Men vafan!!!
Skärpning på vissa fronter.
Gårdagen var en solskensdag.verkligen -jag var så djävla taggad. projektet människorna festen. Just det den där djävla festen. Jag kunde ju bara gått dit,minglat lite,hängt runt en stund och sen hem. till mig. Men neej, det slutade med att jag höll på att bli helt ensam kvar, hade varit ute och ..ja vart ute på gatan i alla fall och när jag kommer in igen då har man städat, släckt och avslutat. Hela den grejen missade jag för att jag var fullt upptagen med att prata i telefon. mitt i natten med en stackars människa som säkert helst ville sova.

Så de senaste dagarna har varit ett solsken och idag... regn!

Jag kände den komma hela dagen igår, så på topp men jag kände dippen komma och det är därför jaretar mig så på det hela. Jag har börjat lära mig hur det känns när vågen är på väg neråt. men jag vill inte låtsas omsom det utan håller krampaktikt fast vid minsta (eller sista, första,bästa) halmstrået i förhoppning om något bättre. om än bara för en liten liten stund..
Och jag är van att få vad jag vill ha.
men feg .

väl här nere, inne, inuti får jag vara snäll mot mig själv tills nästa gång (även om jag nu intalar mig att det inte ska bli nån nästa gång)för den kommer jag vet det.

narkoman av sociala kontakter

Just nu befinner jag mig högst upp på en jättevåg av KÄNSLA, tänk dig att surfa på den där jättevågen du vet.... En våg av adrenalin.
Den stora kicken av att möta nya människor, som att jag är narkoman av sociala kontakter och sociala sammanhang. Jag äälskar att träffa nya människor, visserligen måste det vara sådana som ger något tillbaks, folk i min egen intressesfär eller som åtminstone tangerar den på nåt sätt.
Samtalet - att känna att man får luft under vingarna och nästan kan flyga... det får mig att på nåt sätt känna mig fri....

Göteborg -Emmaboda -Kalmar och tillbaka igen

Tåg i all ära men idag har jag åkt tåg fan ta mig hela dagen. Man kan visserligen tänka väldigt bra på tåg men det kan bli en "hang up" också och tankarna går som loopar och det är som att man måste kliva av själva tåget för att bryta mönstret. Vissa tankar är väldigt bra andra fina och en del jobbiga som har en tendens att (dröja sig kvar) för länge. Det skulle ju kunna vara ett tecken på att när jag väl har tid att tänka så blir det liksom överhettat i huvudet av alla bortträngda tankar jag tryckt ner och hållt undan genom djävligt mycket arbete och annan stimulans. Men den teorin är tyvärr inte helt sann heller. Av(saknaden),tiden, rytmen och insikten blir det något bra?

Den tyska portfolion

Nu är den i alla fall färdig. inlämnad för att lämnas in imorgon av en vän då jag är borta. Ska åka iväg men längtar redan hem igen. Se nåt annat se nåt nytt lära mig något få nya idéer nya infallsvinklar ..fan vad jag både älskar och samtidigt hatar de där orden. låter som klyschor just nu - sanningar i andra fall. kanske är inte värden svart eller vit inte ens nu. Man kan tillåta sig att vara olika på samma gång.Jag slår på datorn.gång på gång och ödslar tid på allt eller inget.Det har varit en härlig helg men krävande och den har varit lugn och (svårsmält) på
samm a gång. Jag vill gärna ta en kaffe.

hur det kan kännas

Det är någonting i luften
något (spännande) något
(oväntat)
jag får ilningar
hela kroppen
det är
något med nuet som inte kan
förklaras
nuet
(!)

idag

jag vet att det inte kan vara så här hur länge som helst det är därför jag ibland (tror) mig ändra spelreglerna eller bara lägger locket på och stuvar ner allting och intalar mig själv att låtsats jag inte om det så finns det inte.men jag vet ju. innerst inne att det håller ju inte. inte i längden. men så blir jag rädd.livrädd. jag vill mer. jag vill allt och är samtidigt uppfostrad till att man inte kan allt precis som om det skulle vara tjusningen med livet. jag vill allt närsomhelst andan faller på.jag vill inte ta hänsyn.jag vill göra det som krävs. bara vara räcker inte ens för mig. vill vara mer mycket allt ingen vara många ibland vara tu ibland vara på mina villkor.

"bara för att jag kan" var det nån som sa - jag vill ofta göra saker "bara för att jag faktiskt kan" visst det kan lika gärna handla om att ligga i sängen en hel dag eller gå i pjamas hela veckan men fortfarande bara för att jag kan. låter väl inte obstinat

det kan det ju lätt göra men vad behöver jag bry mig om det. hur det låter. kanske är jag lite obstinat. idag.

idag saknar jag dig.

och dig och dig och dig eller bara någon jag saknar alla

vill-jan att krypa ur skinnet det gamla livet se det ligga där på gatan ta sitt nya och bara gå.gå där ifrån. men jag gör det inte inte ens för att jag kan. för jag ser inte att jag verkligen kan det.

energisol ?

Jag undrar om man kan lagra solenergi För jag har för mig att det inte går nämligen. visst finns det sådana där utomhuslampor som lyser pga solstrålar de har fångat upp under dagen, lyser på kvällen alltså. Men hur är det med att lagra solenergi för att använda till värme ? tex. istället för infravärme...

nu vet alla att jag lärt mig nåt nytt

hon frågade mig vad en skal stock är alltså om jag hade nån för det kunde vara väldigt bra att ha. Jag sa att jag inte visste vad det var och då gick hon och hämtade en. då mindes jag att jag sett såna förut.

vän med ensamheten

ska försöka ta till orda

längesen - precis som om jag pratat ut allting som om

orden inte räcker till för att både pratas

och skrivas

det skrivna är ofta vackert

det talade ordet kommer

enklare men

blir sällan lika vackert på

grund



när jag känner mig (som mest tom)

ensam vill

(jag prata skriva slå ut )

vara

som allra mest (ja vara fullt ut i mestaste laget faktiskt vara lite too much)

(som om)

det hjälper

(läker smeker tröstar)





avundas dom som är vän med ensamheten





När man träffar nya människor utsöndrar kroppen ett lyckoendorfin

det är bevisat att man blir glad av att träffa nya människor nya ansikten nya

Den ständiga retro-generationen

- älskar bilder från -60 -70 talet. Musik likaså. Särskilt svensk. Svensk progg. Det verkar somom det var mer stillsamt då . Ett liv i mindre skala. Lugnare. På nåt sätt. Jag känner ofta att jag är född i fel tid. Jag skulle verkligen egentligen varit född på -40 -50 talet i stället och fått uppleva den tiden "på riktigt" Inte som nu, bara tillhöra den generationen som liksom vill återuppleva, återskapa den tiden. Jag är avundsjuk på mina egna föräldrar för att dom var unga när jag föddes och inte jag. Det fanns så mycket att upptäcka, nya vägar att själv stampa upp. Nu idag är det omöjligt att stampa upp något nytt. Allt har tamigfan redan gjorts förut. Det går ju knappt ens att provocera längre. Den ständiga RETRO-GENERATIONEN. Nej I want real stuff. Så som någon säkert snart förstår har jag blivit återväckt av Peter Birros FANTASTISKA skildring av livet i Göteborg från tidigt 60-tal och ca 10 år framåt. Den var så djävla bra och det var så djävla bra att den var så kort som den var, det var precis så att man inte hann tröttna eller tappa fokus. Mer sånt i svt. Mer tidigt -70 tal in i våra liv. I alla fall i mitt.

OM jag får ett eller annat infall måste det finnas möjligheter att genomföra det på studs!

Även jag är snart innehavare av en grön "gammal" Husqvarna.
Min gamla (fast nyare modell) har helt ballat ur och jag är så trött på att det inte går och sy ordentligt. Jag syr verkligen inte mycket och inte gärna heller för den delen, men nu är det så att jag har höst uppfrächning av hemmet och vill sy nya gardiner.

Vill inte ni också kunna känna att möjligheterna alltid finns ? Det vill i alla fall jag. Jag älskar årskort av olika slag och abbonemang på olika evenemang ( sällan har jag råd att köpa mig sådana men i alla fall) bara för att veta att jag kan göra detta NÄR JAG VILL OMM jag vill.
Alltså måste jag ha en symaskin som fungerar OM jag får infall av att vilja sy.

count down

....nedräkningen kan börja. Jag tänker på filmprojektet som jag bedrivit i sommar (dock inte till den 100-iga procent jag hade önskat innan det drog igång men jag har iallafall snart genomfört det).
"Lådan" hänger som ett tungt ok över mina axlar.
Jag ska nog klara av att lösa det problemet också.
Om jag får lite tid.
Jag har gott om idéer och planer på att få det stort.. men tiden för det är inte med mig nu. Jag måste återlämna filmerna till dess rättmätige ägare och därefter jobba vidare på projektet. "lådan" måste gå vidare. Hur göra med detta?

Ett annat projekt som jag ägnat lite mer tid åt är rörprojektet (kaan det kanske ha att göra med att det är ett projekt som jag gjort inom INSTITUTIONENS RAMAR som gör att detta blivit mer välgjort ????)
jag är ledsen för det. verkligen.

det linjära förloppet

Nu är nu
det har varit en fantastisk sommar
lyckats leva i nuet
lyckats ta en paus

Så fort man är tilbaka i stan kommer planerna, idéerna eller rättare sagt det är då planerna och idéerna ska genomföras slutföras och nya dyker upp för mitt inre. Birro den yngre sa i Radion häromdagen att Augusti är de rastlösas månad, jag kände så igen mig i det. Man ser möjligheter och början - inte slutet eller avsked. Änltligen kan jag sätta händerna i nåt ...tankarna får hugga tag...

Men,
så har den här sommaren varit något alldeles extra
jag har gått in för arbetet
med händerna
gjort det jag allra helst vill hålla på med
blivit förälskad
i mitt arbete
den konstnärliga processen har aldrig förut varit så intensiv som nu
då
har kunnat giva mig hän
ville aldrig sluta inte åka hem inte börja om.
Men så insåg jag att det är inget slut och ingen början
bara ett enda långt linjärt förlopp och det fortsätter hela tiden
jag kommer aldrig sluta och därför heller inte börja
bara fortsätta
nu då sen alltid

ny idé

Det blir små rör och sladdar också

" i det enkla finns möjligheter "

Rörprojektet är på gång. full gång !

Jag kom på att jag redan har ett arbetsnamn på det här projektet. jag sökte t.o.m stipendiepengar för att kunna jobba med det (något som jag ändå inte fick och jobbar med det ändå verkar onödigt att vara ledig på sommarlovet ! )

Arbetsnamnet är följande :

" I det enkla finns möjligheter "

Idén till namnet är delvis kopplat till den tekniken jag använder mig utav i framställningen av rören. Men också att det finns så många utvecklingsmöjligheter av en så enkel form som en cylinder. Cylindern i det här sammanhanget är också väl förankrat i den keramiska traditionen framför allt inom brukskeramiken. I och med processen har även en tredje dimension lagts till eftersom jag valt att inte sätta ihop alla delarna utan låta delarna vara som byggstenar i en helhet.

små nyanser

Hon trodde att det var viktigt med ytan. Att den var slät och fin och utan skavanker. Men hon gjorde inte det. Hon tyckte faktiskt mer om den när det var levande och lite ruffig. Ursprunget var inte det viktiga längre utan färdriktningen, som precis tagit sig en annan riktning. Hon kunde knappt bärga sig längre. Hon hade trots allt tagit ställning.

En schysst låda

En schysst låda.

Som tyvärr inte rymmer mer än 11 danska filmer

jag har inte mindre än 26 danska filmer till mitt förfogande

och jag har hittills sett 5 stycken.

• bänken


• arvet


• dråpet (mordet)


• se till vänster där är en svensk


• brinnande lyktor

Jag lovar att jag återkommer med fler förslag på lådor

den här kan ju funka till något annat i filmprojektet (som

ju egentligen heter "klubben" och skulle kunna bli en klubb

för lite allt möjligt).

Frågan om vad jag skulle kunna bidra med är inte så svår som om jag vågar släppa iväg mina kära ägodelar till en helt främmande person som jag inte ens vet vem det är eller vart han eller hon bor..? (läskig tanke). Men filmkillen är modig. Levererar som bestämt, utsatt tid och plats. Inga frågor ingen krusning

.. förr eller senare kommer jag veta vad den är ämnad för.

En schysst låda är det i alla fall !

missa inte !

Jag tipsade tidigare om HDK Konsthantverk Kandidat´s utställning på konstepidemin. Har du inte varit och sett den så måste du gå!
Den var väldigt bra, framför allt är där en student från textil som ställer ut en installation som är så stark. Den handlar om ensamheten och oförmågan att mötas. I vardagen. Hon kallar den för "tänker man inte på det finns det inte" ....

Hos mig ... Å man, den gick rätt in !

Gå in på hennes hemsida för ett smakprov på vad hon jobbar med - http://www.idalovisa.se/

icke fokus

Jag har verkligen börjat tappa det. Mitt fokus. Kanske blir det så när sommaren kommer och det är dags att varva ner. Men jag vill inte varva ner. Kroppen gör det anyhow. Jag kan som inte göra någonting åt det. Jag hade ju alla de här planerna för vad jag skulle hinna med innan jag började jobba. Sommarjobba. Ändå så går jag här mer vankelmodig för var dag. Jag avskyr den där vankelmodigheten att gå runt och inte veta. Inte vara bestämd. Det måste nog få vara så ändå, men jag kan liksom inte tillåta att jag inte får DET ur händerna.

Ett myller inombords
utanpå
sävlighet och stum

Musiken är bra att gå in i om man vill sky verkligheten en lite liten stund eller film. Helt klart.
Ändå sitter jag här och tänker att mat hade varit gott. Sova hade varit djävligt skönt ( jaha tänker du då - det är väl bara att lägga sig då . Ta en macka och lägg dig sen. Kanske kolla på en film.) Det rådet hade jag lätt kunnat ge till någon annan.Men det går liksom inte. Tvångsmässigt. Det kan ha att göra med alla valen.
Nu är jag på ett sätt ledig och bestämmer helt över min tid, men eftersom jag inte är särskilt konsekvent kan jag i sista stund lätt "hoppa över" de staket som jag (i huvudet) satt upp för mig själv och dagen får en helt annan vändning. Och det jag tänkt blev inte gjort.
Det är ändå roliga saker jag menar. Tex. komma iväg på en fest. Nehe det blev inte av. Åka till ateljén, se en film, träna, fota "my favorite objects", börja på LÅDAN,

- Förresten tänkte jag ta fram den trogne gamla systemkameran i sommar och fotografera med.
Även polaroiden kunde vara kul att sjuta av några bilder med. Ett tag fotograferade jag med egenhändigt gjorda lådkameror, det är djävligt häftigt faktiskt och nåt som jag starkt kan rekommendera.
Å så en annan sak som jag stör mig på : När man lyssnar på radion och det kommer en sån där skitbra favoritlåt man kanske inte hört på HUUR LÄNGE SOM HELST och man blir svin glad, börjar sjunga med kanske till och med boppar loss en aning (knät rycker i alla fall med) men efter första versen om ens det, kommer den upphypade remixen med /av nån djävla technosnubbe.....
Alltså! Jag blir så besviken. Är det ett tecken för att man borde känna sig gammal ? - för det vägrar jag göra , jag vill det inte. jag kan inte låta bli att tycka att originallåtarna oftast i alla fall var/är bättre. I det här fallet var det låtar ur HAIR som man hade satt ihop till ett potpurrie och remixat den kraftigt.
(låång suck) Men inte ringer jag till ring P1 för det, för nån djävla gnällkärring är jag i alla fall inte. Och eftersom jag dessutom precis alldeles nyss har kopplat in gramofonen , så kan jag ju lyssna på den låten hemma då som jag naturligtvis har på LP och inte ens har brytt mig att lägga över på cd eller köpa en ny.
Antagligen är det därför som jag längtar efter dessa låtar och blir så himla glad när de kommer på radion, för jag har helt enkelt slutat lyssna på favoriterna bara för att de är på LP och inte på CD.
Nu ska du inte tro att det inte finns några cd skivor hos mig för det gör det, men det har kommit nya favoriter och det är fortsättningen på de gamla favoriterna som finns på cd, bara inte det gamla. Det gamla får jag ta fram och damma av om jag skall kunna lyssna . Det kan faktiskt ligga en bra tanke i det .

lördag

"Its not a question of devotion
you cannot carv your own tattoo
I´m not apart of your emotion
you cannot tell me what to do"

cognito ergo sum

Efter att ha tänkt och tänkt och tänkt igen, på olika projekt och dess genomföranden kommer man till en punkt då det liksom inte går att tänka ut mer. Hur mycket man än tänker och tänker och hur mycket man än vill så går det bara inte att tänka fram projektet !

Tillexempel har jag tänkt att jag ska dokumentera "klubben" som från "brun´s" sida kommer att gå under namnet filmprojektet. Och jag måste börja från början. Sen...har jag tänkt att mitt första bidrag till filmprojektet kommer vara en bok, en anteckningsbok som jag skrvier ner olika saker i, kanske ritar nåt. Den får sedan följa med LÅDAN som ska tillverkas.

När jag sitter och TÄNKER - kommer det upp massa andra olika sidospår på andra möjligheter och andra utvecklingar / avarter av Filmprojektet som jag kanske kommer spinna vidare på. En av dessa är något som jag kallar "my favorite objects" och den innehåller också lådor. Men tar först sin början, precis som filmprojektet med dokumentation. Det blir som insamling av fakta, av byggstenar, helt enkelt.

att våga prova något nytt

Det var ju så spännande! Överlämnandet. Det gick fort, var lite obekvämt men var snabbt och koncist över. Efteråt stod jag där med en påse full med danska filmer.
Hmm.
En Påse, en papperspåse. Från Konsum.
Hade det varit för längesen hade den varit blå/vit och kanske hade det stått "filmer" på den. Det fick mig att tänka på ett citat ur en svensk film;

-vad har du i väskan ?
- lite film

När hela den skumma händelsen lagt sig upptäckte jag en besvikelse hos mig själv pga att filmerna inte levererats i LÅDAN, utan i denna grön/vita papperspåse. Halva idén liksom försvann....
Det dröjde rätt länge ( typ 5 timmar) innan min nya idé damp ner! Den bara uppdagades där i mitt huvud medan jag satt på bussen. Att jag inte tänkt på det förut. Det var ju självklart. Det är ju jag som skall göra lådan !

Kanske flera till och med, i olika material. Både att använda och sådana som blir skulpturer av volymen som X antal danska filmer uppgår till. Och lägger jag dem i olika konstellationer (olikformade högar) blir boxarna olikformade också,såklart men alla utgår från volymen av X antal danska filmer...)

Fortsättning följer på detta !

Fyra (eff) F

Faktum är att jag faktiskt sett flera stycken personer den sista tidan med tatueringar på halsen. Och dom uppfyller PRECIS den sortens fördomar vi snackat om! Så det är väl så då...desto mer anledninga till att vilja bryta "trenden", strömmen ,normen eller vad vi ska kalla det?!

Förutom rör - projektet (som någon gärna får döpa till något bättre . förslag mottages tacksamt) är att jag påbörjat ett annat projekt som mer är förkroppsligat med mig själv och som (med lite eftertanke) skulle kunna hänga ihop med tatueringsfilosofin ..... .. nja jag säger inte mer än ordet : hantlar !

Filmer som jag skulle kunna säga att jag går igång på är den spanska regissörens Pedro Almodóvar. Jag hade nästan glömt bort det , men när det började snackas om filmer och saker som skulle kunna skickas kors och tvärs i världen ( ja Europa i alla fall) tänkte jag på att saker som jag samlar på eller gillar är ju mest prylar, du vet loppisfynd och små kitschiga saker, kanske inte mycket till utbyte om man nu inte går igång på det. Så jag tänkte film, musik, böcker, etc.. och kom fram till att om jag skulle välja film så, MÅSTE det bli Almodóvar. Annars gillar jag tanken på att mina småsaker skulle få åka på utbyte, dokumentation ett måste.

Jag kommer troligtvis (om jag nämner det nu vet du som har läst tidigare inlägg att om jag nämner det högt måste jag genpmföra det snarast) att lägga ut smakrov på saker som ingår i min pryl samling.


För övrigt har jag sansat mig igen.

Hon längtade verkligen efter ett svalkande glas och cigaretter och Bara få singla ner på en skön plats och koppla av i sommaren. Allt det verkliga kunde hon glömma för en stund
bara vara i nuet och kanske drömma sig lite lite bort till någon form av framtid.

Första riktiga sommarnatten

Gud vad vi har kul. Skall jag jag gå här gå utan underbyxor??? Vad skall alla andra säga, de tror ju inte att jag är riktigt klok...."Fyll på mammas nakenhet"
Låt oss gå ut i den ljumma sommar natten, andas in nakna livet det ljuva. Skit i Birro och allt han står för just nu är det nuet som gäller. "I morgon kommer vi vakna utan namn och utan minnen" men natten kommer fortfarande vara lika mörk.

bhjghhjjkjkjkkkllklölkssewsazxzdghgfdrfgfhjkkllölööopopioooooooooooooooooooossssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssss
bhlisaselisabethnbvcxzasdfg hhjklöäåpoiuyyyyyyyyyyyyyyyytrewqqwertyujjlnjklklmjmjjnjmjcccccccccccccccccccccccccccccccccccccccccbbbbbbbbbbbbbbbbbbbb
vcdsgfghhklpoiuytrrdgsgzvlkmnvcbbxzmjhuilisa

hanna sandqvist marjanen.jag är 11 och ska fylla 12 i september.min mamma heter anna,min pappa heter tommi och min syster heter sofia.hej då mvh hanna sandqvist marjanen klart slut varulvs tjut

World Wide Pipe

Rör - projektet

Mitt kommande projekt handlar om rör. Egentligen ska jag inte skriva så mycket om det än eftersom jag håller på att starta upp det precis, men jag har gjort prototyper och research som grund och känner mig faktiskt djävligt taggad. Det började med att jag gjorde ett gigantiskt rör .

Jag gjorde en båge och ett rakt rör. Det sistnämnda lät jag stå kvar som ett tillägg i rummet . Andra aktiviteter kom emellan men röret stod kvar där jag ställt det.

Nu ska jag börja med mindre rör. Mer som handtag. Vad är det med rörformen som gör den så tilltalande ?

nykokt rabarber

När jag var liten gjorde alltid mormor rabarberkräm om somrarna. Det var det bästa jag visste. Hon lade alltid upp dem i samma särskilda skålar. Det var på deras landställe. jag minns inte att det nånsin serverades något annat ur de där fina skålarna än just varm nykokt rabarberkräm. Det var om kvällen, precis innan jag och min kusin skulle gå och lägga oss. Vi var ofta där tillsammans min kusin och jag. Då fick vi mormors rabarbärkräm till kvällsmat. Ingen har nånsin serverat mig hemmagjord rabarberkräm sen dess.

vernissage !!!

Jaha, hur blev det här då? Det ska föreställa en inbjudan till vernissage nu på lördag. Det är konsthantverk Kandidatexamen på Konstepedimin.

Inte för att jag tar exemen. än. Men det är helt klart värt att se (ändå) ha ha!! Det blir astrevligt tror jag. Jag hoppas på mycket folk, fint väder och en möjlighet att stämma upp ett gäng för antingen bad eller grillning så där rent spontant om man känner för det!
Konstepedimin är ett schysst ställe att vistats på bara det och lördagar kan ju hursomhelst ses som galleridag.
Jag vill iallafall passa på att göra reklam för en bra utställning där man kan beskåda det nya konsthantverket på G. Sen är det ju fortfarande magisterexamensarbeten på Röhsska att se.

Förresten det här med bloggen. Hur det startade och allt det och varför. Det slog mig nu när jag skriver lite om skolan och så, att det var en idé jag hade när det var dags att lämna in terminsrapporter att jag skulle skriva den som en blogg (tyckte jag var skitcoolt) . Bara det att när jag skrev ut den så såg det ju fan inte klokt ut. BARA Tråkigt. Effekten var ju helt försvunnen och jag insåg först då att en blgg´s layout ser ut som den gör och funkar som den gör BARA för att den ligger på Webben. Det är liksom det den ska göra. Så jag sa till mig själv att nästa år ska jag hänvisa till en riktig blog. på nätet. Så eftersom jag hade sagt det högt och också skrivit det i min pappersrapport som jag fick skriva och göra om , blev jag "tvungen" att komma igång med en blogg. Så att jag hade en att hänvisa till. Så de första grejerna handlar nog en del om skolan, nu har jag gått ifrån det men återkommer ibland, som nu här.

Om du ser det färdiga resultatet ska du välja ett annat projekt

Så var det ju det här fantastiska inlägget om att SKRIKA UT
rakt ut i samhället
Rakt ut i Tillvaraon
i staden i sin egen värld
har tänkt på det och det är djävligt konstigt
att det inte skriks mer
Självupptagen som jag är refererar jag ju
självklart på mitt kortsiktiga sätt på
varför inte JAG
skriker mer

Jag BORDE verkligen skrika MYCKET mer.

Har liksom svårt för det ändå
Kanske är det där alla dagböcker
kommer in i bilden och får
en given plats. Samtidigt skrev Mattias
(dagarna) om att
att säga och prata om det man ska göra
inte är det samma som att man verkligen
gör det
Min tolkning utifrån mina preferenser är
att OM jag uttalar mina idéer högt
(iallafall om jag gör det ofta)
ställer jag samtidigt krav på
mig att också genomföra dem.
Har jag tid att sätta mig in i
idéerna
ger jag dem full fokus och tid.
Har jag däremot inte tid eller plats i
Min Hjärna
för mer info mer intryck, mer av allt
måste det få vila.

Motsägelsefullt blir då detta:
att när jag har fått en bra idé eller åtminstone en idé som absolut är värd att provas kan jag heller inte komma vidare om jag inte genomför idén och får den OUT OF MY HEAD.

Detta innebär att hon hela tiden håller på med någonting och ibland många saker samtidigt. Men först när hon tycker att hon är färdig kan hon ta fram den, visa den och konstatera hur det blev för om det är någonting hon värnar om så är det den kreativa processen. Den måste få vara öppen och fri.


Jag citerar en av de bästa lärarna jag nånsin haft i något ämne alls (speciellt skapande ämnen)

-" Om du redan ser det färdiga resultatet framför dig ska du välja ett annat projekt".

Även i den vevan lärde jag mig att bara för att man tycker att en grej är färdig ( eller i allafall att jag är färdig med den för tillfället) kan man alltid fortsätta, och genom att "hålla på", genom att skapa så föds det hela tiden nya idéer och man vet inte vart den processen för en.
Den upptäckten hos mig själv - Det är det mest fantastiska jag upplevt i mitt liv.

Skål för den kreativa processen !

funderingar kring bloggandet. igen.

Det här med att blogga.
Nu kommer det igen. jag vet

alla skriver om det någon gång på sin blogg, men man undrar ju lite varför man håller på. När jag fikade med min vän häromda´n så sa han som så att:

-"jaha, du har också en blogg"

Precis som att alla hade det.

-"JO men när jag går ut på krogen, jag tycker alla(eller många) säger att man kan gå in på deras blogg kolla bloggen ,typ"

Sen kom det dom störde mig.

-"så du är en sån, som bloggar"

Sånt retar mig. När jag blir satt i ett fack. Och av någon som kanske inte själv har kollat så många bloggar. Visst jag kanske inte skriver så jätte intressant alltid eller nåt som är värt att kommentera. Egentligen, men för mig är det inte riktigt det som är grejen. Man ska inte vara så fördomsfull.
Många pratar om vikten att få sin röst hörd eller så ...visst om man har nåt viktigt att tillägga i debatten, annars handlar det ju mest om kul och udda saker eller vardagliga saker som folk i allmänhet har för sig som dessutom kan vara roligt att spegla sig i och ta del av eller inte. kanske bekräftar någon ens egna intressen och intentioner eller inte...Ja vad fan!
Läser nån så läser nån annars inte.
Det började som en kul grej. Sen när jag hittade lite andra roliga sidor har nästan kommenterandet tagit överhanden. Att det är kul att gå in och följa vissa sidor.

Och det är ett djävligt bra sätt att hålla kontakten och höra av sig till varandra emellanåt. Om bara dm andra också hade fattat det!

I väntan på tåget

Då och då åker jag tåg. egentligen ganska ofta faktiskt. Jag gillar att åka tåg.Men det är inte därför jag åker så ofta. Men trots att jag åker för att jag måste så har jag inget emot det så att säga. Eftersom jag inte brukar planera mina färder om jag inte har en tid att passa missar jag ibland när tågen går. Det hände precis nu.
Så här sitter jag då på Göteborgs centralstation i väntan på tågets avgång. Det är ett skönt ställe. En skön atmosfär. Folk kommer och dom går. Vissa stannar en stund för att de vill andra för att de måste. Det är rörelsen jag gillar. Att det aldrig dör, aldrig stannar av helt. Hade det varit på film kan jag tänka mig att frysa ögonblicket för ett par sekunder för att sen sätta fart på den rör(l)iga tillvaron. Den blir starkare då. som kontrast till stillheten.

En känsla

Ha, ha !
Känner mig väldigt glad idag. Man kan nästan inte göra annat en dag som denna. Träffade en vän idag det var längesen vi drack kaffe ihop. Men det är inte allt. Det är nåt i luften, nåt häärligt. Det spelar ju ingen roll vad som gör det. Huvudsaken är att det KÄNNS och då är det lika bra att följa flödet.

Förväntan
- kan vara ett ord att beskriva detta lyckorus.

ingen idé att försöka sätta ord på något så abstrakt som känslor och sinnesstämningar - det räcker ju inte med ett ord. Här kan man tala om att text kan vara ett fattigt medium. Faktiskt.
Även om jag annars tycker att texten gör att jag får skärpa till mig ett extra knyck när jag skriver än när jag pratar.
Det är också avslut på gång. I varje avslut ligger också en början på något nytt.
Jag gillar nytt. det nya.

Hon drömmer

Verkligeheten börjar alltför snabbt komma ikapp mig. För att hålla mig kvar ännu en liten stund har jag ätit med pinnar idag (!!) och tagit mig ett ASIAN SPA I badkaret ! Ha Ha, det är helknäppt jag vet men roligt. Imorgon får det väl bli sushi till lunch. Jag tror det är väldigt nyttigt att äta med pinnar på det där sociala plock-sättet som asiaterna gör. Det är bättre för magen. (Speciellt som jag fortfarande inte är särskilt bra på det). Kan absolut inte vara bra att kasta i sig maten som jag så ofta gör. Jag har liksom svårt att njuta riktigt och svårt att ta mig tid till att sitta ner och verkligen ÄTA. Ibland är maten bara något nödvändigt ont. Man har liksom inte tid. Men jag önskar att det var annorlunda.
Låt mig få berätta vad jag önskar mig.

"Hon önskar en tillvaro med socialt umgänge, musik, mat ,vin mycket folk och många barn som springer runt och somnar i farten när dom blir för trötta. Grannar som kommer och går, dörrar som står öppna och överrallt finns det detta samtalet som hela tiden pågår. Det intressanta SAMTALET som för henne framåt som hon för framåt, som både bekräftar och dementerar som är sin egen process och som är LEVANDE. Det gör henne levande och sedd. älskad och hörd och viseversa. Även när lugnet har sänkt sig så delar dom allt. Och finns där. ÄR i tillvaron.
Samtalet finns där hela tiden men nu i mycket mindre format ibland upphör det men bara tillfälligt för vila. ......"

Det är väl inte att begära, att gapa efter, mycket .

I´m impressed

Det här med att vara utanför samhället. På ett eller annat sätt. väljer man ju oftast själv. Kanske känner man att man inte riktigt har nåt val Kanske har man inte det heller. Om man vill vara sannaste sann mot sig själv. Det kan vara homosexuella lika väl som kriminella. Det kan vara ekologiskt medvetna personer som väljer att bo på ett visst sätt eller det kan vara vem som helst som står upp för sin egen tro på någonting som kräver att man går sin egen väg. Jag läste om ett par som valde att leva så mycket som möjligt på självhushåll. Ett par med två barn.
För att kunna göra det fullt ut krävs det tid och tålamod och en stark övertygelse. De arbetade ju för sig själva. Barnen var hemma eftersom föräldrarna inte ville eller behövde använda barnomsorg. De stod helt utanför systemet eftersom dem heller inte hade arbetat upp någon SGI, a-kassa, etc, etc.
Det innebär så mycket att välja sin egen väg och som i det här fallet att göra ett så medvetet val krävs det både mod och styrka för. Oavsett om det är så som för det här människorna (som väl drivs av en ideologi) eller om det är ( nu kommer jag nog få skit för det här) kriminella MC gäng så ÄR jag i alla fall imponerad av att man är stark nog att stå utanför gängse normen och köra sitt eget race.
Nu exemplifierar jag visserligen verkligen två ytterligheter på nåt sätt och självklart finns det nyanser och mängder av olika sätt att gå sin egen väg på, men ändå. Jag hoppas du förstår mig .

www.leeum.org

For forsta gangen har jag fatt se enn verk av Joseph Beuys - konstnaren - samtida med Andy Warhol men ack sa mycket mindre omtalad ! Hur som helst gjorde han mest installationer och preformances . Han var valdigt engagerad larare pa nagot universitet nagonstans i Tyskland, Munchen eller Berlin kan tankas, och eftersom han inte gjorde sa mycket "objekt" i bemarkelsen konst sa kan det inte finnas mycket kvar av hans konst mer an i dokumetationsform, videor, foto etc. Nu pa Leeum - Samsung Museum of Art i Seoul fanns det till beskadning tva tavlor som var orginalanteckningar direkt pa blackboard fran nagon av hans manga forelasningar !

Jag kan inte lata bli att undra vad gode herr Beuys hade tyckt om det. Eftersom han sysslade med interaktion i sin konst och saledes inte gjorde saker som skulle hangas upp i ram och bli ett konstverk i sann modernistisk anda undrar jag vad han skulle tyckt om det har. A andra sidan tyckte han ju sjalv att konst kunde vara precis vad som helst om man som betraktare (eller konstnar) valde att se det som konst. Han menade att det i oss alla bor en konstnar och de handlingar eller saker vi astakommer under var livstid, vart satt att leva kan betraktas som konst i nagon bemarkelse. Vilket kan tyda pa att han skulle gilla iden med att hans gamla anteckningar och skisser fran undervisningetiden satts upp i ett stort konstmuseeum for internationell modern konst.

www.leeum.org

Forresten sa fanns dar utanfor ocksa tva verk av Louise Burgoise, spindlar saklart, lika som hon aven staller ut pa Wanas skulpturpark i sommar .

Lusten att resa

. Nu tanker jag till exempel pa att jag trodde det skulle vara myvket storre grej att aka till andra sidan jordklotet an vad det har visat sig vara. nar jag var hemma syntes det hela som sa oandligt langt bort och det var svart att packa for jag skulle sa langt bort. Inte att packningen blev avhangig av tidsaspekten utan av avstandet i mil. Sa , skulle jag istallet ha rest till sommarstugan i 10 dagar hade packningen varit enklare. Nar jag val ar har sa kanns det som om jag lika garna kunde ha befunnit mig i Kopenhamn eller Paris eller nagot annat narmre land.

De som reser mycket vat saklart det !

Det var sa oerhort langesen jag reste. Darfor har det varit helt underbart och faschinerande att gora den har resan sa langt bort. Man upptacker en helt annan kultur o, dofter,smaker ,manniskor natur och inte minst som jag faschineratsover, en helt annan stadsbild. Redan pa planet blev jag som ett barn. glad over den lilla tandborsten vi fick med den lilla tandkramen inuti. Och Tv skarmen som alla hade varsin framfor sig i satet, med en hel "mediacentral" i fjarren som man fick trycka ut ur armstodet i sidan. Dar fanns allt for alla aldrar. Film efter film satt jag bara dar och blev uppassad av flygvardinnorna och slumrade till da och da .
Och sa har det bara fortsatt. Nu ar resan narmare slutet an nagonsin och jag ser framemot en flygtur till. Nagot har vaknat i liv inom mig. Ytterligare nagot .Nagot som funnits dar hela tiden men som jag trodde forsvunnit. Lusten att resa ! Nyfikenheten pa andra manniskor. och viljan att dela med mig av mina upplevelser och intryck.

Dax att expandera ytterligare en bit .

Ater i Seoul

Jaha ! da borjar den har resan ga mot sitt slut. Sista dagen imorgon. Vad jag langtar efter just nu i Sverige ar nagot riktigt gott att ata. Nagot svenskt. Eller oliver goda ostar och rod vin. Grovt brod, ost kokt agg med mycket salt, flingsalt,knackebrod osv.
Det later ju inte klokt men efter bara 10 dagar sa langt hemifran borjar man faktiskt langta efter allt det dar typiskt svenska. Speciellt SALT !

orden

orden kommer inte
det forblir tyst
viljan finns

Pippi Langstrump sover med fotterna pa huvudkudden

Ar det inte underbart med vanner ! Kanner mig varm och glad inombords fast att jag befinner mig sa langt borta. Men jag ar nara mig sjalv och det kanns tryggt.
Vanskap kan innebara sa mycket. Ofta tror jag att vanskap mellan manniskor kan vara ganska ytlig. Man tror inte det men sa upptacker man en dag en djupare, mer intensiv vanskap med nagon. Det kan vara en eller flera dar det kanns annorlunda .
Det hande mig . Da visste jag skillnaden. Jag bara visste det. I samma ogonblick kande jag barheten av mig sjalv.
Det ar sa latt att tappa bort sig sjalv. Inte som att tappa fotfastet for en stund (for det ser jag som nagot sunt som att man vagar prova olika saker, inte ar sa fyrkantig ) utan verkligen ga vilse. Man tror man gar sin egen vag men i sjalva verket ar man sa djavla radd for att gora fel sa man gar langs med nan annan i andra klader bara. Som att trampa snett ner fran trottoarkanten och sa gar man dar pa gatan ett bra tag innan man kommer pa sig sjalv att kliva upp igen. Om det nu ar vad jag vill

Ibland gar jag pa trottoaren bara for att alla andra gor det . Da brukar jag vilja ga pa vagen istallet. Inte for att vara obstinat utan for att gora ett eget aktivt val.
Nar vardagen borjar ga pa rulle - ar det dags att plocka fram PIPPI inom sig . Det brukar hjalpa !

tatueringar

Jag har funderat pa det i sakert 10 ar nu. att tatuera mig. Och visst motiven har ju skilt sig at lite genom tiden men inte sa hemskt nycket. Mer har isafall stallena pa kroppen skilt sig at. Kanske kan det vara en anledning till att det inte blivit nagon annu. Nar man ar riktigt saker pa nanting ska det liksom kannas i maggropen.oavsett vad det ar. Gor man inte det borde det lika garna kunna vara. Det ar sa man urskiljer. Mindre krasen an sa far man inte vara. Det ar man vard.

Nu har tatueringstankarna kommit igang igen fast jag trodde att jag redan slappt dem. Jag har en van. En ganska ny van. Hon har sjukt manga tatueringar pa sin valdigtt smala lilla kropp. Ofta gar hon kladd i sota sma blusar och andra flickaktiga assecoirs och DET ar FINT!
Den smalaste lilla kroppen behover det ju inte vara. Min skulle ocksa duga. Lagomsmal. Liksom varken eller. Fast jag tycker sjalv att jag har ratt fina armar. Och hals. Pa halsen ville jag tatuera mig en gang for ratt lange sen. Strax bakom orat. Jag hade funderat lange over vad och sen over vart. Placeringen var som ett HIII!! i magen . Nar jag tagit mod till mig att bestalla tid sa vagrade han att tatuera dar. Pa min hals. strax bakom orat. Jag blev besviken och sen blev det aldrig av igen.

Forran nu.
Jag har ju inte gjort det an men....

I Korea ar det valdigt vanligt och POPPIS med gnuggisar. Valdigt ovanligt med riktiga taueringar, sk. LONG LASTING.

Intryck

For forsta gangen pa hela resan har jag fatt en svart kopp kaffe utan socker eller mjolk. Den smakade saa gott. Tom Waits i hogtalarna = STARBUCKS COFFE
annars kan jag sammanfatta resan SO FAR :

• Berg - luddiga grona
• Dis - solen ar stark utan att det marks (solglasogon ett tips)
• Vykort - omojligt att fa tag i. finns inte!
• Risfalt - ser man overallt mellan motorvagar och andra vagkanter
• Friterat - allt ! ( you name it )
• Socker - allt ar sott ! sota popcorn, sota strips, sott kaffe ... osv.
• Kaffe - finns bara med mjolk och socker eller bara socker omojligt att fa annat (forutom pa starbucks och haggendaz )
• Lastbilar - mini, med presenningar over flaken . lots of them !
• Shopping - forst vill man ha allt. sen lar man sig urskilja. MAN VILL HA DET MESTA
• Mc Donalds - finns har med och tro mig - vi ar glada for det !
• Peeling, heta bad och bastu
• Vatten - endast pa flaska
• bubbelvatten - finns ej
• Torkad fisk - saljs pa gatan som snacks . Serveras ocksa vid vissa maltider (tex frukost) smakar salt
• Salt - finns knappt

galon

Solen gassar och keramiken star i travor langs vagarna.
galon satena i bussen klibbar mot huden och kanns pa nat satt
lite omodern.

stillheten

Pa hotellet fanns badkar med bubbel i, men glasen var tomma och ingen ville vara uppe mer
hon gick ensam ner i hotellbaren for ett glas rott och en cigarett
Varmen slogemot henne nar hon steg ut pa balkongen och sag ner pa alla nattens stjarnor somvar staden Inget var stilla allt var som i en drom och hon kande sig overklig lika overklig som kanslan av att
plotsligt hittat hem

WWW.MMG.NET

Alltsa.
Sista natten i Seul for den har gangen. Aker till incheon imorgon for nagra dagar och ska se den internationella karamikbiennalen. Igar blev vi oerhort val motta av studenter och larare pa universitetet har i Seuol. Utstallningen var jattefin och studenter satt och visade sina arbeten och det var buffe, vin och tal. Senare var vi ute och at allesammans och fick bra kontakt med 'KOREANERNA' .

• HAR GLOMT MIN KAMERASLADD! Suck!

• SHOPPAT fina saker ( ny koreansk design) - kolla in WWW.MMMG.NET
• AKT TAXI
• VARIT PA TRADITIONELL KOREANSK DANSUPPVISNING
• sjalvklart gammalt TEMPEL
• gatt i otaliga VATTENPOLAR (det regnade idag)
• AFFARER fullt med kaligrafipenslari diverse olika storlekar. tusch stamplar etc.

framme i Seuol !

.... i blogspot dashbord (i datorn pa hotellrummet pa Biwon Hotel i Seuol ) star allt pa koreanska och det ar tur att jag vet hur det ser ut sa att jag hittar ratt ! Skit haftigt. Det blir ju lite knepigt med texten ocksa. Jag ar alldeles for trott att skriva nagot av varde nu hoppas pa mer energi antagligen i morgon for det ar en jattehaftig stad fullt med blinkande lampor, neonskyltar, smala, smala grander och fuul, fullt, fullt med matstallen. Och snalla manniskor.

Hon ar glad att det finns dator pa rummet (for free)

På Flygplatsen

Efter att ha sorterat vätskor i olika påsar och fläkt ut innehållet i handbagaget på det där rullbandet sitter jag här och stirrar på en dataskärm, tänker att nu är sista chansen att kommunicera med omvärlden. maila, ringa, blogga.... det ska bli djävligt skönt att få gå ombord och sova lite grann och koppla ur mig. dra ut sladden helt enkelt och sen där borta "over there"( borde funka även för asien) ladda batterierna och bara suga i sig av bara fan.
Det blir nog bra. Det måste det bli.

Jag kan flyga - jag är inte rädd

en sak

Det har är min sak. Påminner om dig tyckte min vän är jag visade henne den igår i högkvarteret. Ska bli till en gemensam utställning tillsammans med studenter i Korea. Formatet skulle rymmas inom 10 x10 cm.
Svårt att välja. svårt att bestämma sig. det innebär också ansvar. att det här, det här står jag för det här var mitt beslut, så här tycker jag. usch!
Hade tre föremål att välja bland. det här var det mest spektakulära ( när jag känner att jag är ute på lite okänt vatten.ska jag våga..typ) Jag chansar! I like it.

I Like it a lot !

trist sista frukost

Efter tio dagar i ett land där dom knappt vet vad bröd är och äter rester till frukost lär jag nog till och med uppskatta det här.

ett litet problem

I´m off to Paris

Nu bär det iväg. Egentligen skule jag såklart lagt ett foto av min packning här för att illustrera starten på resan, men vem fan är intresserad av att se den ?
För den som är bara liite nyfiken kan jag ju ändå nämna att jag lyckats packa ner maximala klädkombinationer på minimal yta (volym). Jag har alltså packat grymt smart. Fick låna syrrans backpacker ryggsäck (80 kg) och det hamnade längst ner på botten. Efter att ha dragit åt alla tusen remmar så ser ryggan ganska liten ut och jag har RÄTT mycket plats att fylla ut. Jag är nöjd !

Hon skulle bara mellanlanda i Paris. Seoul var hennes destination.

party!

Ikväll är det dags. Dags för vadå tänker du då. För att gå ut på stan som för längesen kändes som min och återerövra den för , åtminstone några timmar. Jag är inte på nåt sätt missnöjd med min tillvaro (eller jo det är jag ju fast inte med avsaknaden av fester) men det ska bli djävligt kul. Ett problem kan vara att jag REDAN har FÖRVÄNTNINGAR . Och det kan ju inte vara bra.

Men å andra sidan kan väl förväntningar på sköna människor och trevlig kväll i allmänhet inte vara föör mycket begärt av livet.

Man måste kunna se "det stora i det lilla" anser jag.

( och då tänker jag inte på fester utan snarare på huruvida man kan välja både thé och kaffe till frukosten eller hård- eller löskokt ägg leta grodyngel i små små vattendrag eller driva upp plantor från små frön....eller andra mysiga små saker)

Och varför inte hitta på nåt kul med 200 + golfbollar.